Aftonbladet – 9 december 1863, sida 3

studerkammare och experimentera 1 saker, som endast anstå personer i en helt annan ställning. Ni behagade erinra er, att jag ännu fortfarande innehar den på mina bruk och egendomar urgamla rättigheten att tega accis af varor, som mina underhafvande köpa utom sodset och som de sälja till andra ; och om jag också på sednare tiden betydligt nedsatt afiften för bvad mina underhafvande köpt hos handlanden Eng och fabrikör Frank m. fl., så ämnar jag dock icke låta mitt gods och folk öfversvämmas af deras urmodiga öfverflödsartiklar, åtminstone icke utan någon särskild inkomst för mig sjelf, eller på annat vilkor, än att de lägga bort sina dumheter att taga vägoch bompenningar för de varor, som från mitt gods gå till dem. Endast i fall de vilja medgilva full ömsesidighet, må de fritt sälja till mitt folk och dessa handla hos dem bäst de gitta; men jeg håller strängt på principen, och ni bor de begripa att mina underhafvande skulle inom kort bli rentaf utarmade, om hr Frank och de andra skulle få taga tull af hvad mitt folk med svett och möda producerat och vill sälja, men jag skulle Jåta dem obehindradt plottra på oes allt hvad de behaga. Det ken väl vara att hr Eng, bevars, numera utan krångel tar emot allt hvad vi tillföra konom; men han är alldeles för rik för att ina stackars fattige arbetare böra taga honom till exempel, och han ser föröfrigt blott på sin egen fördel. Jag har redan förut låtit er förstå min mening, fastän ni kanske icke behagat begripa den. Mina vänner grosshandlarpe tänka liksom jag, och jag får nu säga er, att ni alls icke är den man, för hvilken man skuile hafva några konsiderationer, j om sådana också kunde komma i fråga när det gäller underhafvandes angelägenheter. För dem af mina underhafvande, som icke hört hvad jeg segt, skall jag låta morgon och efton inplugga både detta och hvad jag mera kommer att säga i saken. N. D. A. von Ensida. Välborne hr kommerseråd och poseessionat! Hr kommerserådet täcktes gunstbenäget ursäkta om jag i någon mån misstagit mig om syltniogen med edra förr gjorda antydningar och om jag tillåter mig några anmärkningar i avledning af hr kommerserådets sista vördade skrifvelse. Om jag och de flera ,här på godset, som tänka hufvudsakligen lika med mig, lyckats utvidga våra kunskaper och skärpa vår omdömesförmåga genom studier på lediga stunder, så torde sådant icke skada hr kommerserådets intressen; och om vi funnit de allmänna sattser, vi hylla, bestyrkta af en öfverallt på hr kommerseridets bruk oeh landtegendomar i ögonen fallande verklighet, så skulle det vara förklenligt för min karskter om jag icke sökte fästa uppmärksamhet på sanna förhållandet samt handlade i hr kommerserådets intresse så vidt jag kunnat upp: fatta det; hemställande jag det slutliga afgörandet till dem som vederbör. Det är sannt att de afgifter, som godsets folk förr måste betala till hr kommerserådet när de ville utom godset sälja sina varor, numera mestadels upphört, samtatt accisen på åtskilliga af de varor, godsets bebyggare dels sjelfva dels genom de på godset bosatte handlande hemiat från andra ställen, blifvit af br kommerserådet mer eller mindre nedsatta. Också kan jag lörsäkra att fo!ket är mycket tacksamt för den uppoftriog sf egna inkomster br kommerserådet dymedelst gjort, fastän man emellanåt får höra dem mena, att hr kommerserådets oegennytta ganska väl lönat sig äfven för hr kommerserådet sjelf. Att folket haft nytta deraf är obestridligt, ty nog har behållna förtjeneten på deras arbete lifvit större eller minst med så mycket som acciserna utgjorde. Det är också, hvart man kommer på foder synbart att välstånd, trefnad, idoghet, förnöjsamhet, ordning, rättskänsla och hyfsning förunderligen tilltagit. Väl byggda, helsosarat inredda och snyggt bållna hus, kraftiga och väl födda kreatur, mångfaldigt ökadt och förståndigt användt arbete på åkrar, ängar och skogsmarker; nya och ändamålsenliga inrättningar vid masugnar, smedjor, qvarvar och sandra fabriksinrättningar; hsndtverkare, som förmå anskaffa dugliga ämnen för sine tillverkningar och förstå att göra dessa både bättre, varaktigare och prydligare; snygga kläder, stugor ; sund, stärkande och emuklig föda, tillagad med vida mera hushållning och förstånd än förr; friskt mod och spänstiga krafter vid arbetet; glädje och lust i förströelser; lite grannlåt och öfverflöd, förstås, hos de törmögnaste, men allmän afsky och sträng räfst mot slöseri, värlighet, råhet och hyckleri. Icke vill jag påstå att allt detta är frukten blott äf accisernas borttagande eller lindring; det vore att underkänna värdet af många andra både rättvisa och kluka åtgärder; dem br kommerserådet på sednare tider vidtagit, äfvensom af gynnsamma omständigheter, som Jåtit oss i fred och ro sköta vårt arbete. I Menniskan lefver icke heller af bröd allena, men säkert är att får hon icke bröd, så lefver hon icke; för hon ett tillräckligt och godt bröd, eå lefver och arbetar hon bättre; unnas det henne att kolla för sitt hvad hon med rätta förtjent, tår rättvisa hafva sin gång hvar mot annan, och sedan en och hvar sköte sig sjelf bäst han förmår, — inte I blir menniskan och samhället sämreför det. Inte bli de de bästa karlarne som hela sit hf stå under förmyndare. Jag kan verkligen inte rätt förstå huru borttegendet af de qvarvarande acciserna — i fall br kommerserådet ej behöfver inkom. sten deraf för något särskildt ändamäl — skulle utsätta folket för att bli utarmadt elle: försjunka i slapphet och sedeförderf. De borde då redan ba kommit ett godt stycke på den vägen genom de redan införde förändringarne. Ännu mindre kan jag begripe buru hr kommerserådets vännel kunna locka hr kommerserådet att ifråga sätta återlagendet af hvad eom redan ä gjordt och tydligen burit goda frukter; oct jag beklagar om en personlig ovilja — skä len för denna höra ej hit — skulle få in blanda sig, till skada för en god sak. Allra minst kan jag för min del förstå hvad öm sgesidiglhten har med alltsammars alt göra oo or FOT PL KM IE TM