Aftonbladet – 17 december 1863, sida 2

le socialistiska tendenser, som den nyss ernällna friheten och hoppet att få det med Pgna händer odlade landet väckti det okunniga landtfolkets hufvuden. Kejsar Nikolaus hängat sig i 30 års tid åt uppgiften att slita Polen i stycken och demoralisera det, och ändock var verket ej fullbordadt vid slutet pf havs långa och stränga regering, uten den af honom så länge förtrampade nationen reste sig, för att bjuda hans son spetsen. Afven i detta afseende skall den mildare sonen sannolikt utföra hvad den strängare fadern blott drömde om. Polen är nu icke allenast förtryckt, förtrampadt och decimeradt, utan hotas rent af med tillintetgörelse. Den milde och menniskovänlige Alexander, den moderne Titus, ?mensklighetens vällust?, behandlar sina polska undereåter ungefär på samma sätt som hans förefångare behandlade sina judiska rebeller. an tyckes grundligt vilja göra rent hus, och om han skulle efterlemna en efterträdare, som är mildare än han sjelf, skall han lemna föga qvar åt honom i Polen, hvarpå ban skulle kunna visa sin mildhet. Inom ett par år skola repet, bergverken, fängelset, den hemska resan till Siberien och det ännu hemskare siberiska klimatet ha uppslukat hvad som fordom var Polen, och Ryssland skall blifva mildt, emedan det sak nar besegrade rebeller att underkufva och afrätta.? Times erinrar härefter om, att kejsarens af Ryssland förfarande i Polen var den förnämsta auledningen till kejsar Napoleons kongresstörslag, efter det den förre med den mest föraktliga likgiltighet afvisat Frankrikes, Englands och Österrikes anrop till hans mensklighetskänsla. Denna behandling af de tre makternas förslag kan icke undgå att utöfva sitt inflytande på omdömet om kej. sarens af Rysslund yttranden i hans svar på kongressinbjudningen, hvari han bland an nat talar om värdet af en hjertlig sämja mellan de suveräner, åt hvilka nationernas öden blifvit anförtrodda. I sjelfva verket önskar kejsaren af Ryssland lika litet som England en kongress, och om han i sitt svar talar om nödvändigheten af de öfriga makternas förut gifna samtycke samt af en öfverenskommelse om grundvalarne för förhandlingarne, så är detta blott svepskäl, ty resultatet skall ändock endast bli, att han icke är sinnad att för en europeisk kongress framlägga de mellan honom och hans polska undersåter befintliga tvistefrågorna.