Aftonbladet – 1 december 1863, sida 2

Efter att ha anmärkt att flera bland undertecknarne af denna petition äro egare eller förläggare till större eller mindre fabriksanläggningar och sålunda icke kunna anses ensamt föra köpmännens talan, yttrar Posttidningen : 4Å andra sidan finnas äfven bland sub skribenterna några af våra större importörer af manufakturveror, hvilka personer naturligtvis måste lida af de höga tullarne, som endast gynna lurendrejare och tullförsnillare. Vi önska verkligen tro att alla petitionärerna ansett sig handia i det allmännas intresse och talat så godt de förstå, och beklaga endast att de icke lärt bättre af erfarenheten, vare sig i Sverge eller andra länder. Deremot förundrar det oss att en hop praktiska män i en inlaga till K. M:t af denna högvigtiga natur inskränkt sig till anförande af förlegade teorier, utkläckta i mindre upplysta tiders studerkaommare, utan att anföra en enda siffra eller ett enda faktum, som skulle bevisa att industrien och rörelsen gåt tillbaka. Den enda upplysning vi erhålla är att arbetslönerna stegrats, medan klagan föres öfver de lågu varupriserna, ehuru för den stora massan af folket ett lyckligare tillstånd svårligen låter tänka sig än höga arbetslöner och löga varupriser. Vidare sörja petitionärerna öfver att fastighetsvärdena blifvit oerhördt uppdrifna, men äro icke nog kortsynta att tillskrifva detta tullnedsättningarne. Man talar istället om hypoteklånen, hvilka penningar insinueras hafva blifvit förslösade på en onödig import, d. v. s. konsumtion, en ganska grof beskyllning mot hrr landtbrukare. Om dessa äter nedlagt kapitalerna i jorden, så säger eunda förnuft tet så väl att dessa kpitaler icke på samma ång kunna figurera såsom rörliga kapitaer, emedan cetta skulle förutsätta att de bhfvit genom trollmakt fördubblsde, som ock att fastigheterna måste stiga i saluvärde liksom i produktionsförmåga. Vi medgifva gerna, att åtskilligt skoj egt rum i fastig hetsbandeln, men betvifla att detta kan bjel pas genom skyddstullar, som snarare lägga hyende under tanklösheten, lättjan och lättsinnigheten. Må man då helire petitionera mot landtbrukarnes ytterligare skuldsättning utrikes. Detta vore åtminstone någorlunda konseqveut, ehuru vi för vår del anse en hvar berättigad att hemta så vä! kapitaler som varor der de kunna erhållas för bästa priset. Petionärerna erkönna att köpmännens välbefinnande är beroende af de öfriga samhällsklassernas och beklaga sig likväl öfver de stegrade arbetslönerna och fastighetsvärvärdena; åtminstone anföras inga andra fakta. Ty hvad som yttras öfver svenska handelsflottans mindre blomstrande tillstånd är så oklart att vi förgäfves söka fatta meningen. Vill man åter införa icke blott skyddsutan differentialtullar på samma gång man häftigt påyrkar undanrödjondet af de hinder som besvära handelsoch sjöfartsförbindelsen med Frankrike, hvilket ju skulle blifva omöjligt med sådana handelsgrundsatser, som åtskilliga af Stockholms mera framstående köpmän nedlagt i denna petition? Detta skulle bäst visa sig om K. M:t vill far denna begäran, som vi vid tillfälle skola underkasta en utförligare granskning. Göteborgs-Posten meddelar om saken: Det var helt naturligt, att regeringens beslut, att tillsätta en frihandelskomite för uppgörande af förslag till ett nytt tulloch bandelssystem i liberal enda, skulle slå ned som en bomb i protektionisternas läger, isynnerhet som de just gladde sig öfver att ha sett sina ifriga bemödanden om att få till verlden ett protektionistiskt yttrande af ständerna krönta med framgång. N. D. A,, som har den oturen att oftast råka till sina åsigter öfverensstämma med hemliga bearbetningar än i den ena riktningen och än i den andra, har börjat anloppet mot regeringen, med anledning af detta beslut, och paturligtvis hållande sig till sakens konstitutionella sida och skarpt klandrande regeringens tillvägagående att vilja nedsätta en komitå i strid mot andan i ständernas med ringa majoritet uttalade önskan. Vi skola med snaraste återkomma till denna sak och visa, att regeringen häri handlat på ett eätt, som gör henne förtjent af hvarje tänkande mans gillande. Nu äro vi emellertid i tillfälle, att ur ett enskildt bref från Stockholm kunna meddela följande fullt trovärdiga uppgifter, hvilka visa att man äfven arbetar på annat häll, för att motverka det välbetänkta regeringsbeslutet. Antagligt är emellertid att sakens bringende i dagsljuset skall tillintetgöra den beräknade effekten. Skrifve!sen lyder sålunda: — — Med anledning af regeringens beslut om en frihandelskomitå förberedes här en stormlöpning med en petition till kungen, hvilken petition verkligen är af en alltför enfaldig och elak natur att icke böra närmiöe påpekas (det elaka ligger deri. att stormlöpr ngen åsyftar att störta Gripenstedt, som man a.ser för upphofvet till allt frihandelsondt). Det är nemligen å ena sidan Schartau och å andra sidan Almgren, som å hvar sitt håll springa med petitioner, att sedan inlemnas till kungen, utgående derpå, att enär rikets ständers önskan, ehuru innebärande let näringsidkande folkets åsigter, förmått K. M:t att det oaktadt tillsätta en komite, för utarvetande af tulltaxeförslag fotadt på frihandels stemet, K. M:t ru ville för rättvisans skull itta ännu en komite, som på alldeles mot: satta grunder skulle utarbeta ett annat förslag, vå det att näst sammanträdande rikets ständer nåtte få sig begge alternativerna förelagda. Detta är hufvudsyftet, framstäldt på ett slingrande sätt och stödjande sig på de gamla välnda fördomarne. Det oaktadt finnes det folk illräckligt, som bara kludda på sina namn utan tt ens känna hvad de underteckna, och detär lerföre tid att mota Olle i grinden. Frågan om beredande af tillgångar för let beviljade särskilda kreditivet har i dag, ned anleduing af inbjudningar ånyo före varit hos borgare. och bondestånden, derrid det förstoämnda vidblifvit sitt förra belut, om hvilket bondeståndet äfven sig förnat. Beslutet gick, såsom våra läsare er