Aftonbladet – 19 november 1863, sida 3

ont AN TRETIOSJETTE KAPITLET. I trädgården till det vid floden Chsrente belägna slott, ifrån hvilket abben af Boisguerin begifvit sig för att återvända till Gas pard af Montsoreau, uti en löfsel, som enligt ortens vanliga bruk hade blifvit bildad af vinrankor, slingrade omkring ett lätt trägaller, satt Maria af Clairvaut; men hennes sione syntes ej hafva någon njutning af den berrliga utsigt som låg framför benne, af den klara bimmeln eller af höstsolens strå: lar, som förgyllde det förbibrusande vattnet. :iennes tårdränkta ögon stirrade framför sig och vid hennes fötter låg det af abben för henne qverlemnade brefvet, hvars innebäll hade grfvit henne det hårdaste slag, som hon någonsin i verlden fålt emottaga. Det var dagen efter sedan de händelser tilldragit sig, om hvilka vi sednast talat, och oaktadt säledes många timmer förflutit sedan det olycksdigra brefvet kommit i hennes häder var hennes sorg och förtviflan icke förminskad, utan snarare ännu lifligare än förut. Det första intryck hon erfor var den smärtsamma vissheten att den, som hon hade älskat med all den innerlighet, all den bängifvenhet, hvaraf endast det hjerta är mäktigt, som aldrig förr lyssnat till kärlekens röst, var för alltid förlorad; att hon aldrig mer skulle få se de kära drag, uti hvilka en uppriktig och ståndaktig tillgifvenhet ständigt dppenbarat sig aldrig mer blieka i dessa trofasta ögon, ifrån hvilka utgått klara strålar af en ömhet, som återspeglat sig i hennes egen själ, aldrig mer höra denna melodiska röst, som så ofta tillhviskat henne hopp och tröst, al drig mer stödja SE vid denna starka arm. som beskyddat och försvarat henne i så mången nöd och fara, att han ver fallen i sin upgdoms vär, börtryckt från en glän sande bana af ära och rykte, från de gla: daste förhoppningar, innan han ännu fått mera än föra till sina läppar densällhetsbägure, som ödets gunst syntes vilja räcka honom