Aftonbladet – 17 december 1863, sida 2

han skall icke mera komma tillbaka derifrån, och redogjorde kortligen i hast för hvad han vidare hade sig bekant. Spring in till fröken af ClairvautX, ropade grefven. SFråga, om jag kan få tala med henne och lemna henne det här brefvet. Om hon icke är i sina egna rum, så sök henne hos den gamla hertiginnan af Nemours, straxt derintill. Skynda dig, Ignati, sög henne, att här icke är ett ögonblick att förlora. Gossen begaf sig genast på väg. Grefven utdelade några befallningar åt Gondrin och sina öfriga tjenare, för beredande af utväg att komma ut ifrån slottet, hvarefter han följde pagen i spåren åt den sida der fröken af Clairvaut bodde. I en gång, som förde till hertiginnans af Nemours våning, sprang Pericard förbi honom, ropande, utan att stanna under sitt lopp, fly herre, fly! hertigen är död!4 Straxt derefter kom Maria af Clairvaut sjelf emot honom, åtföljd af Ignati, som stund efter annan såg sig tillbaka, för att iakttaga, om de voro förföljda. Den unga damen var klädd i en lysande bruddrägt, och hennes kinder voro lika hvita som den slöja hon bar, 0, Carl, Carl!? ropade hon. Jag fruktar, att vi ej kunna verkställa min onkels sista vilja. Något rysligt har händt, ty konungens knektar hafva just nu tagit den gamla hertiginnan och min stackars lilla kusin Joinville i fängsligt förvar. Det är omöjligt att undkomma denna väg och alla slottets portar äro stängda.? Kom med till kapellet, sade pagen, vi gå utför den lilla trappan bakom hertigens sängkammare. Troligen har ingen under denna villervalla tänkt på att bevaka