Aftonbladet – 11 december 1863, sida 2

— POP UC RUUKHAURUT Cb I bVUTEW MAR 110 Skandinaviska sällskapet i San Francisko af den 16 Okt., undertecknadt Christ. Christjanson, president, Chr. Boysen sekretair, mig tillskickats en secunda vexel å 5 sterling, som denna deg blifvit öfversänd till centralnödhjelpskomitens ordförande i Helsingfors rof. F. L. Schauman, Stockholm den 11 ec. 1863. A. W. Frestadius. sm Eref från Eöpeonhamn. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 7 Dec. Den nyaste nyheten är, att konungen har upphbäft kungörelsen af den 30 Mars hvad Holstein beträffar! Alla menniskor gå och fundera djupsinnigt på visdomen af detta steg och dess oberäkneliga följder, men ingen kan förstå det; ni skulle väl icke kunna upplysa mig om, hvad det egentligen skall göra godt för?, hör man i dag upprepas i oändlighet. Kungörelsen inledde frånsöndringssteget, kungörelsen var den nyss antagna författningens förelöpare och utropare; men genom deppa kungörelse, som jföranleddes af förbundets egna beslut, Erhöllo de holsteinska ständerna bevillningsrätt i afseende å de summor, med hvilka normalbudgeten för gemensamma avgelägenheter öfverskreds i sina särskilda poster. När pu tyskarne begärt att denna kungörelse skulle upphäfvas, är det derföre att de vilja samtidigt tillintetgöra dess konseqvenser, den gemensamma författningen för kovungariket och Siesvig, frånskiljendet afarmån 0. 8. v., men när England begärt detsamma, är det derföre att tyskarne begärt det och i den tron, att med kungörelsens upphätvande söder om Eidern är allt gjordt. Det är såsom en eftergift åt England, som kungörelsen nu blifvit försatt ur gällande kraft; men det är uppenbart, att detta steg långt soarare än att innehålla verkliga efterÅgifter åt förbundet innehåller ett förevigande jaf Holsteins ställning, ity att rättigheten att bevilja de summor, som öfverskrida normalbudgeten, derigenom bortfaller. Just emedan detta steg icke innehåller någon realitet loch emedan det, såsom eftergift betraktadt, likväl retar aptiten och väcker lusten att begära mera, just derföre är det oklokt och klandras, att regeringen tagit det. Vår regering blir i dessa dagar starkt ansatt från flera håll utomlands, i det man vill förmå henve att låta Novemberförfattniogen gå samma väg. Rykten ha varit i omlopp, att hon skulle vara benägen att föreslå denna i författniogs Buspenderande, men det är helt säkert ogrundade rykten, derom är intet tvifvel. Det gäller för Danmark att stå på sig, att hålla öronen styfva, såsom man säger, och då kan slutet kanske ändå icke bli så oäfvet. Det skall åstadkomma en ögonblieklig missbelåtenhet och förstämning, då man erfar hvad man hittills ej rätt velat tro, att vi för närvarande äro mycket långt från en skandinavisk allians, och att just de sista dagarne skola ha gjort detta otvifvelaktigare; men det får icke hjelpas: skola vi stå ensamma, så måste vi stå ensamma; vår uppgift för ögonblicket är klar och tydlig nog; den måste vi fullgöra, och jag litar på att mina landsmän skola strida sin strid med seger och ära, om också ögonblickets ensamhet och tystnaden från alla sidor kasta några melankoliska moln öfver horisonten! Nu skola vi få se hvad det tyska förbundet vill. säga; det falier sig nog svårt att bli eniga. Bondevännernas ledare ha ännu icke känt sig uppmanade att lägga åsido hemligt kif och etrid, för att taga uti med den, som hotar oss utifrån. Ledarne ha utfärdat en cirkulärskrifvelse till bönderna, hvari de yttra sig om den nya författningslagen, men onekligen med den otillbörligaste perfidie man ken tänka sig. Der yttras nemligen icke ett ord om betydelsen af en gemensam lag för konungariket och Slesvig, der omnämpes icke, att den lag msn nu har är långt bättre än den, som förut fanns, men der talas blott om, att den nya lagen skall uppsluka konungarikets särskilda författning, inskränka folkfriheten, gifva embetsmännen och de bemedlade — det finnes i Holstein sådana, från hvilka upproret kommer? — förökad inflytelse 0. 8 v., 0. 8. V., hvarjemte den ohemala osanningen meddelas, att konung Fredrik den sjunde icke skulle ha underskrifvit författningslagen, innan han hade rådfrågat en folkförsamling för södra Jutland och konungariket. När man nu har infört en sådan grundlag i stället för konungerikets grundlag i konungarikets och Slesvigs gewensamma angelägenheter, vilja bondevännerna sfråda sina vänner från att välja män, som skulle rösta för att konungarikets folkething och Jlandsihing gå upp i helstatens motsvarande thing. Detta är hufvudtanken i bondevännernas manifest, blott framstäldt af mig med mindre bittra tillbehör och färre elakbeter än i verkligheten. Om någon skulle fråga bondevännerna: skola vi då nu afstå från Slesvigs förening med konungariket, skulle de naturligtvis icke tveka att svara nej; men deras i vissa afseenden rättmätiga missnöje med särskilda stadganden i den nya förtattningen, deras mörka förbittring öfver, att minis åren Hall för ögonblicket tyckes sitta fastare i sadeln än förut, deras missunsamhet i anledning deraf att de stå likasom utanför den egentliga strömmen för ögonblicket, ha framkallat detta steg, hvilket lätteligen skulle kunna splittra hvad som borde förenas samt af utlandet och konungen kunde tydas sålunda: inom sjelfva landet finnes ju ett stort parti, som är emot förfaltningen; hvad för hinder skulle val då möta att antaga en annan författning! Det berättas, att då det under de första tronbestigningsdagarnes betänketid telegraferades till England till lord Granvilie beträffande underskriften, svarade han med telegraf: slut er till yeomans!? Lorden har naturligtvis trott, att de sjelfegande bönderna stå i spetsen för den nationella politiken; men märkvärdigt nog är det just detta, som bondevännerna aldrig gjort! Geheimestatsrådet förökades i går med en värdefull kraft, i det den unge kronOR Pe RA je er 0 4 RÖ (JO Kv KAL BE ON KA FR Jr rr Jr ög RA KR 0 AA TT MO RA Jr rr AA