Aftonbladet – 8 december 1863, sida 3

pådier les demandes au bureau de poste Suedois dHambourg; pour les autres pays de IEurope, aux bureaux de poste ordinaires. Les annonces pour FAftonblad sont regues, å Paris, chez M. Vicherat pere et Comp., passage Saulnier, N:o 10. Ständernas beslut I skogshusbållningsfrågan. Vetenskapsmännen hafva för längesedan ådagslagt den omätligt vigtiga roll som skogarae utföra i naturens stora hushällning; erfarenheten i alla länder har äfven lemnat ovedersägliga bevis derpå, och den åsigt är ingalunda en hypotes, utan fullkomligt axiomatisk, alt ekogarnes jemna fördelning inom ett land har ett oberäkneligt stort inflytande på dess klimat, sundhetsförhållanden och vegetativa produktionsförmåga. Att emellertid Sverges skogstillgångar på ett oroväckande sätt blifvit och blitva anlitade, är ty värr ingen ny klagan, icke heller att skogens årliga tillväxt ingalunda är jemförlig med den alltjemt tilltagande afverkningen. Visserligen har man beflitat sig om att förrioga betydelsen af denna klagan dermed, att den varit förepord ända från kung Göstas dagar4, och att om skogsförbrukningen alltjemt i verkligheten bedrifvits så planlöst som man påstår vara förhållandet, så skulle numera ingenstädes tillgång på skog förefinnas. Dessa argumenter förlora dock en stor del af sin bevisningskraft, om man tager i betraktande, hvad som icke. kan bestridas, nemligen att vidsträckta och tätt befolkade trakter, att icke säga hela provinser, finnas inom vårt land, der anskaffandet af byggnadstimmer och ved redan länge varit och med hvarje år blir n allt mera kostsam och besvärande börda, framför allt för den talrika del af befolkniogen som saknar förmåga att från aflägsnare trakter med riklig skogstillgång anskaffa sina behof. Dermed är ockeå den lugnande omständigheten? betydligt reducerad, som ofta blifvit fram hållen rörande Norrlands outtömliga skogstillgångart. Med dessa är för öfrigt förhållandet sådant att skogshygget i hela Norrland med hvarje är måste förflyttas allt längre uppoch inåt landet och följaktligen allt längre ifrån vattendragen, hvadan också redan ganska länge särskilda åtgärder med ofantliga kostnader ha måst vidtagas för sko ,seffekternas bedrifning. Dertill kommer vidare, att både trävaru-exportörerna här i landet och trävaruhandlaren i utlandet icke blott klaga deröfver att det svenska virket pu är vida mindre moget än förr, utan äfven deröfver att vissa af virkets dimensioner nästan årligen förminskas — omständigheter som naturligtvis icke skulle ega rum, om ej skogen numera mäste husgas vid en betydligt yngre ålder än förr, hvilket åter påtagligen orsakas deraf, att tillgången på sådan skog som både är åtkomlig och fullmogen är i ett lika märkbart som betänkigt aftagande. Men, torde man invända, öfverallt i landet finnes ju ännu skog; välan, den är på många trakter dyrare nu äu förr; men skog innes, och tillgången derpå är tvifvelsutan ör framtiden fullt betryggande. Bevis på ett motsatt förhållande måste framläggas, om den myckna klagolåten skall vinna gehör. Men nu är förhållandet att fullständiga materialier tiN en sådan bevisning redan för efva år sedan blifvit samlade och utgifna i ett särskildt arbete, och ingen lärer. vilja påstå att skogarne i riket sedan nyssnämde id förbättrats. Öfverdirektören Falkmen gjorde sig den stora mödan att dels sammandraga alla de ippgifter om skogsväsendet, som meddelats länsstyrelsernas femårsberättelser för 1843— 17, dels att under sina ären 1850—51 före.agna embetsresor i alla riktningar af riket (i och för skiftesverket) äfven taga kännelom om skogarnes tillstånd, och dels att ierom insamla upplysningar både. från förte jandtoätaren och andra sakoch lokalkunniga personer öfverallt i landet. . Derefer utgaf han 1852 ett arbete. med rubrik: sOm svenska skogarnes nuvarande tillstånd ch deras inflytande på landets frarntids — let första och ännu det mest sakrika i sitt lag här i landet. Det väckte ett lika allnänt, som välförtjent uppseende, emedan let redogjorde för skogsväsendets tillstånd nom h ia landet 1). Nämnde arbete bidrog Under behandlingen af skogshushållningsfrågan vid innevarande riksdag bemödade sig hr Murån på det ifrigaste att jäfva länsstyrelsernas vittnesbörd om fkogsafverkningen, särdeles beträffande Norrland. Erinras bör dock att isynnerhet de äldre femårsberättelserna afgifvits af embetsmän som icke voro sågverks-intressenter och som följaktligen mera opartiskt kunde bedöma frågan, än fallet sedermera varit, då det icke är sällsynt att äfven kronans embetsmän i Norrland med mycken profit slagit sig på skogsafverkning i stor skala, naturligtvis med den påföljd, att den förr öfverklagade skogsförödelsen af dem be-. traktas med vänligare ögon. Ett öfvertygande bevis derpå, men ingalunda i den syltninEm producerades nyligen af häradshöfding Uygneus (representant för städerna Umeå oci Luleå) medelst en handling, hvari Norrbot: tens landssekreterare, hr Eurn på det allra bestämdaste uppträdde mot kronoskogarnes snöa ESPOO tent Jag kunde väl tro, att ni till slut skulle få vända er till migX, svarade han. SVälan, nådig herre, jag är till er tjenst, fastän tiden blifver nog kort. Nådig herro har välicke glömt hvad jag fordrer för en sådan affär? Jag sade er det, då vi talade cm saken i Paris. Ni skall få hvad ni begär, återtog abSE gl dk mma KA I OALAKR