Aftonbladet – 16 december 1863, sida 2

Skeppet Vioterias förelyckande på hos ländska kusten. Såsom i går nämndes, har detta skepp m nu var ute på sin första resa, tota! list. Omständigheterna dervid beskrifva på följande sätt af kaptenen i ett till reda ren stäldt bref, som vi erhållit tillåtelse at: meddela : Med största bedröfvelse nödgasjag underrätts att skeppet Victoria ej mera är till; öfverfallet af en förfärlig orkan kastades det på de farligr bankarne mellan öarne Rottam och Schiermonniboog morgonen den 6 December och blef inon kort totalt vrak. Vi hade länge kämpat mot stridiga vindar och storm, men voro dock den 30 November komnz omkring ett halft dygns seglation från London då vinden åter kom emot och snart öfvergick til! storm som med mer och mindre Diutighet rasade till den 3 dennes, då en starkt fallande baromz ter och luftens hotande utseende gaf anledning frukta en orkan. Jag ansåg nu nödvändigt håll: inåt Nordsjön för att få mera sjörum, och kluc kan half 11 förmiddagen höll jag af nordvart med vinden sydlig. Den blåste snart så hård: att endast bottenrefvade stormärssegel och stagfock kunde föras, samt drog sig hastigt vestlig Klockan half 3 e. m. hade vi en full orkan, upp gigade stormärsseglet Skeppet lade det oaktadt så öfver, att jag trodde det skulle kantra; hela styrbordssidan låg under vattnet, så att en de; MN däckslasten och reservspirorna samt 2 jerncei sterner och alla vattenfaten spolades ölver relin gen, utan att bräcka den. Sjön gick beständigt öfver däcket. Vi arbetade med största ansträngning och under beständig fara att blifva krossade af de hit och dit vräkande plankorna och spiror m. m., att kasta dem öfver bord för att få skeppet att resa sig. Det låg så öfver, att vattnet ofta stod en famn och mera öfver relingen i lä och storrånocken doppade i vågorna. Min sängkammare på läsidan fylldes alldeles med vatten genom fönstren, ehuru 5 fot öfver däcket Sluper krossades totalt och barkassen skadades illa. Klockan 4,30 e. m. sprang styrkettingen, men blef med svårighet åter reparerad. Omkring 6,30 e. m. hade nästan hela däckslasten på läsida gått öfver bord oah skeppet reste sig något, men stormen fortfor med ökadt raseri och klockan omkring 8 på aftonen splittrades stagfocken. Nu dref skeppet för orkanen alldeles redlöst, hela sjöar gingo öfver det, och relingarne krossades, kajutdörrar och fönster sönderslogos. Klockan 5,30 f. m. den 4 fingo vi sigte på tvenne fyrar helt nära i lä. Jag insåg nu au skeppet inom kort måste drifva i land. Det kastades som en spån på de berglika böljorna, som i ofantliga brottsjöar gingo öfver. Klockan omkring 7 kapade jag kryssoch stormasten öfver bord för att om möjligt styra skeppet genom de minsta bränningarne eller någon öpp ning deri. Detta lyckades äfven någon tid, men kl. 7, 30 e. m. Sprang styrinrättningen för andra gången, och genast derefter slogs rodret utaf. Skeppet kom med sidan mot vinden och kastades vid pass kl. 8 f. m. på en sandbank. Jag kapade nu fockmasten, på det skeppet måtte hålla samman titl dess våra lif kunde bergas. Vågorna gingo totalt öfver. Flere af besättningen skadades af krossade relingar och annat. Stormen fortfor hela dagen, och vi trodde beständigt att sveppet skulle gå i stycken, nödgades nästan jemt vara fastsurrade och tillbringade natten under backen för-ut. såsom det säkraste stället. Följande dagen bedarrade stormen något, men vågorna gingo nästan lika höga; åter tillbringades en natt på däcket. Vi hade nu varit 36 tunmar utan en droppe friskt vatten. Den påföljande morgonen var det nästan lugnt, och jag kunde nu med svårighet sätta ut och genombryta bränningarne med den dagen förut reparerade barkassen, som var alltför liten att rymma oss alla. Mot middagen kom jag i land på sandrefveln Rottum, der jag hörde att en jakt redan var utgången för att berga de återstående fjorton, hvilka på aftonen landsattes på fasta landet och uppfördes till byn Vorffum, fä jag äfven i dag den 8:de ankommit och väntar i morgon svenska konsuln i Delfzyl för att med honom rådgöra om besättningens hemsändande, m.m. — B. J. Grass.