Aftonbladet – 8 december 1863, sida 3

min dolk, så att den minsta rispa deraf medför döden inom en timme. Abbåen nickade vänligt åt mannen, då han gick, och började deruppå sålunda tala för sig sjelf: De skola få lära känna hvem de hafva att göra med. Dessa mäktiga herrar, dessa högmodiga Guiser skola få veta att en man med bestämda föresatser och okufligt mod kan korsa deras planer, äfven om han icke Yokas genomdrifva sina egna. Men här terstår ännu en annan att tämja — denna tillgjorda, känslolösa och inbilska flicka, som så mycket gläder sig åt sin fagre, dumdristige älskares återuppståndelse! För att vinna henne, för att på en gång tilifredsställa min kärlek och mia hämnd, är jog färdig att våga allt. Det blir svårt, ja nära omöjligt, att ånyo få henne i mitt våld. Hon är så väl förvarad, både i slottet och då hon visar sig ute, att jag eannerligen icke vet huru jag härvid skall gå tillväga, nu sedan jag icke längre kan påräkna understöd af Villequier. Dock,ingenting Er om ligt för den djerfve och ihärdige. Skulle hon icke kunna lockas utom den krets, der hon, lik skatten i sagan, bevakas ef okufliga drakar? En vagn i beredskap utanför slottet och några väl beridna karlar skulle sedan vara allt hvad som erfordras. Om man skulle på något hemlighetsfullt sätt låta henne veta att en okänd, som icke vå: gar öppet visa sig, har högst vigtiga underrättelser att meddela i afseende på hennes onkel; ty ryktet om de faror, som hota honom, kan icke vara henne obekant. Ja,så skall det gå för sig. Ett bref, som ber henne att, om hertigens. lif är henne kärt, infinna sig tidigt på morgoxen vid en al slottets bakportar, skall göra åsyftad verkon, Ha, stölfa sköna, en gång fångad,