Aftonbladet – 28 november 1863, sida 2

Jordens inre, med dess skatter och under, af d:r Georg Hartwig, författare till: Lifvet i hafvet; Denhöga Norden; Tropikverlden; Söderhafvets öar m. fl. Stockholm, P.G. Berg. 1863. Det är med nöje vi anmäla ett nytt verk af d:r Georg Hartwig, denne produktive tyske författare, som riktat sitt fäderneslands litteratur med en mängd värdefulla arbeten inom den populära naturkunnighetens område. Denna nya och sednaste frukt af hans outtröttliga sträfvande att sprida upplysningens och naturkunskapens rika skatter i så vida kretsar och så djupt ned bland den stora massan af folket som möjligt, sluter sig med heder till sina föregångare, med hvilka den har gemensamt, ett behagligt ledigt och prydligt framställningssätt, samt ett särdeles rikhaltigt och omvexlande innehåll. Det ämne författaren denna gången valt, nemligen att i lefvande taflor framställa hvad som hittills blifvit bekant om vär planets inre regioner, behandlas af hans vana penna med fängslande talang samt elegans i formen. Han förer sina läsare, såsom en öfverallt väl hemmastadd ciceron, kring hela jordens rund, från land till land, från region till region, från period till period, och man följer honom gerna under den mörka förden långt ned i underjordens ionandömen, för att der, häpen och intagen af beundran, antingen irra omkring i dessa ofantliga, med mystiska stalaktikformationer prydda, dömer, bvilkas väggar ömsom glittra af miiliontals blixtrande kristallers reflexer af besökarens blossande fackelsken, ömsom insvepa sig i nattsvarta draperier; eller ock under hans ledning smyga sig fram i dessa dystra, ändlösa gångar längt ifrån verldslarmet, hvarest orafvens hemska tystnad råder samt vandraren ryser vid ekot af sing egna steg, och ur hvilkas kyliga labyrint han aldrig skulle unna leta sig fram från den ödsliga underordens graflika schakter till den lefvande verlden högt ötver bans bufvud. Man ser vidare för sig upprullad den ena ;länsande taflan efter den andra öfver den skapande handens eviga verksamhet; man öljer med spändt intresse resultaten af välliga naturkrafters jättelika arbete under änga följder af årtusenden; man ser lifligt ramför sina ögon förstörelsekrafternas väl: liga brottning med hvarandra, tecknad i aska, lefvande drag; man följer den vilda ampens fortgång genom ofantliga tidrymler och ser slutligen def frukter lägga sig ör mensklighetens fly i tusen olika: