Aftonbladet – 21 november 1863, sida 2

HI PET MV MI OMISE SITMAMIVIIMIIN 05 nersta detaljer. Frågan om i hvad skick våra försvarsanstalter befinna sig, en fråga som tyckes med hvarje ögonblick blifva alltmer och mer n fråga för dagen, har under förmiddagens plenum på riddarhuset blifvit bragt å bane först genom hr Cederschiölds vid ståndets förra sammanträde väckta motion rörande Waxholms fästning, sedermera genom en ny motion af landshöfdingen grefve Liljencrantz, innefattande en uppmaning till statsutskottet att taga i öivervägande, huru stort belopp, fom bör af ständerna ställas till regeringens disposition föratt sätta våra försvarsanstalter till lands och sjös i ett för riket betryggande skick. Med anledniovg af den förstnämnda motionen uppträdde först frih. af Ugglas och sökte göra troligt att motionären saknade grundlagsenlig befogenhet att väcka sitt förslag, med hvilket alltså ingen annan åtgärd vore att vidtaga än att lägga det till handliogarne. Detsamma vore, menade friherren, icke föranledt af någon under riksdagen inträffad händelse. För att motivera detta under den närvarande situationen nog besynnerliga påstående måste frih. af Ugglas likväl tega sin tillflykt till sådana svepskäl, som det, att ständerna icke hade officiel kännedom om statsrevisorernas yttrande rörande Waxholms fästning. HrR. T. Ceder schiöld tillbakavisade likväl denna advokatyr och åtog sig att till nästa plenum skatta bestyrkt afskrift af revisorernas yttrande,och begärde till följd deraf att frågan om remissen skulle emellertid bordläggas, hvilket af landtm. rskalken beviljades. Det var härefter som grefve Liljencerantz framställde sitt förslag, tagande sig anledning dertill af den kritiska ställning, som blifvit en följd af konungens af Danmark död. Mot förslaget uppträdde grefve C. G. Mörner, under förklaring att han ej kunde tänka. sig ett större misstroendevo tum mot regeringen, som bar ledningen af de diplomatiska angelägenheterna i sin hand och som väl bäst vore i tillfälle att känna hvad som kan vara behöfligt. Ständerna hade beviljat allt hvad regeringen vid denna riksdag begärt för försvarsväsendet både till lands och gjös samt till och med något derutöfver, och det tillkomme regeringen att bedöma om ställningen fordrade utomordentl:ga åtgärder. Grefve Mörner uppmanade derföre motionären att återtaga sitt förslag. Det vore oriktigt att sprida oro i landet, då giltiga anledningar dertill ej funnes. Emellertid beklagade talaren, att oaktadt ett dygn förflutit sedan hr Cederschiölds motion väcktes, hvarken chefen för ingeniörkären eller den medlem af samma kär, hvilken varit en af revisorerna och förmälts hafva reserverat sig mot majoritetens yttrande om Waxholm, kommit tillstädes för ett meddela upplysningar i ämnet. Grefve Liljencrantz replikerade härpå, att om han kunde anse att hans motion innefattade något misstroendevotum, skulle han visst återtaga den, men då regeringen ej kunnat beära hvad som först nu blifvit behöfligt, så innefattade hansförslag icke någon förebråelse för. uraktlåtenhet, utan blott en önskan, att ständerna skulle gå regeringen i förväg med afseende på en framställning, som det för en koanstitutionel regering alltid är en grannlaga sak att göra. Han vidblefve derföre sitt förslag. Sedan härefter grefve Eric Sparre begärt att äfven den sednare motionen måtte blifva till nästa plenum bordlagd, uppträdde chefen för kommandoexpeditionen, grefve Lagerberg, förklarande det han ansåg sig, med anledning af grefve Mörners yttrande, böra upplysa, att chefen för ingeiörkåren redan inkommit till K. M:t med framställning om åtgärder till förstärkande af försvarsanstal terna vid Waxholm, innefattande förslag om förändrad bestyckning, förbättringar ar lavettage, anstalter för föreänkning af såväl östra som vestra inloppen, avläggning af batterier vid Kodjupet och Brandalssund 0. 8. v. Härmed var öfverläggningen för dagen afslutad. För öfrigt ba i dagens plena varit behandlade ett par hvar på sitt sätt märkliga angelägenheter. Den ena är den så ofta återkomna frågan om städernas andel i bränvinsutskänkningsmedlen. Borgareståndet. som anser, och i vår tanka fullkomligt rik tigt, att detta ärende blifvit grundlagsvidrigt bebandladt, då det, en fång förfallet, ånyo upptogs hos presteståndet på grund af en inbjudning, har förkastat expeditionsutskottets förslag till skrifvelse i ämnet, hvarjemte motion blifvit väckt och till ståndets särskilda utskott remitterad, att, för den händelse äfven bondeståndet, liksom de bådal. första stånden, godkänner tre drelaa borgareståndet må ingå till K. M:t med begäran att sanktion icke må meddelas å det i lagstridig ordning tillkomna beslutet. Den andra frågan rörer beloppet af det till löneförbättring åt komministrarne anvisade anslag. Tvisten här rörer ingenting miodre än buruvida ständerna anslagit 30.000 riksdaler för en gång eiler 30,000 riksdaler årligen. Statsutskottets majoritet har uppfört beloppet i riksstaten såsom en årlig utgift. Expeditionsutskottet har deremot, enär i voteringspropositionen i förstärkta utskottet intet yttrande förekom att anslaget var årligt, i sitt skrifvelseförslagj unntagit da 20 NNÖ rdrna 2ågsam en hlott för I: