Aftonbladet – 28 november 1863, sida 3

rat, ett konungens vrede i sådant fall kunde hafva vändt sig emot honom sjelf. Hertigen insåg dock hans onda afsigt och skyndade att svara: På intet. sätt, herr markis! Tvertom finner jag, att det varit bäst om jag, i stället att ejelf hålla denna mönstring, — fastän Nevers, som är mig obenägen, skulle hafva anmärkt sådant såsom en försummelse, — hade stannat qvar här i Blois för att meddela mig med han3 majestät an gåtnde Savoyens fredsbrott och i egen person framföra budskapet till ständerna. Emellertid ber jag ers majestät ödmjukast om öfverseende iör denna ofrivilliga frörsumlighet och vill ännu försöka öfvertyga de två motspänstiga stånden om angclägenheten att med gemensamma krafter skydda konung och fäderneslacd emot den fiende som anfellit 083.4 De låta icke öfverlyga sig, Guise, återtog konungen. Jag känner dem bättre än så. Ni tror er kunna inverka på dem, och jag vill medgifva det i visst fall; men i samma stund, som ni talar om penningar med prester eller borgare, skall ni finna, att detta kabbalistiska ord har på dem samma verkan eom det heliga korstecknet på en hugenott, och att de genast förvandlas ifrån ljusets englar till afgrundsandar. Och om äfven så illa skulle åtbära, ers majestät!4 ropade hertigen af Guise med sjelfkänsla, medan han stolt höjde sitt hufvud; om de vägra det begärda anslaget, så må skammen bli deras egen Konungen och jag, hans trogne vasall, vilja plantera våra lansar ute på öppna fältet, som i den gamla tiden, och kalla Frankrikes ridderskap under vapen, och jag lofvar ers majestät att jag, utan att behöfva afpressa dessa snåla herrar ett enda öre, med mitt eget folk och ers majestäts goda hjelp skall inom tre veckor köra Savoyarden tillbaka till sina bergsbålor. Men frukta ej, att de skola vidhålla ein vägran. Jag begär endast en dag för att ifrån både presterskapet och det tredje ståndet kunna bringa ers