Aftonbladet – 2 december 1863, sida 2

VYCAL ar JODU Vart annu Stotre I JeHllOrelse med åren 1855—1859, eller nära uppgått till 10 millioner rdr ). Det visar sig säledes att icke blott den absoluta stegringen i produktionsvärdet är högst betydlig och vida större än under någon föregående period, utan äfven att den befunnit sig i stark progression och ökats med hvarje år. Det är nästan oblygt att i åsynen af sådana för heia den läsande allmänheten tillgängliga siffror framträda till tronen och inför nationen med klagolåt öfver den tynande industrien. Må vara att hvarje enskild näringsidkare icke kan skörda samma oskäliga vinst som fordom, att han måste å ena sidan dela med sig åt arbetaren och å den andra lemna konsumenten billigare varor, men det är just detta som åsyftas med det friare handelssystemet och konkurrensen. Den kan äfven medföra den verkan att en och annan, som icke vill eller är i tillfälle att utvidga sin fabrik, att anskaffa dyrbarare redskap och större rörelsekapital, måste upphöra med sin näring, ja att en mindre naturlig näringsgren måste lemna plats för en annan och att både kapital och arbete draga sig från en mindre till en mera lönande branch; men om detta än må synas hårdt, så kan ingen med fog begära att hela samhället skall stå tillbaka i utveckling, alt det skall afstå fråa en af de kraftigaste sporrar till framskridandet och underkasta sig de orimligaste uppoffriogar eller stanna på sin bana blow dere, alt en eller annan individ icke orkar följa med. En blick på ofvanstående siftror ådagalägger till fullo att den inhemska industrien i allmänhet icke blott segrande bestått profvet och kraftigt spirat upp, utan att den äfven fått en förnuftigare och mera ekonomiskt riktig organisation. Sälunda finna vi att etablissementernas antal endast långsamt ökats och stundom gått något tillbaka, medan de dervid sysselsatta personers antal ansenligt stigit, men ännu mera tillverkningsvärdet. Om året 1834 tages till utgångspunkt, så visar nedanstående tabell den successiva tillväxten i dessa siffror för hvarje period, jemförd med den närmast föregående, äfvensom de enstaka fall då en minskning egt äum: Fabriker. Arbetare. Tillverkningsvärde. 1835 39 43. — 75. 2434,162. 1840—44 220. 2017. 3.632,766. 1845—49 — 195. 3643. 6.844,480. 1850—54 — 9. 3397. 8,726,424. 1855—59 — 27. 4244. 4 20.505,05618680 FH 62 — 4 3052. 9,860,562. Auvnu mera i ögonen fallande blir den påbörjade reformens art och syftning, om man fördelar hela tillverkningsvärdet på antalet fabriksetablissementer, då det befinnes att medeltillverkningsvärdet för hvarje utgjorde: 1834... SAGA rår. 1835—39... 467 1840—44 .. 10,128 15 .. 12,089 sr su 15 660 1855—59... AA3 1860 .... ... 27,544 Om än dessa siffror visa ett reformen ännu ej på långt när är genomförd, att mycket återstår innan våra fabriker kunna anses uppfylla dermed afsedda ände mål, så är det dock tydligt att de befinna sig på ätta vägen och att den antagna regimen är för dem och samhället den helsosa: maste. Orsaken att de icke hunnit längre torde dels böra sökas i den ännu ofullständiga tillämpningen af bandelsfrihetens grundsatser, som gör det möjligt att stanna på halfva vägen, dels ock kunna tillskrifvas att man icke öfverallt satt sig in i de nya förhållandena, utan hoppss på en återgäng, och dels slutligen läggas köpmännen ull last, då de ingalunda fullständigt fylla sitt kall såsom mellanband mellan producenten och konsumenten, som erbjuder icke blott den sistnän nde utan äfven den förra all möjlig beqvämlighet och tidsbesparing, aldrig förgätande att för att kunna köpa mäste man äfven kunna sslja. Visäga icke detta såsom npågot klander, enär näringsidkarne liksom folken måste småningom uppfostra sig sjelfva till frihetens fullständiga begagnande. Ju förr början dermed, sker, desto bättre både för industrien och samhället. Ty man må icke tro att industrien har sitt eget ändamål. Den är till för statens skull och hellre än att de grundsatser, hvarpå denna hvilar och hvaribland i första rummet böra nämnas frihet, rättvisa och medborgarnes sjelfansvarighet, skola uppoffras, må en eller annan näringsgren tyna bort, om den ej kan bestå med dessa samhällets ilifsvilkor. Det är också en uppe bar ekonomisk förlust för staten, om skicklighet, arbetskraft och kapital förslösas på mindre lönande företag, när tillfälle finnes till deras nyttigare placerande. ) Äfven år 1861 har icke gjort undantag från denna regel. Hela tillverkningsvärdet uppgifves då till 73,480,987 rdr och med tillägg af Motala verkstads produkter 74,706,857 rdr eller omkring 5,600,000 mera än 1860. Deremot har sistl. år ett tillbakaskridande egt rum med 4 millioner rdr, i det värdet up; s gifves af kommerskollegium till 69,280, rdr eller med tillägg af Motala verkstads arbeten 70,426,774 rdr, någotöfver 4 millioner mindre än 1861, men i allt fall mera än 1860. Orsaken till denna återgång är dock gemensam för hela Europa och har sin grund i den hämmade bomullstillförseln, till följd hvaraf ensamt bomullsspinneriernas tillverkningsvärde nedgått i det närmaste 5 millioner rdr. Verkan häraf kommer i ännu högre grad att spörjas innevarande år, men icke är man deraf berättigad att draga några ogynnsamma slutsatser om industriens ställning i dess helhet eller kasta sig in på en reaktionär bana. Med orsaken kommer äfven verkan att u ps höra och endast derigenom. Få länder hafva så lyckligt som värt genomgått denna bomullskris, till beröm för både fabrikanter och arbetare; jemte det staten har vid behof trädt emelan. Danska regeringen har låtiv sitt ombud hos förbundsdagen svara på Österrikes och Preussens protest mot den nya