Aftonbladet – 17 december 1863, sida 2

Här finnes gel tillgång på näsdukar för hans majestät konungens räkning4, svarade S:t Prix, som var denne sednares kammartjenare. SErs höghet kan taga en af dem.4 Hertigen, som förblef sittande framför elden, tackade honom vänligt och emottog den erbjudna näsduken. Hastigt förmärktes han blifva ytterligt blek och hans ögon antogo samma stirrande uttryck som aftonen förut, då han inbillade sig se en skepnad inne i sitt rum. Han tog fram en liten silfverdosa, öppnade den, sökande efter något deruti, och utbrast: Besynnerligt! I dag tyckes mitt folk icke hafva kommit ihåg någonting. Min bonbonniere är tom.4 Flera af statsrådets ledamöter samlades omkring honom, och S:t Prix skyndade att otur samma skåp, der konungens näsdukar förvarades, framtaga några torkade Brignolleplommon, hvilka den tiden ansågos särdeles verksamma emot ett plötsligt illamående. Hertigen åt ett af dem och lade de öfriga ned i sin dosa. Elter ett ögonblick hemtade han sig och hans kinder återtogo sin naturliga färg, nedan han yttrade: Se så, nu är det öfver igen. Huru sällsamt man utan skäl kan känna sig upprörd! Jag prisar mig lycklig, att något sådant aldrig händt mig, då strid. eller fara varit å färde. Han gick ett par steg fram och tillbaka öfver salen och var juet i beredskap att in: taga sin plats vid rådsbordet, då den dörr, som förde till konungens enskilda rum, öppnades och statssekreteraren Revol inträdde, sägande: Herr hertig af Guise, hans majestät konungen önskar tala några ord med ers höghet, innan: statsrådets förhandlingar börjas. Hans majestät väntar ers höghet i det gamla kabinettet, till venster om sängkommaren. Revol var blek eora döden och hans röst