Aftonbladet – 25 november 1863, sida 3

med Svea. Kaptenen afslog denna begären på ett brutalt sätt, och morgoen derpå tackade vil honom, emedan underrättelse ingäått-till Kalmar, att Svea skulle afgå sednare från Stockholm än ämnadt var. Kaptenen tycktes vilja göra allt, för att i sitt icke nyktra tillstånd chikanera passagerarne, isynnerhet då han fick veta, att man beklagade sig ötver honom. Vi afgingo nu på fredagsmorgonen under stark blåst från Kalmar, och kaptenen anmärkte, att han skulle låta 0ss rulla litet. Denna rullning började också ganska snart, och skeppslörtnanten och styrmannen rådde kaptenen att löpa in till Karlskrona Men den otillräknelige mannen kommenderade : Framåt och så bar det under svårt väder af åt Bornholm till. När vi kommo dit, frågade kaptenen, emedan det var svårt att komma vidare, sin styrman och officer, hvad man nu skulle öra. Dessa rådde honom att antingen lägga sig r ankar vid Bornholm eller gå till Ystad, som kunde uppnås pe 4 timmar. Stenkol funnos ännu om bord för 24 timmar. På 7 timmarskulle vi kunna vara i Svinemiinde; men kaptenen ville till Carlshamn; emedan han har slägtingar der! Så bar det af till Carlshamn, och på Jörflags I middag kommo vi dit. Flera passagerare lemnade här fartyget, emedan de ej längre ville anförtro sig åt en sådan person. Hr Wolgers och jag togo oss först skjuts och reste till Hessleolm, dit vi ankommo i går afton, hvarefter vi foro vidare på jernvägen. Jag anser os8 nu vara berättigade att reklamera vår passagerareafgift, enär denna resa, oberäknadt den enorma tidsförlusten, kostat oss mycket mer. Vår rättighet att återfå passagerareafgiften stöda vi på följande skäl: 1) Hade kaptenen enligt sitt folks förslag på onsdagen afgått från Elfsnabben, skulle vi, sedan god väderlek inträdt, ha kunnat vara i Svinemtinde på torsdagen. 2) Detta skulle åtminstone ha händt på fredagen, om icke kaptenen kl. !f 6 ä torsdags aftonen i det vackraste väder lagt sig för ankar vid Kalmar trots lotsens erbjudande att föra honom in och ut. Kaptenen har enligt min innerligaste öfvertygelse icke samvetsgrannt fört fartyget; han föreföll ofta icke nykter, sof i det vackraste väder och på ljusa dagen af sig sitt rus samt försigkade sålunda resan genom eget förvållande. Åt ett sådant godtycke kunde man ej längre öfverlemna sig, och vi lemnade derföre nödtvunget fartyget. — Jag bifogar vår klagoskrift ti eneralpoststyrelsen; en herr Reimers från Stockholm, hvilken äfven lemnade fartyget, har åtagit sig att meddela generalpoststyrelsen en beskrifning på vår resa. Om det skulle låta sig göra för er, att i först utkommande nummer af ert blad ur dessa uppgifter meddela en notis, hvari vår besvärsskrift omnämnes, vore det mig synnerligen kärt, ty ett så samvetslöst beteende förtjenar offentlig näpst, och en myndighet kan väl ej låta en sådan person slippa undan utan akNinE Jag vill ytterligare tillägga, att kaptenen på fredags morgonen, då vi ändtligen änkommo till Kalmar, på ett förolämpande sätt uppmanade de passaerare, som aftonen förut ville bli förda till almar, att nu begifva sig i land, hvilket vi dock af ofvannämnda skäl icke ville göra. Kaptenen lär hålla restaurationen-om bord och lägga an på att genom fördröjda resor draga större vinst deraf. Klagoskriften, som blifvit afgifven till generalpoststyrelsen lyder sålunda: Till kongl. generalpoststyrelsen! Undertecknade, passagerare på k. svenska postfartyget 4Drottning Lovisa, kapten Sylvander, på resa från Stockholm till Stettin den 10 dennes, se oss härmed föranlåtna, att hos k. generalpoststyrelsen anmäla följande: Angfartyget Drottning Lovisa anträdde tisdaen den 10 dennes kl. 8 på morgonen, sin resa rån Stockholm till Stettin, men lades för ankar redan kl. 2 middagen vid Elfsnabben, enär storm tycktes vara i annalkande. Onsdagen vid 10tiden på f. m. hade vädret lugnat sig och resan syntes äfven för den ej sakkunnige kunna fortsättas. Kaptenen bestämde då, enligt manskaets utsago, afgångstiden till kl. 2 middagen. etta skedde likväl icke, fastän vinden alldeles hade lagt sig och vi sedermera på aftonen, då sjön var alldeles spegelklar, kunde från ankarplatsen observera flera fartyg, såväl ångbåtar som seglande, som dels gingo till, dels kommo från, Stockholm. Först torsdagsmorgonen lyfte fartyget ankar och kom kl. half 6 på eftermiddagen vid det klaraste och lugnaste väder utanföre Kalmar, och kastade ankar derstädes, oaktadt lotsen lär hafva förklarat att han mycket väl kunde låta fartyget inlöpa i hamnen. Flera passagerare, för hvilka en säker och skyndsom resa var af största värde, anhöllo hos kaptenen att med båt blifva satta öfver till Kalmar, Pp det de derifrån med det dagen derpå väntade äångfartyget Svea skulle kunna fortsätta resan till Libeck, på ett mera betryggande och snabbare sätt: Detta afslog kaptenen, under förebärande af tullförfattningarnas föreskrift, hvilken likväl ej hindrade honom att i stället hånande tillbjuda dem att låta landsätta dem på en på motsatta sidan liggande klippa. Vi måste säledes afvakta, om Drottning ovisa dagen derpå skulle inkomma till Kalmar före Svea, för att med det sednare fartyget kunna vidare fortsätta resan. Flera däckspassagerare, hvars reskassa var i det närmaste uttömd, oaktadt redan bland 1:sta och 2:dra klassens passagerare en kollekt för dem blifvit insamlad, anhöllo äfvenledes hos kaptenen att han måtte låta öfverföra dem till Kalmar, för att med sina knappa tillgångar kunna förse sig med billiga lifsmedel, hvilket afslogs I under tillkännagifvande att de kunde köpa mat å ångbåten, och deras anmärkning, att detta blefve dem för dyrt, besvarades med: Då må ni svälta, jag..... (ett uttryck som vi i skrift ej kunna återge, för dess grofhet). Undertecknade hemställa hela detfa kapten Sylvanders förfarande åt k. generalpoststyrelsens rättvisa bepröfvande och förklara härmed uttryckligen, att endast den fullkomligaste sanning här blifvit omtalad, hvilken äfven kan intygas af hela besättningen, och anhålla vi äfven hos k. gensralpoststyrelsen, att genom en blifvande undersökning måtte ådagaläggas, huruvida kaptenen under hela resan varit i nyktert tillstånd. Denna besvärsskrift har blifvit föreläst samtliga, undertecknade ochaf dem godkänd å redden utanför Kalmar den 12 Nov. 1863. Hugo Troast, fabrikant från Häckevagen. Ed. Wolfers, från Belfast (Irland). Fredr. Odenvall, från Wasa (Finland). Schäffer, från Neubrick. Fr. Krimuitz, från Berlin. J. L. Reijmers, landtbrukare, från Stockholm. Gustaf Brunsin, från Björneborg (Finland) P. O. Hultman, kakelugnsmakare, från Kalmar. J. M. Söllscher, spegelfabrikör, från dito. Dan. Gustaf Carlsson, torpare, från dito. Enligt meddelad upplysning har generalpostslyrelsep redan öfver denna klagoskrift infordrat kapten Sylvanders förklaring, hvilken oförtöfvadt införväntas, och skall då meddelas i tidningen. En mystisk personlighet. För pågra dager sedan afled jå vårdanstalten för sinnessvaga i Kristiania en person som sjeli någon gång gilvit sig namnet Adame Menue, — ci de vant Baron, och som i omkring 40 år underhållite på Rysalands bekostnad på ätekilliga hospitaler i Norge. Förlidne år blef ban i danska tidningen Ftedrelandet omtalt af en dunsk resande, som