Aftonbladet – 8 december 1863, sida 3

men var krossad för alltid! Jag si. tade dock stadigt och noga! Hans hjerta måtte icke sitta på samma ställe som hos andra menniskor. tOm nådig herro tillåter mig en anmärkning, inföll italienaren med kännaremin, så skulle jag vilja säga att skjutgeväret är ett godt vapen att begagna vid fältslag, men fördömdt opålitligt när det är fråga om att utföra en sådan der enstaka kupp. Ingen kan riktigt på pricken beräkna hvar eller bur kulan träffar. Då är dolkeu vida att föredraga. Med den riktar man bättre sitt hugg, och till yttermera visso kan man derjemte bestryka klingan med någon passande salfva, så att man är säker om sin man, äfven om han skulle komma undan med en ekråma. Att förgilta en kula är visserligen också försökt, men utan åsyftad verkan, ty elden beröfvar giftet dess kraft. Vid hvilken timma sade han att det skulle ske?4 frågade abben, uten att gifva akt på italienarens lärda afhandling. Giftermålet är utsatt till en halftimma före högmessans börjant, svarade Orbi. terigen började abben att vandra fram och tillbaka, vridande händerna och utstötande hädelser och svordomar, til dess att han händelsevis kom att kasta siva ögon på en i rumwet varande venetiansk spegel, då åsynen af hans egna, vanligtvis lugna och jemna, men nu af passionen förvridna och vanstälda anletsdrag, plötsligen kom honom att stanna. Han drog djupt efter andan, strök sig med handen öfver pannan och satte sig ned med ätervunnen fattning. Detta måste förekommas, sade han slutligen. Orbi, ni har en öfvad hand och en ONE skicklighet, Vill ni åtaga er att skaffa brudgummen ur vägen? Mannen log och strök sig om skägget.