Aftonbladet – 14 december 1863, sida 2

Bref från Köpenhamn. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 10 Dec. Ni kan icke vara okunnig om, att der tron varit rådande i Danmark, att om tyskarne skulle öftva våld mot oss, skulle svenskar och norrmän stå vid vår sida; alla de rykten och upplysningar, som de sista dagarne medfört, tillintetgöra nu dessa för hoppningar; hvem kan väl undra på at! missräkningen känns bitter. Under de förste dagarne ville man ej rätt tro härpå; man resonerade så här: ja, väl är konung Fre. drik död, honom litade konung Carl bättre på; men konung Carl och hans tvenne folk unna dock ej ha satt all sin lit ensamt på en mans lif; konuog Fredrik är död, men hans folk lefver dock ännu. Man sade: nu. då konung Kristian den nionde har uaderskrifvit den författning, som ej blott det danska folkets, utan äfven den svenska re geringens påtryckning förmått vår regering att framlägga, pu skall Sverge-Norge också vara med om att försvara denna författning. Men politiken vet ej af känslor och sympatier; hvem vet väl bättre än vi sjelfva, hura man mer än en gång vänder på beslutet, innan man bestämmer sig för att inkasta landet i krig; hvem vet väl bättre äv vi sjelfva, att ett folks och dess konungs önskningar äro en sak, god ton i det europeiska statssamfundet en annan. Men ni skall förstå, att man under dessa första dagar, innan folket försonat sig med missräkningen, är något nedstämd; till på köpet lyfta reaktionen och antiskandinaverna nacken så oblygt högt, de känna sig flyta så of vanpå, att man måste hemta sig litet, innan man ånyo kan taga i och gå till sitt ansvarsfulla värf. Den danska regeringen är uppenbarligen utsatt för en allvarlig påtryckning i dessa dagar. Förbundet har beslutit exekutionen med förbehåll af arfföljdens ordnande. Ehuru det efter återkallandet af kungörelsen af den 30 Mars är tabula rasa i Holstein, ehuru det således icke finnes något skäl tilllaglig exe kution, af hvad namn det vara må, rycker dock förbundet in och begagnar sig af den fräcka dikten, att det handlar i konungens af Danmark namn. 1Kristian den niondes namn beröfvar det Kristian den nionde rättigheten att fritt råda öfver hans hertigdöme Holstein ; men i samma ögonblick som förbundet säger, att det handlar i Kristian den niondes namn, säger det tillika: för öfrigt förbehålla vi oss på samma gång att få vara af den meningen, att det icke finnes nägon Kristian den nionde i Holstein!? Men trots denna löjliga förevändning, är det uppenbart, att man vill förmå regeringen att icke betrakta anfallet på Holstein såsom krig, utan blott såsom exekution; detta är hvad det ryska sändebudet Ewers i dag skulle bibringa konungen och regeringen, och det är detta, som, lord Wodhouse i morgon skall framföra. Men nästa steg af Spressionen? skall gå ut på att förmå gedigen att återkalla författningen af den 18 November, bara suependera den ett litet grand! Vi höra derföre också alla dagar rykten om, att författ ningen nu skall återtagas, nu har ministdren afgålt, nu skall diplomaten och underhandlaren från 1851—52 åter till styret, och huru omöjligt det är att tro på sanningen häraf, så låter det ändock alltid illa. Just när jag började detta bref, fördes ryktet åter till mig, att ministåren afgått; jag tror det icke; jag lyssnar hellre till de skallande hurrarop, som ljuda från jernbangården från de soldater, som i afton aftåga; det klingar mod och oförsagdhet deri, derpå skola vi lyssna, allt annat tal, som vi höra i dessa dagar, det är af ondo. Om vår konung och vär regering några gånger om dagen skulle höra på de efresande trupperna, tror jag, att det kunde vara en ganska uppfriskande musik för dem; det skulle då icke vara något tvifvel om, att det är möjligt att inlåta sig i striden ti!l och med mot öfvermakt; och att vi göra det är nödvändigt; ty hvad man öfverlemnar, vikande tillbaka för öfvermakten, det kan återvinnas; men hvad man öfverlemnar frivilligt, det är förloradt för evigt! I går lade danska qvinnor en särdeles vacker, fin och luftig gyllene eklöfskrans på kovung Fredrik den sjundes likkista, och i dag har kistan blifvit satt på castrum doloris, hvartill dagligen lemnas tillträde åt dem, som önska se kistan.