Aftonbladet – 26 november 1863, sida 2

bundsdagen och hertigdömena — alla dylika frågor kunna endast anses som obetydligheter. De kunna tjena såsom sinnrika metafysiska problemer för att roa de lärde och de i den tyska transcendentalismen invigde, men de kunna aldrig på allvar sysselsätta praktiska statsmän och diplomater, hvilka sorglälligt söka hålla tro och lotven samt skydda Europas fred och lugn. Det finnes icke i traktaten från början till slut ett enda ord, som antyder att någon al kontrahenterna skulle anse dess verkställighet såsom provisorisk. Den har vederbörligen undertecknats och ratifikationerna äro vederbörligen utvexlade, si att det icke är mera anledning att bestrida dess gällande kraft än någon annan existerande traktats. Hvad är meningen med orden: successionsrätten till samtlig: för närvarande (1852) under H. M. konungens af Danmark spira förenade länder?, och hvad omfatta dessa ord, om de icke omfatta hertigdömena? Och dock berättas det nu att några tyska regeringar pocka på att hertigen af Augustenborg har, till följa af konung Fredriks frånfälle, efterträdt honom icke blott på Holstein-Lauenburgs hertigtron, utan äfven i Slesvig. Öfver Slesvig har förbundsdagen ingen vare eig på lag eller rätt grundad myndighet af hvad slag som helst. Enligt ifrågavarande traktat äro konungens af Danmark och tyska förbundets ömsesidiga rättigheter?, hvilka icke beröras af denna traktat, rättigheter och skyldigheter, som ensamt beträffa hertigdömena Holstein och Lauen: burg?, och den enda förevändningen för prindens af Auiustenborg erkännande såsom ertig af Slesvig-Holstein, i hvilken egenskap han blifvit erkänd af några små tyska furstar, är det djerfva och högst utomordentliga antagandet: 1:0 att 1852 års traktat är en nullitet och 2:0 att Holstein tillhör hertigen af Augustenborg samt att Slesvig måste följa med Holstein. Men nu är förhållandet att icke blott Slesvig, såsom verkligen integrerande del af Danmark, öfver hv ilken förbundet icke har någon rättighet, icke ens är nämdt i traktaten, om icke såsom ionefattadt i Danmark, utan äffen hvad angår Holstein, att detta hertigdömes stä-lning till den närvarande konung Christian IX är, i kraft af traktatens uttryckliga ord, aildeles densamma som den var var till den framlidne konung Fredrik, medan han lefde. Prinsen af Augustenborg har icke mera rättighet till Slesvig och Holstein eller till ett dera af dem, än att han hade för en månad sedan. Dessutom, hvarföre skulle icke Holstein följa Slesvig, hvilket tillhör Danmark? Ty den närvarande konung Christians rätt tll Danmark är så klar och oförtydbar, att Tyskland icke ens försökt bestrida den. Och hvad blifver då utaf prins Fredriks rättsanspråk ! Lika litet sägande och utan betydelse äro de skäl som hemtas från förklaringar af furstar som lefvat eller från händelser som (imat i femtonde århundradet eller för 400 år sedan. Det tyska professorskapet borde sysselsätta sig med sina transcendentala spekulationer och icke inblanda sig i praktiska angelägenheter. Filosofen och forskarenkunna säkerligen finna tillräckligt tidstördrif i försöket att bringa i samklang Kants stridiga teorier om det rena förnuftet? och det sunda förnuftet, hvilka leda till rakt motsatta resultater, eller uti att göra begriplig för det icke-professorliga sinnet Hegels paradox, alt jaget och icke jaget, varat och icke-varat äro ett och detsamma. Det blir säkerligen arbete nog för dem att genomtränga och för verlden förklara den verkliga meningen vf sistnämnde utmärkte filosofs system, han som på sin dödssäng förklarade: Satt endast en man i verlden hade förstått hans system och han hade missförstått det?. Om kantismen och hegelianismen vore sanna, så funnes ingen verklig objektiv verld och derföre hafva Tysklands filosofer ingentiog att syssla med den praktiska affärsverlden och det verkliga litvet. Låt dem hållas inom sin egen sler — deras eget ideala subjektiva universum?, som ingenstädes finnes utom deras egoa drömmerier och inbillningar. En af deras skalder sade dem, att Gudarne gäåfvo hafvet åt England, jorden åt Frankrike och luften åt Tyskland. Detta var väl icke bokstafligen rätt, men dock i ett afseende icke långt från sannin en.s Tyskarne ha fått sin fulla andel af Europas territorium, hvarmed de kunna vara väl belåtna, utan att bysa lystnad efter Nabotas vingård under namn och form af vissa danska hamnar, hvilka de vilja lägga sig till för sin framtidsflotta. Och för detta ända mål skulle de vilja bortförklara de högtidligaste traktater, såsom blott subjektens inbillningsfoster, de der icke hafva nägon positiv och verklig tillvaro. Frågan äregentligen denna: Skall Europa störtas i ett allmänt krig som kan räcka vi veta icke huru länge, blott derföre att Tyskland behöfver nägra hamnar och kuststräckor, som tillhöra en af grannarne? Europa skall aldrig tillåta det.? —— AO I en artikel med avledning af det af K. M:t begärda extra kreditivel yttrar Göteborgs Handelstidning: Till armeutrastning behöfvas ej blott penningar, utan äfven tid, särdeles i ett land som vårt. der stora leveranser icke kunna så lätt fullgöras. Mest gäller detta om sjöförsvaret. Har man hopp om att de pansarfarlyg, som blifvit beställda, vi vete ej hvarest, skola vara färdiga till våren? Och skola inga flera sådana beställas? För infaoteriet lära stora förråder finnas af skarnskiutningsoevär. utaf 1860 års modell,