Aftonbladet – 10 december 1863, sida 2

gestalten af en man i fall rustning. Så snart onungen fick se denna man, ropade han: Det är bra, Laugnac; jag ser att ni är punktlig och i ordning. Hvilka har nimed: er??? ?Nio af mina pålitligaste karlar, ers majestät?, svarade Laugnae. Det finnes ingen enda af de fyrtiofem, som icke gerna skulle offra lif och blod för sin konung, men dessa isynnerhet äro tappra och oförskräckta till den grad, att de ej skulle tveka att anfalla sjelfva djefvulen, om ers majestät befallde dem det. Medan han ännu talade, uppkommo efter hvarandra de nio utvalda, hvilkas min och hållning tillkännagåfvo, att de voro vana vid en blind lydnad, och att inga samvetsbetänkligheter skulle afhålla dem ifrån attutföra hvilket grymt däd som helst. Det är bra?, upprepade konungen ännu en gång. Varen välkomna, mina tappra bussart Men hvar är Larchant? Jag sericke honom ibland er.? Hen har stannat dernere, ers majestät, svarade Laugnac, Han ämnar passa på vid ingången till konseljrummet. Så snart fienden der gjort sitt inträde; skall han på en omväg förena sig med 0ss.? Jag skulle önska att hafva någon hös mig i milt kabinett; återtog konungen. Uppsök Ornaro, Bonnivet och la Grange, och tillsäg dem att infiona sig här, de kunna komma hit denna samma väg.? De sista orden yttrades. till en tjenare, som, häpen och blek endast vid en dunkel löreställnipg om något tilltänkt hemskt före108, skyndade att efterkomma den honom sifna befallningen. Sedan konungen på sin råga till Laugnac, buruvida ban underräteat sina följeslagare om den tjenst man begärde af dem, fått ett jakende svar, höll