Aftonbladet – 21 november 1863, sida 2

fröken förtviflade och beslöt att i ett klo sters stilla sköte begratva sin sorg och smärta Men dagen innan hon skulle anlägga slöjan kom en pilgrim oeh förde bud ifrån henne riddare, som icke hade stupat, utan endas blifvit sårad och räkat i fångenskap sawt nu åter befriad, vore på väg till hemmet Allt slöts derefter väl och de begge älskan de blefvo förenade med hvarandra. Denna sång var för påtagligt ämnad att fästa uppmärksamheten på hennes egen be. lägenhet, att hon numera längre kunde hyss något tvifvel om den sjungandes afsigt. En outsäglig fröjd intog hennes själ vid före. ställningen att hennes älskare ännu lefde, och hvad sorgen icke kunnat åstadkomma, det verkade glädjens öfvermått; hon föll i vanmakt och nedsjönk stilla på den grönskande marken. Huru lång etund hon sölusda varit sanslös kunde hon vid sitt återuppvaknande icke göra klart för sig sjelf; dock kunde det icke hefva dröjt mycket länge, ty ingenting antydde att någon af hasets folk bemärkt hvad som förefallit. Att någon emelleriid uppehållit sig i hennes närhet kunde hon sluta deraf, att på marken syntes spår efter fötter, he!t amå och nätta, såsom en ung flickas, och i hennes andh var stucket ett bref med utanskrifi till henne. I frukten att blifva upptöckt gömde hon brefvet hastigt i sin barm och återvände till slottet, der hon, efter att hafva väl tillstängt dörren till sitt rum, åter framtog och öppnade det samt läste: cMin högt älskade Maria! Hon drog ett djupt andetag och förde jpaperet till sina läppar. Det var af hans egen hand, hon kände med förtjusning igen de kära dragen. Öfverst i kanten stod dagen, då det var skrifvet — densamma dag som nu var inne. Hen Jefde således, han var fri och befann sig i grannekapet! Tärar störtade ur hennes ögon, men hurn olika lem som smärtan frampressar. Med stilla röjd läste hon vidare: Jag fruktar att nyheten om min död kan