Aftonbladet – 21 november 1863, sida 2

underlätta sin trolofvades bemödanden till hennes befrielse. De två, tre qvinnor, som voro anstälde till bennes uppassning, likasom slottets manlige tjenare voro henne alla fullkomligt främmande och kunde med skäl anses vara lika mycket hennes väktare. En flicka ibland dem hade dock i någon viss mån mera än de öfriga tillvunnit sig hennes förtroende genom några drag at uppriktigt deltagande i hennes oro, sorg oeh bekymmer under den tid hon befunnit sig på slottet. Hon öfverlade inom sig, huruvida hon skulle väga anförtro sig åt denna flicka och söka öfvertala henne att medverka till utförandet af Carls af Montsoreau planer. Men hon ville icke besluta sig dertill, innan hon först eednare på aftonen kom i tillfälle erfara, på hvad sätt den unge grefven skulle lyckas bereda sig tillträde till henne. Hon förmodade att han hade funnit någon utväg att inkomma i trädgården, och fortfor af denna anledning att uppehålla sig der, ända lill dess att slottsklockan gaf tillkänna att tiden för portarnes stängande var inne, då hon nödgades återvända till sina rum. Men icke det minsta hade förefallit, som kunnat gifva näring åt hennes förhopppningar. Då hon redan gjorde sig beredd att emna trägården, såg hon en båt komma ram på floden. I den satt en bondgosse som hvisslade sakta för sig sjelf medan han rodde förbi, men tycktes icke fästa någon uppmärksamhet vid hennes person. I detamma hördes fotsteg närma sig från den notsatta sidan och Maria af Clairvaut vände ig orolig om för att se hvem det var, Hon igenkände den unga flickan om hvilen vi nyss talat och som nu skyndade fram ill henne med de orden: ?Nådig fröken tyces hafva varit mycket sorgseu och ned-lasen dessa sista dagar och torde kunna beöfva tröst. Här är just nu anländ till slotet en broder af den heliga dominikaneroren, hvars råd och förmaningar, om ni skulle ilja Jysena till hans ord, böra vara er väloo mna.t (Forfs.)