Aftonbladet – 5 december 1863, sida 2

sig djupt. Hertigen återgat honom artigt hans helsning och fremträdde derefter till konungen, gom emottog honom med ett af sina vänligaste småleenden, sägande : Hvad önskar vår ädle kusin af Guise? Jag vet, huru träget ni är sysselsatt med statens an: gelägenheter, så att det måste vera något vi tigt, som föranleder ert besök vid denna tid på dagen.? Icke så alldeles, ers majestät?, svarade hertigen. Det förekommer nu vid riksdagen föga af vigt, emedan många af ståndens le: damöter hbatva rest hem till den stundande julhelgen. Jag kommer också nu endast för att hos ers majestät anhålla om tillstånd att af samma anledning få lemna Blois på några dvgar. Då göromålen för det mesta ligga nere, torde min närvaro icke heller för ögonblicket erfordras.? Mycket sannt, kusin af Guise7, sade konungen, som blef helt blek vid tanken att hertigen skulle undkomma honom. ?Dock hoppas jag att ni ej gör er allt för brådtom. Jag vill minnas att ni utsatt er systerdotters bröllop till i morgon, och jeg äm. nade få hafva det nöjet att vara en ibland gästerna dervid.? Jag har icke glömt detta ers majestäts smickrande löfte, fortfor hertigen. Al!t är i beredskap och vi skola en halftimma före messan i slottskapellet afbida ers majestäts ankomst. Jag har aldrig sett två unga personer, så lyckliga som dessa begge äro i sin ömsesidiga kärlek; och då vi med afseende på den förtrolighet, som redan länge egt rum emellan de älskavde, ansett oss kunna afvika ifrån det vanliga bruket, som håller brud och brudgum strängt åtskilda från hvaravdra, eå befinna de sg nu tillsammans och kuttra som ett par turturdufvor.