Aftonbladet – 25 november 1863, sida 3

och derjemte att föfva densamma det stöd den ; möjligen kan behöfvali afseende på den politiska ställningen. Talaren trodde att om Larsson j bättre betänkt detta, skulle han icke framkommit med en motion, som möjligen kan blifva ett : vapen i handen för vissa fraktioner. Attnuupplösa riksdagen skulle dessutom icke vara särdeles ! klokt, det skulle icke heller vittna om något mod i hos representåtionen attfly i: samma stund faran! nalkas. Uhr ansåg att Larsson bort enskildt inhemta ståndets tanka innan han väckte motionen. Derigenom hade man kunnat undvika att gifva densamma en större uppmärksamhet, än hvad som med rätta borde tillkomma den, ehuru motionären sålunda visserligen icke blifvit tverldskunnig eller kommit att — på sätt nu vore fallet — lägga sina djupa diplomatiska insigter i dagen. Lönnberg yttrade sig hufvudsakligen i samma riktning som Mengel, och förklarade att han för sin del funne det prisvärdt att regeringen i närvarande stund vill se sig omgifven af representationen. Historien kan nog lemna tillräckliga bevis på tillfällen då man önskat att de förhatliga ständerna vore borta. Rundbeck, som äfven uttalade sig i denna riktning, futrade slutligen, att, med afseende å den politiska sidan i motionen, vore det kanske bäst i att den remitterades till enskilda utskottet; ty måhända kunde utskottet — hvad som hittills visat sig omöjligt för diplomaterna — reda de politiska förhållandena. TI sådant fall hoppades talaren att man äfven från utskottet kunde f en förklaring på anledningen till upproren i Kina och på Kuba, samt den franska interventionen i Cochin-Kina och Japan. C. A. Larsson sökte under bemötandet af dessa ttranden försvara motionen, såsom tillkommen lott och bart föratt hämma motionslustan i de öfriga stånden, på det icke riksdagen måtte genom ett antal nya motioner komma, att förnyas, just då den var afsedd attafslutas. Afven ansåg talaren det vida bättre att en urtima riksdag framdeles sammankallas, än att den nu pågående, riksdagen förlänges. Återtaga motionen ville Larsson icke, såvida ej ståndets majoritet skade detsamma. För motionens remitterande uppträdde ingen talare. Vid framställd proposition beslöt ståndet, sedan motionären begärt votering, med 32 röster mot 6, att frågan skulle nedläggas. Departementschefen R. Th. Cederschiölds motion om användande af min-försvar är af följande lydelse: ika med: den motionär, som väckt förslag om åtgärders vidtngande till Waxholms föstnings försältande i verkligt försvarbart tillstånd, har äfven jag lefvat i den öfvertygelsen, att hufvudstaden vore skyddad för hvarje fiendtligt anfall ifrån sjösidan så länge inloppet vid Waxholm kunde försvaras och hinder der läggas i vägen för fiendtliga fartygs framgående. Ur denna min villfarelse har jag nu blifvit tagen genom de upplysningar, som i går benäget blifvit mig meddelade af en man, som i afseende, ej bllenast på hufvudstadens, utan afven på hela rikets kustförsvar sannolikt har den största både teoretiska och praktiska insigt och erfarenhet, hr öfversten m. m. Hagelstam, hvilken såsom officer vid f. d. sjömätningskåren sjelf uppmätt och upprättat kartor öfver en del at Stockholms skärgkrd och i synnerhet Waxholmstrakten, samt dessutom såsom officer vid skärgårdsflottan deltagit i en mängd större och mindre affärer, der stridens utgång varit beroende på möjligheten att kunna hindra en mycket öfverlägsen fiende att genomgå trängre farvatten. Denne uti vårt skärgårdsto:var 4 fullkomligt hemmastadde man, hvilken allt can sista kriget med värme och intresse r användt tien på studerandet deraf, har bestämdt förklarat att en fiendtlig skärgårdsflo:ta, utan att pas: sera Waxholm och således utan att från fästningen derstädes blifva blottställd för ett enda skott, skall, hvilken dag som helst, kunna inömma på strömmen och försöra vår hufvudstad. Fienden har nerligen att välja mellan 2:ne andra passager, den ena vid Fredriksborg och den sntlra vid Bullerholmen. Visserligen äro försänkningar på dessa båda ställen gjorda uti sunden; men dessa försänkningar, som bestå af små. på holmstränderna plockade, till större delen kvilriga stenar äro af den beskaffenhet, att icke mer än högst en timmas tid erfordras för att göra parsag.n fri. Om sanningen af detta högst ettertaukliga förhållande icke kan förnekas, så torde för en hvar blifva klart, at det nu, då genom konung Fredrik VII:s frånfälle en sådan händelse inträffat, hvarigenom den politiska förvecklingen kommit uti ett mycket förvärradt stadium, ej längre går an att lägga armarne i kors. At handla blifver nödvändigt. Men det är ej nog, att man anslår stora summor för försvarsverket, man måste äfven bestämma, att medlen skola användas på sådant sätt, att det hufvudsakliga ändamålet, :om måste varu att värna såväl hufoudstaden och Mälaren som våra kuster mot fiendtliga anfall, verkligen uppnås. Att detta ändamål icke kan vinnas genom anläggande af stora och dyrbara fästningar, till hvilkas uppförande decennier skulle åtgå, torde för hvar och en vara klart. Man måste välja en sådan utväg, hvarigenom detta vigtiga ändamål så skyndsamt som möjligt eller inom loppet af några minuter skulle kunna uppnås: Till lycka för Sverge har en af dess söner gjort en sniltrik uppfinning, genom hvars användande såväl Sverges gamla hufvudetad, som hela rikets skärgård inom nyssnämnde korta tid kunna blifva betryggade mot fiendens anfall — jag menar de Nobelska undervattensminorna, vilkas ofelbara verkan i detta afseende redan blifvit pröfvad vid Kronstadt, Sveaborg och Abo åren 1854 och 1855, då engelska och franska flottorna, af fruktan för sådana minor, icke vågade nalkas inloppen till nämnde städer. Sedan jag erhållit upplysning derom, att en ligt ett detaljerad: förslag, som hr öfverste Haelstam till hr sjöministern aflemnat, det skall för fullständigt försvar af såväl Stockholms och Öregrunds skärgårdar, som af inloppet till Södertelje erfordras tillsammans 3,270 sådana minor, hvilka, efter ett pris af 175 rdr för hvarje, skulle sammanlagdt kosta endast 245,250 rår, elier ungefärligen så mycket som 2 ångkanonslupar, och mindre än en tredjedel så mycket som en enda af de monitorer, som nu skola byggas, så har jeg satt mig i beröring med brukspatron Nobel, som, derom af mig tillspord, förklarat sig fortfarande vara villig att, i enlighet med af honom redan gjordt erbjudande, afstå sin ifrågavarande, nu betydligt förbättrade, uppfinnin; till kronan, och om densammas användande tillhandagå med alla nödiga upplysningar, mot tillförsäkran af en lifstidspension af 8 rdr för honom sjelf och af 4000 rdr årligen för hans hustru, i fall hon öfverlefver honom, som redan uppnått en ålder af 64 år. å grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå, att rikets ständer måtte, dels på nyssnämnde vilkor förskaffa si; eganderätt till hr Nobels ifrågavarande uppfinning, dels ock anslå nödiga medel för anskaffande utan dröjsmål, såväl af det för hufvudstadens, Mälarens och skärgårdens försvar nödiga antal un dervattensminor, som äfven af det antal kanonjoliar och kanonslupar som för ändamålet erforI dras. i Om remiss till statsutekottet anhålles vördsamigea. nder diskussionen på riddarhuset om denna motion förklarade hr Cederschiöld, att orsaken hvarföre han föreslagit de Nobelska minorna till användande vore den, att dessa, enligt upp: vift, skulle vara de bästa och till sina verknin