Aftonbladet – 23 november 1863, sida 2

Nerman, som fann platsen utmär Den på härvarande museum befintliga är en hona, och är det antagligt, att dess af kråkan bortröfvade kamrat var en hane. (U. P.) ——L — I Norrteljebladet skrifves: Den föreslagna kanalen och ångbåtshamnen härstädes undersöktes sistlidne lördag af kaptenen vid vägoch Natten ny gBnads styrelsen hr G. t förmånlig och tjenlig för det afsedda ändamålet, hvadan vi kunna hoppas att, såvidt tillräckliga medel erhållas, i en snar framtid få en ännu lifligare och beqvämare kommunikationslinie med hufvudstaden m.fl. orter. På aftonen ofvannämnde dag anställdes å gästgifvaregården af många stadsboer en kollation för hr Nerman. — I Nya Wexiöbladet skrifves den 20 d:s: Wexjö-Alfvestads jernvägs-aktiebolag var vid stämman i tisdags, såsom man med afseende på öfverläggningsämnenas vigt kunde vänta, talrikt representeradt. Till ordförande utsågs genom acklamation landssekreteraren C. A. Holmberg. För meddelande af upplysningar var öfveringeniören för jernvägsbyggnaden, majoren C. A. Adelsköld, tillstädes. Den senast uppgångna linien för banans sträckning godkändes, och enstämmigt beslöts att spårvidden skall bli lika med statsbanornas. Beträffande stationerna stannade med ringa dissensus stämman i den mening att ban ården i staden bör förläggas till den så kallade Gröna gången, hvars öppna och fria plats, efter borttagande af ett par der befintliga byggnader, i närheten af stora salutorget och stadshuset onekligen är den mest lämpliga för en sådan anläggning. De begge anhaltstationerna häremellan och Alfvestad, der statens stationsbygnader få af bolaget kostnadsfritt begagnas, bestämdes till sina lokaler ej närmare än närheten af Reppe och trakten af Gemla. Omedelbart efter stämmans slut begåfvo sig bolagsmännen. med jernvägsingeniören i spetsen och företrädda af stadsmusiken ned till den blifvande bangården, hvarest arbetet medelst öfliga ceremonier invigdes. Å Beckströmska värdshuset samlades bolagsmännen sedermera till en gemensam middag, vid hvilken tal och skålar vexlades och slämningen var ganska lifvad. Den länge omhandlade frågan om öppnande för denna kommun af en lättare förbindelse med södra stambanan och genom denna snart sagdt med hela vårt öfriga vidsträckta fädernesland samt utlandet är sålunda nu definitivt afgjord och arbetena taga med allraförsta sin början, enär en mängd af arbetsredskap redan på förhand blifvit anskaffad och både bolaget och orten önska den nya kommunikationens inledande så fort som möjligt, antagligen samtidigt med liniens fullständi a upplåtande för allmänna trafiken mellan Malmö och Jönköping. Ur ett enskildt bref från Köpenhamn, af den 18 dennes, som vi haft tillfälle se, meddela vi följande utdrag: ?I dag har Christian IX omsider skrifvit under; men bufvudresultatet af hela hans beteende är dock icke popularitet utan misstro. Man tänker på den af svenska: historien bekanta reservationen af biskop Brask: till thetta är jeg nödder och tvungen?. I går eftermiddag, då han uppkallade en af Köpenhamne mest ansedda borgare för att af honom höra, hurudan stämningen verkligen var bland medelklassen, så svarade denne: Folket är förbittradt, och skrifver De icke snart under, så mister De Deras krona?, På aftonen i går drog en stor folkmassa till hans boning i palatset vid Bredgaden och ropade flera gånger: Lefve konung Carl XV?; och i natt ingick underrättelse, att augustenborgarne börja röra på sig och få anhang i Tyskland, — så att det icke längre var något annat råd än att gifva vika. M Jäeningen i sinnena hos alla sambhällsklas-ser, med undantag af den lilla hessiska hofeliquen och deras kreatur, hurvarit mycket stark, alla menniskor, gamla och unga, voro upprörda, allas tankar ilade till den döde kungens fullirogne vän, och jag är fullkomligt öfvertygad derom, attom konung Carl i går middag kl. 1. utan annat följe än ett per adjutanter, hade stigit i land vid Köpenhamns Toldbod; så skulle han blifvit i triumf buren på folkets armar till Christiansborgs slott och der utropad till konung. Hyllningen i måndags beledsagades af ett omen, som gjort ett mycket ohyg ligt intryck, nemligen att holsteinska soldater då hade vakt, och då folkmassan bröt in på slottsgården och började sjunga: Leenge var. Nordens herrlige Stamme? och Den tappre Leandsoldat, uppmarscherade 30 man holsteinare, anförda at en tysktalande officer, fällde bajonetten och skingrade folket, men under återtåget börjades ett bombardement med galoscher och trätofflor, som hade till följd att officern blef temligen illa tilltygad. När Christian reste från Christiansborgs slött var han eskorterad af 30 polisbetjenter, Öfverpresidenten — (öfverstäthållaren): Liittichaus vegno fördes i går med våld af folket till rådhuset och der fick gubben stiga ur och inför en otslig folkmassa upprepa det svar som konung Christian gifvit kommunalstyrelsen. Littichau var så. altererad, att han upprepade icke blott hvad men sett i tidningarne, utan äfven åtskilliga naiviteter, som ingått i konung OChristians yttranden och när han refererade, att Kong Frederiks noksom bekjendte FEfterfölgert (såsom han i dessa dagar allmänt blifvit kallad, omvexlande med Christian den bettenkelige4) hade yttrat: at han vilde beflitte sig paa at tals Dansk og föle sig godt hjemme i Danmark4, så utbröt ett tueenfaldigt skallande gapskratt, interfolieradt af hvisslingar. Folkmassan förblef samjad i flera timmar, folktalare uppträdde, som påpekade, att Danmark vore föga tjent med sådana personer, som i sitt hjerta hatade och afskydde den väg den aflidne älskade xonungen beträdt o. s. v. I dag har jag hört ur mer än en politiskt änkande mans mun: det hade kanske varit vättre, att han icke hade skrifvit under, ty lå hade saken varit klar. Till slut en liten episod. På studentföreingens byggnad var Dannebrogen ännu i lag hissad på half stång — betydande på jömansspråket: fara, nöd, sorg — ehuru a A