Aftonbladet – 20 november 1863, sida 2

I allmänhet torde icke särdeles myc: ken uppmärksamhet egnas åt statsutskottets framställningar rörande stadgandena i riks: gäldskontorets reglemente, helst der fråge icke är om införandet af några nya bestämmelser. Det händer emellertid understun: dom, att äfven de paragrafer, som utskottet ansett böra lemnas oförändrade, beröra principfrågor af icke ringa vigt. Hr L. J. Hierta har i en reservation fästat uppmärksamheten på ett sådant fall med afseende på den föreslagna 240 , innefattande stadgandena om kommissariatets hörande. Det vill synas som om den föreslagna, med nu ällande bestämmelser öfverensstämmande, ydelsen af denna paragraf ingalunda fäster tillbörligt afseende på den vår statsförvaltning i allmänhet genomgående grundsatsen om vederbörandes hörande innan beslut fattas af de verkställande myndighet:rna, samt på den rätt, som aldrig bör formenas minoriteten i en beslutande församling, rätten nemligen att få saken utredd och nödiga applysningar inhemtade innan man skrider till slutligt afgörande. Enligt nu gällande stadganden kunna fall inträffa då majoriteten hos fullmäktige kan undertrycka minoritetens önskan att få ett ärende utredt af kommissariatet, och i följd deraf kunna, såsom hr Hierta i sin reservation anmärker, äfven tilllällen inträffa, då majoriteten af fullmäktige vid behandlingen af något maktpåliggande ärende omfattar en mening, som möjligen ej hade blifvit den rådande, i bändelse ala tillgängliga upplysningar föru! blifvit iohemtade. Med atseende på den: sednare tider tilltagande vigten och omfattningen af hrr fullmägtiges i riksgäldskontoret oppdrag, anser derföre hr Hierta, och såsom det synes på goda skäl, ingen anledning förefinnas att här alltför mycket frångå den regel, som grundlagen stadgat i afseende på de mål, som förekomma hos regeringen, att intet sådant af vigtigare beskaffenhet må afgöras innan vederbörande? blifvit hörda ;och för att gå en medelväg emellan de båda ytterligheterna, att infordra tvederbörandest, som här är kommissariatet, utåtande i alla mål eller endast när fullmägtiges pluralitet är ense derom, föreslår reservanten således, att det ifrågavarande stadgandet må erhålla följande lydelse: Innan fullmäktiges pröfning underställda mål ill slutligt afgörande företagas, böra rikssäldskontorets kommissariats utlåtenden deråfver infordras, såvida sådant för utrednin