Aftonbladet – 14 december 1863, sida 3

och gäsning sedan waribaldis bret Ull VICtor Hugo om anskaflandet af en million gevär blifvit bekant, Elagomålet mot en ångbåtsbefälhafvare. Den af kaptenlöjtnant Heilborn afgifna förklaring har följande lydelse. Med anledning af undertecknad delgifven, från pessageramne å kongl. postångfartyget Drottning ovisa på resan från Stockholm den 10 November till kongl. generalpoststyrelsen ingifven, klago skrift öfver uppehåll i resan, anser jag mig, så som kommenderadt befäl omhord, uppfordrad att öfver förhållandet a och yttrande oc uttsla min åsigt al ack I. me Vär nden syålig, frisk ved snui hvilken fortfor med korta atbrowv hela för dagen, hvarunder vinden friskade, gående så att vid framkomsten till Elfsnabben den var ej skenbar utan hård blåsande med hög motsjö, så att jag var i fullkomligt öfverensstämmande med chefen att ingå vid Elfsnabben och der invänta bättre väder, — hvilket äfven visade sig vara det rättaste, då mot natten vinden ökats til half storm. Fram på följande dag bedarrade det, men var fortfarande regntjockt och sedan det mot afton stillnst var det deremot så mörkt, att jag ej skulle rådt att dervid genomgå återstående del af skärgården, hvilken åsigt bekräftade sig då Drottning Lovisa på morgonen kl. !,, 3 vid såsom tycktes temligen klar Tuft lättade men dock först efter 6 passerade Landsort, en väglängd som under vanliga omständigheter passeras på cirka 1 timme. Detta dröjsmål hade dock till följd, att, oaktadt forcering, ej vid dager kunna, såsom beräknadt och ämnadt var, nå Kalmar, ntan måste Drottning Lovisa ankra norr om Nyckeln, cirka 3 å 4 min. från Kal mar, således en temligen lång distans att pr båt ländsätta passagerarne. Inseglingen till Kalmar norr ifrån är särdeles kinkig, i mörker ogörlig, man ej har tillräcklig dager, af en älhafvare aldrig företagas, isynnerhet då såsom här var förhållandet ingen nöd eller andra tvingande omständigheter var för handen. Hvad lotsens utsago beträflar, att inlotsa till Kalmar, är dervid ej att fästa sig, då sådant är vanligt tal hos dem, men för en befälhafvare intet att lita på, alldenstund vid ett föregående tillfälle med långt mera dager På samma väg lotsen haft ganska svårt att så reda på de små prickarne och troligen ensam skulle stått sig ganska slätt om vi ej kunnat bjelpa honom söka prickarne medelst nattkikare. Alla passagerare, hvilka undertecknat klagoskriften, voro fullkomligt inkompetente att bedöma chefens förfarande, med undantag dock af hr G. Brusien, såsom sjelf förut sjöfarande, och var det för mig i högsta grad förvånande, att äfven finna hans underskrift, då han samtalsvis till mig bland annat yttrade: det de andra passagerarne. ämnade inlemna en klagoskrift öfver att de onödigtvis blifvit uppehållna i sin resa, men att han tfstyrkt dem derifrån på grund att de ej voro kompetente bedöma förhållandena samt klagomålet i öfrigt obefogadt, då han ej annat funnit än att chefen förståndigt och rätt förfarit, samt att han Brusien, i händelse det skulle komma till verkställighet, skulle på det bestämdaste protestera och reservera sig. Stockholm den 22 November 1863. D. Heilborn, kommenderad sekond å Drottning Lovisa. Vi meddela äfven protokollet öfver denna saks behandling inom generalpoststyrelsen Utdrag af protokollet, hållet inför kongl. generalpoststyrelsen den 3 December 1863. a Hos kongl. generalpoststyrelsen hade, uti tvenne särskildt ingifna skrifter, affattade den ena på svenska och den andra på tyska språket blifvit af åtskilliga personer, hvilka åtföljt postångfartyget drottning Lovisa på dess sednasteresa den 10 nästlidne November från Stockholm, anförde klagomål deröfver att dels fartygets resa blifvit genom uppehåll vid Elfsnabben och genom anIöpande af Karlshamn fördröjd utöfver hvad klaganderna ansågo erforderligt, dels ock att, då fartyget den 12 klockan half 6 e. m. ankrat ungefär ,, mil från Kalmar, dem icke beredts tillfälle att, på sätt yrkadt blifvit, samma dag varda med båt landsatte i Kalmar, hvarifrån en del passagerare haft för afsigt att med annan lägenhet fortsätta resan, under det andra önskat att der inköpa lifsmedel till billigare pris än hvartill desamma kunde å fartyget erhållas. Häröfver hade, till följd af särskilda remisser den 19 och 24 nästlidne November, befälhafvaren å postångfartyget Drottning Lovisa, kaptenlöjtnanten och riddaren W. Sylvander afgifvit förklaring, sådan densamma finnes detta protokoll bifogad, åtföljd af ett utaf den å fartyget kommenderada sekonden, kaptenlöjtnanten D. Heilborn, i ämnet meddeladt yttrande samt utdrag af den å fartyget förda loggbok. Sedan, vid föredragningen häraf, anmäldt blifvit, att kaptenlöjtnanten Sylvander vore i styrelsens embetslokal närvarande, och då bemälde kaptenlöjtnant, efter det honom lemnats tillträde, förnyat sin i den skriftliga förklaringen gjorda anhållan, det kongl. styrelsen måtte anställa un: dersökning rörande hvad mot honom blifvit i tjensten anmärkt, samt hemställt att i sådant afseende måtte höras icke allenast sekonden å fartyget, kaptenlöjtnanten D. Heilborn, utan äfven förste maskinisten C. E. Sederström och uppbördsstyrmannen J. Lindqvist, hvilka äfven ällstädeskommit, blefvo desse inför kongl. styrelsen förekallade, hvarefter och sedan de samtlige förklarat sig förut hafva inhemtat kännedom om de till kongl. styrelsen ingifna klagoskrifterna, blefvo för dem upplästa, såväl kaptenlöjtnanten Sylvanders förklaring, som äfven kaptenlöjtnanten Heilborns särskildt afgifna yttrande och det förklaringeu bifogade utdrag af postångfartygets loggbok, hvaretiter så väl kaptenlöjtnanten Heilborn, som äfven maskinisten Sederström och uppbördsstyrmannen Lindqvist förklarade sig icke hafva någonting att erinra emot de i kaptenlöjtnanten Sylvanders förklaring med dertill hörande bilagor förekommande uppgifter, hvilkas riktighet fastmera af dessa vitsordades. Uppå derom, i anledning af hvad förenämnde handlingar innefatta, framställde frågor, lemnades till svar af kaptenlöjtnanten Sylvander: att utom en försalongspassagerare, agronomen Svensson, som afgick i Kalmar, några andra, eller flera salopgspassagerare än de som unundertecknat klagoskriften ej å resan medföljt; att det var den med namnet Schäffer, som fastän han ej betalt för annan plats än å fördäck, likväl slagit sig ner i aktersalongen; att Sylvander, kort efter det fartyget ankommit till Elfsnabben, erfarit sådant och då tillsagt honom att antingen betala för salongsplats, eller träda ur salongen och intaga sin fördäcksplats, hvilket sednare han, som 4 egde penningar till den ökade betalningen, dock vägrat; att då kaptenlöjtnanten det oaktadt med allvar och bestämdhet förklarat att den ifrågavarande passageraren skulle betala, eller om han ej det förmådde, genast aflägsna sig från salongen, hade en af de öfriga Passagerarne, landtbrukaren Rejmers, betalt afgiften; hvarefter tvistandet derom upphört och kaptenlöjtnanten, som förmärkt att passagerarne vore vresige och uppbragte, ej haft någor vidare samtal med dem förr än då en del af dem på aftonen den dag, fartyget gått från Elfsnabven, sedan det var fullt mörker, f, mil norr om Kalmar, begärt att blifva i båt satte i land, då kaptenlöjtnanten afslog en sådan, i pockande ton framställd, begäran, till hvars bifallande kapteniöjtnanten ej ens egt rätughet, uf ven orisdet im till anörkret ej ligt eller omöjligt; att kapteniöjtnanten seder j mera ej hade vidare samtal med passagerarne förrän vid ankomsten till Kalmar, der han erbjöd dem som förut fordrat blifva satte i landalt få afgå och i sådant afseende tillsade styrI mannen att framtaga deras ressaker: men hvaär