Aftonbladet – 17 december 1863, sida 2

kapellet, så att man kanske derifrån kan komma ut ur slottet. Väl uttänkt, min gossel!4 ropade grefven. Skynda dig före oss, och om du under vägen träffar på Gondrin, så tag honom med dig. Vi måste fly, min älskade, fly ögonblickligen, såzom er onkel har befallt; ty nu är det utom allt tvifvel, att de mördat honom. Så länge han ännu lefde, skulle man icke hafva vågat lägga hand på hans moder och, son. Men ni måste först skaffa er något öfverplagg; i denna granna drägt kan pi icke begifva er härifrån. — . aria böjde ned sitt hufvud och gret; och oaktadt allt hvad hon måst utstå och lida under den sednast förflutna tiden, hade hon icke ännu erfarit em bittrare smärta, än den som nu öppnade hennes tårars källa. Hon följde stilla och undergifven sin ölskares steg och fann snart en mantel af mörkt tyg, hvarmed hon kunde öfverhölja de 1ysande färger, som voro en bild af morgonens glada förhoppningar. Med några få ord anbefallde Carl af Montsoreau ett par tillfälligtvis anträffade tjenare att försöka komma ut i staden och der gå till hans qvarter samt tillsäga de öfriga af bans folk att genast sitta upp till häst och begifva sig lill den yttre sidan af slottsträdgården. Derefter förde han sin unga brud med sig på den of Ignati utvisade väg till kapellet, hvarest deras förening hade varit ämnad att försiggå. (Slutet följer.) En ångkabriol En i Boston bygga ängkabriolett har nyligen gjort sin proffärd på hufvudgatorna i Newyork och väckte stort upp. seende. Framdelen af vagnen är en vanlig ka briolett utan tistelstång; ångmaskinen af två hä. stars kraft hvilar på bakaxeln. Åkdonet, hvar; tyå personer befunno sig, rörde sig luj t och lätt, beskref kroklinier samt gick uppför sluttningar