Aftonbladet – 26 november 1863, sida 2

net sig väl bekomma och skämtade gladt med de öfriga. På en gång fyllde han sitt las och sade, vänd till hertigen: ?Lås oss ricka en skål, min kusin. Säg oss, för hvem skall det vara. Efter som ers majestät så befallert, sva rade hertigen, så föreslår jag, att vi dricka för våra goda vänner, hugenotterno. Hjertans gerna, kusin af Guise, upp repade konungen. En skäl för hugenot terna, och en derjemte för våra tappre brrrikadkämpar! Låtom oss ej heller glömma dem. Konungen skrattade åt sitt eget infall, och flera af de närvarande instämde häruti med honom, oaktadt litet hvar kunde inse, att alltsammans vor en pik åt hertigen. Men hertigen låteade om ingenting, tömde sitt glas och sade godmodigt: Det är ganska fint beräknadt af ers majestät att på samma gäng som vi tillåtas dricka en skål för edra hätskaste fiender, vi också få komma ihåg kronans trognaste vänner och anhängare, som alltid äro tillreds att försvara ers majestät emot de förre.t Hertigens ton var så lätt och otvupgen, att ingen kunde tro honom vara det minsta stött, och uppmärksamheten afleddes helt och hållet ifrån detta uppträde. Slutligen kort förr än deserten framsattes, lemnade en page i hertigens händer en liten pappersremsa, hvars hela innehåll han genast omfattade med en enda blick och som tycktes vara särdeles välkommet, ty hans ansigte blef i hast riktigt strålande. Han vände sig omedelbart derefter till Villequier med de orden: 4Jag ber hr markisen göra mig den äran alt med mig tömma en skål för en gemensam anförvandt till oss begge. Det är för fröken Maria af Clairvaut, en så älskvärd, äck och hygglig flicka, som någon i hela Frankrike. Låt oss dricka för hennes välgång och tillönska henne att snart få träda brudstol med en henne värdig man!4 Mer än gerna, ers höghet, svarade Vil