Aftonbladet – 8 december 1863, sida 3

tänkandet, som inkom den 20 sistlidne Oktober, vittnar om stor sakkännedom och eger förljensten af konseqvens och grundlighet, hvilket ock af finansministern vitsordades vid ett förberedande sammanträde på börsen, som bivistades af ett stort antal representanter. Vid behandlingen af den ytterst vigtiga frågan, som naturligtvis sönderfaller i en mängd vlika punkter, valde utskottet en väg som tvifvelsutan var den ändamålsenligaste för frågans praktiska lösning. Sålunda, och då den faller inom den ekonomiska lagstiftningens område, uppställde utskottet förelag till de grunder, på hvilka en förbättrad skogshushållning borde — enligt utskottets mening — byggas. Om derefter dessa grunder till någon del eller i allo blefvo ef ständerna godkända, så hemställde utskottet att de med anmälan härom skulle hos K. M. anhålla, att dels eådana åtgärder vidtagos som på K. M. berodde och som kunde med de medel, som till dess disposition äro ställda, verkställas, och dels för näst sammanträdande ständer framlägga proposition i de delar af ämnet, der Bändernas beslut kunna erfordras. Med godkännande af den grundsats — redan antagen i andra länder — att skogarne i ett land icke är den för tillfället lefvande befolkningens, utan äfven kommande genetationers egendom, och som derföre städse bör väl vårdas, äfvensom att tillgång på skog är ett oeftergifiigt vilkor för ett lands beboelighet, och slutligen med vetskap om huru privatskogarne, särdeles under de sednare decennierna, flerstädes illa behandlats, bemställde utskottet, att om någon frälseeller skattejordsegare, utan ändamål af odling? bevisligen sköflade eller förödde sin skog, så ekulle den under förbud kunna ställas, på det att en bättre ordnad skogsvård dervid måtte införas. — Ur principiel synpunkt betraktad är en sådan åtgärd tvifvelsutan fullkomligt riktig; men det torde dock ännu dröja, och skogsförödelsen kommer sannolikt att fortgå vida längre innan det allmänna föreställningssättet hinner i detta fall försona sig med tanken att någonilag med ifven inskränkning i enskildas rätt att föroge öfver sin egendom, skall ega rum. — Också förkastades hvad i detta afseende blifvit föreslaget af adeln, borgare--och bondestånden, hvilka dock tvifvelsutan icke ekuile bifallit ett förelag om upphäfvande af det befintliga stadgandet, att den som af värds löshet företör sin egendom skall under förmyndare ställas — ehuru onekligt är, att hvad som utskottet föreslagit i ofveananförda fall, hvilar på samma grundsats som det Byss anförda legstadgandet. Men så afgjordt obenägna ständerna visade sig för all inskränkning i den enskilda skogshushållningen, så eniga voro de i den åsigten att en bättre behandling och kontroll å skogen bör införas såväl i afseende på kronans öfverloppsmarker och afvittrade ekogar i de norra länen, som ock å kungsårdar, boställen i ellmänhet, samt å andra bemman och lägenheter, hvilka förvaltas eller äro utarrenderade för kronans räkning. Hvad härutinnan af utskottet föreslagits och af ständerna beslutits, är af så stor betydelse för framtiden, att vi derföre i nästa artikel skola redogöra.