Aftonbladet – 2 december 1863, sida 3

i ed rr a MVENBE TA RH satsen att icke i och för beviljade anslag bygga på en blifvande statsreglerings möjliga öfverskott. emedan det bör vara hvarje riksdags rättighet att, såsom den finner för godt, begagna de öfverskott, som uppstått på den föregående statsregleringen. Af denna orsak hade talaren röstat för utskottets förslag. Då för öfrigt, såcom förut nämts, denna särskilda bevillning icke skall utgå förr än 1865, och då rikets ständer då ånyo sammanträda, kan ju denna ökade besk attning genast ånyo afskaffas, om den ej anses behöflig. Hvad det omtalade skrämskottet angår, så hade ingen tanke derpå uppstått inom utskottet, och lika mycket som det icke tillkomme något utskott att gifva nationen lexor, lixa oriktigt är det af en enskild person att endast på grund af lösa rykten tillåta sig att gifva ett utskott otillbörliga lexor och förebråelser. Hr R. Th. Cederschiöld beklagade äfven att statsutskottet gjort sig så brådtom, icke emedan de befintliga tillgångarne varit okända. utan emedan detsamma enligt hans åsigt grundlagsvidrigt t förfarit. I 49 8 riksdagsordningen föreskrifves luttryckligen att den enskilda ståndsledamotens yttrande vid remissen äfven skall till utskottet remitteras. Såvida någon mening finnes med detta stadgande, lärer det väl innebära att detta yttrande skall af utskottet tagas i noggrannt öfvervägande. I afseende på denna fråga hade likväl utskottet icke gifvit sig tid att invänta dessa yttranden. Då detta sätt nu första gången börjat användas, ansåg talaren att man häremot borde inlägga en protest. Hvad beträffar sjelfva sättet att bereda medel kunde han icke instämma med grefve Sparre, utan höll han för bäst att folket undfår en påminnelse hvart en öfverdrif: ven krigslust kan leda. Derefter uppträdde frih. Gripenstedt med ett anförande, som redan i måndags meddelades. Grefve Sparre uttalade sin tacksamhet för den hjelp han erhållit af nästföregående talare, hvaraf det bäst visade sig att atskottet ej känner tillgångarne. Man hade invändt att den förhöjda evillningen ej skall börja utgå förrän 1865, då man hoppades penningförhållandena skulle vara bättre, men beslutet fattas dock i detta ögon-. blick, då ställningen är betryckt och skulle derföre väcka missnöje. Talaren kunde icke ingå att hvarom nu är fråga utgjorde ett anslag; M:t hade nog tänkt på hvad han sade, då han kallade det kreditiv, och kommer förmodligen ej att uttaga hela beloppet. Hela utskottets förfarande förefölle nog litet finansielt. Frih. af Vaglas fick åter ordet till genmäle. ds anmärkning vore icke befogad, Hr Cederschiö emedan vid remissen ingenting yttrats om sättet att anskaffa medel, den skulle således hafva framstälts vid utlåtandet, som tilistyrkte summans beviljande. För öfrigt vore det praxis att. då remiss anländt från 3 stånd utan att något yttrande dervid bl:fvit fäldt, plägade utskottet upptaga ärendet till behandling och ej ansett sig behöfva invänta de uti det fjerde ståndet fällda yttranden, såvida icke någon utskottsledamot sådant yrkat. Talaren trodde icke, såsom frih. Gripenstedt, att något betydligare öfverskott skulle uppstå å jernvägsmedlen. Dessutom ansåg han olyckligt om jernvägsmedien bort blandades med andra statsutgifter. Det hade ja varit en lycka att vi icke utomlands behöft åna för andra än produktiva ändamål. Man bör icke nu göra sig beräkningar på möjligen blifvande öfverskott utan öfverlemna detta åt kommande ständer. Det beror för öfrigt i hög grad på tidsförhållandena; i händelse af ett krig (t. ex. skulle tullmedlen betydligt minskas. De upplysningar, som i dag framkommit, härrörde ej från riksgälds-, utan från statskontoret, och statsutskottet hade således derom ej kunnat göra sig underrättadt. Talaren, som vore öfvertygad att K. M:t just till fredens bevarande använder hela summan, ville nu hafva den lilla förändring att ur motiveringen ordet Sinhemsk, som på ett ställe förekommer, måtte utgå, då det är af vigt att fullmäktige ega alldeles fria händer att upptaga lånet äfven utom landet. Fnh. W. F. Tersmeden, ordföranden bland riksgäldsfullmäktige, upplyste att statsutskottet ej behöft fråga fullmäktige, som icke kunnat lemna något ytterligare besked. Vi hafva inga beräkneliga öfverskott och att grunda sina beräknivgar på framtida sådana, vore väl mindre rådligt. Ville icke ingå i någon pröfning om hvilketdera sättet för medlens anskaffande vore mest lämpligt. Att taxera ut summan på bevillningen vore visserligen tryggande, men hade äfven den olägenheten att trycka folket under en längre tid. I afseende på utgåendet ur motiveringen af ordet inhemsk4 öfverensstömde ta laren med frih. af Ugglas. Hr Cederschiöld, som åter fick ordet, anmärkte att den praxis, frih. af Ugglas omtalat, vore mindre grannlaga mot fjerde ståndet. I afseende på bufvudfrågan förklarade han nu att, i fall tillgångar finnas, vore en upplåning onödig och yrkade återremies. Fiih. J, W. Stjernstedt uttalade sin förhoppning, att hela summan skulle bli använd. Genom den upplysning, att oaktadt höjningen af bevilningen med 50 procent, den likväl icke utgör mer än 1 procent af inkomsterna, skulle tvertom landets kredit i utlandet stärkas. Det skadar icke om det svider litet och att man känner detta särdeles på det håll, der man motsatte sig förhöjning i b:änvinsskatten, som eljest kunnat för ändamålet användas. Finnes något öfverskott i statsinkomsterna, vore bättre att deraf taga den million, som talaren hoppades bli beviljad till inköp af ett pansarfartyg. Hr Dalman hade med glädje och tillfredsställelse lemnat sin röst för bifall till det af K. M:t begärda kredåitivet, såsom af verkligt behof påkalladt, äfven utan förutsättning at näfa politiska förvecklingar i Europa. Men icke hade han föreställt sig att för betäckande af denna relativt obetydliga summa och sedan rikets ständer förut under hela riksdagen gått så frikostigt tillväga i alla möjliga riktningar af anslag, det nu skulle blifva nödvändigt att för: det ifrågavarande angelägna behofvet öka den allmänna bevillningen ; ty utan tvifvel vore denna beskattningsmetod den för folket mest tryckande, då den nemligen förutsatte en kontant skatteutgift på en gång af 40 till 50 procent utöfver den under många år förut vanliga. Det förundrade således talaren på det högsta att statsutskottet valt en sådan utväg i stället för att tillse och underrätta sig om, huruvida icke andra utvögar funnos att på ett lindrigare sält göra face för denna utgift. I detta hänseende hade både grefve Sparre och frih. Gripen-:! stedt lemnat åtskilliga värderika upplysningar i: om redan i statskassan befintliga betydliga öfverskott, hvilka upplysningar utan tvifsel va-j rit äfven för utskottet tillgängliga. om det velat söka desamma. Ordföranden hos hrr full-i mäktige iriksgäldskontoret frih. Tersmeden hade i: visserligen uti sitt mycket sväfvande yttrande j: försökt ursäkta utskottet, under förebärande der-). af, att riksgäldskontorets styrelse icke varit i tillfälle lemna andra upplysningar än dem som redan kommit utskottet tillhanda vid den nylii gen uppgjorda kalkylen öfver statsregleringen. Det vore likväl högst besynnerligt, om riks-1 gjäldskontorets styrelse kunde vara okunnig om de betydliga öfverskott af statsverkets inkomster, som, ehuru icke beräknade vid statsregleringen, likväl sedermera blifvit kända och hvilka skulle komma kontoret till godo. Enligt hr fiI nansministerns uppgift bestego sig dessa till omkring två tredjedelar af hvad som nu erfordra-1 des, I.varför han förklarat den ifrågastvällda be-l; skattningen hvarken olämplig eller onödig, i för den återstående tredjedelen mätte väl bl vande öfverskott kunna med all säkerhet påräknas, då, enligt hvad grefve Sparre upplyst: rikets ständer, för att icke behöfva nedsätta den allmänna bevillningen, beräknat statsverkets inkomster vid pass 1,000,009 lägre än hvad K.:. M:ts statsproposition föreslagit, ehuru äfven : denna beräknine. att döma af erfarenheten, va-l: