Aftonbladet – 19 november 1863, sida 3

ende af natten på tyska Sveast däck, då mäålet är så nära, erhålla genast det besked, att för att få komma i land, då man ej önskar medföra sina saker, behöfs blott att anmäla sig Kos den vid landgången posterande sjötulleva tmästaren; kapporna kunde de ju tills vidare Dbehålla. Flickorna vända sig till tullvaktmästaren fråga, som visst i nekar villfara deras NS ran, men råkar i beundran öfver de påhafda kapporna, som han förvänar sig öfver att så unga och för öfrigt tarfliga flickor redan lyckats förskaffa sig. Flickorna, som visst ej vilja pråla med lånta fjädrar, berätta helt öppenhjertigt för len beundrande vaktmästaren kroknäsans ovänade och ridderliga ädelmod, att förse dem med så eleganta och varma öfverplagg, hvarefter tjenstemannen, på det att den sednares vackra Handing ej måtte blifva obelönad, skyndar att i sitt förvar emottaga de dyrbara och ömtåliga plaggen. Se der i korthet den historia. som, då den vackra karlen med krokiga näsan ej funnit rådligt reklamera sina kappor, fört dessa å tullverkets konfiskationskontors magasin såsom anhållet olofligt nfördt gods och flickorna Löf och Johansson två sånger å rad inför tullrätten, anklagade för försök ill tullförsnillning. På grund af deras egen öppna och okonstlade berättelse och beslagarens dermed öfverensstämmande vittnesmål återstod fö :vifvel om småländskornas oskuld och frihet från hvarje brottslig tanke på att beröfva K. M. och kronan dess lagliga inkomster. Målet uppsköts således till Sveas återkomst, på det att det då måtte lyckas Löf och Johansson att, biträdda af beslagarne och kapten Nylen samt hans styrman, upptäcka den vackra karlen med krokiga näsan, som visat sig så hjelpsam och medlidande mot let täcka könet. Fåfäng möda, möjligen just emelan kroknäsan betydligen förlängts genom den på grund af de oerfarna smålandsflickornas ärliga och opåräknade pppriktighet misslyckade smugg: ingsaffären. Detta var allt hvad flickorna och beslagarne, återförenade inför rätten, hade att berätta densamma. Härpå visade beslagarne den acksamheten att tillåta de unga väninnornäs skiljande från målet, hvilket af tullbetjeningen var så mycket ädelmodigare, som deras besla andelar derigenom måste nedsättas från trefjer elelar till hälfien af godsvärdet, oberäknadt den örlust af böter, som måste följa då egare ej påräffas. Rätten förordnade derefter, efter mogen sfverläggning, att den vackre mannen med krotiga näsan skulle i officiella tidningen efterlysas, att inom 3 månader infinna sig och svara för ina kappor, vid risk i annat fall af sin talans örlust. Sedan man flera gånger för de begge pigorna upprepat att de nu voro fria från kappnklet och ej mera behöfde inställa gig, klarnade småningom deras begrepp, och de åftägsnade tig acksamt nigände och synbärt mycket belåtna ned tullrätteris och tulltjenstemknnens visade uinanitet. (DD. A.) Rånet å bokhållaren Glenzell. Stadsbudet Andere Magnus Eriesson har nu fgifvit en fullständig bekännelse om detta grofra åa, till alla delar öfverernsstämmande med Glenells berättelse derom; Dådet hade föröfvats efer öfverläggning mellan de båda Ericssönerna, ch har samma Magnus Ericsson uppgifvit, att .amraten varit den som anstiftat detsamma och Hvita Bergen gifvit Glensell det våldsamma lag, i följd hvaraf han sanslös neddignade.