Aftonbladet – 17 november 1863, sida 3

Eldsvådan i Warberg. Göteborgsposten meddelar följande korrespondens, daterad Warberg den 12 Nov.: Nödhjelpskomitens första och svåraste uppgift har varit ett skaffa alla husvilla tak öfver hufvudet. Aunnu äro dess bekymmer i det hänseendet stora. Till en början hafva de 8. k. fattighjonen blifvit utlegda på landsbygden. Förfrågan har pr telegraf blifvit gjord i Stockholm, om obegagnade lokaler inom fästvingen kunde få begagnas; och pr telegraf svarades, att detta tilläts, såvidt beröring med fängpersonalen kunde undvikas, men blott för kortare tid, 14 dagar eller högst en månad. Skänker i matvaror hafva från de förmögnare i orten lasstals inkommit till staden ander de sednare dagarne och till de mest behöfvande utdelats. Färgerifabrikören J. Lindqvist emottager och utdelar gåfvor in natura och apotekaren B. T. Santesson förvaltar inflytande penningebidrag. Nödhjelpskomita sammanträder dagligen kl. 4—5 e. m., då behöfvande få anmäla sig. Seasionssalen är den timman fullproppad af folk. I tisdags förmiddag hölls polisransakning för att utröna eldens uppkomst. Hr L. Sjöberg, i hvars gård elden började, hördes, äfvensom hans tjenare och de i gärden boenda, men ingen upplysning kunde vinnas om huru den uppkommit. Magistraten och rådbusrätten hafva tills vidare sina sessioner i Himble härads tings: sal uti v. konsul P.S. Bagges hus vid Norrtull. Telegrafbyrån är åter öppnad; elementarskolan har herbergerat densamma. Folkskolans 120 alumner samt dess trenne lärare och lärarinca äro husvilla, och någon lokal för undervisningen kan omöjligen erhållas för vintern. Undervisningen måste alltså ligga nere tillsvidare. Af tfölkskolans och slöjdafdelningens vackra och rikhaltiga undervisningsmateriel räddades endast eit par biblar och en glob samt matriklar och journaler. — Undervisningen i elementar skolan är ämnad att återupptagas redan den 16 dennes. Handlanden och v. konsuln P. Sjöbergs bus (öfra våningen deraf) är upp lätet till gästgifveri. Kronofogden BS. Ringii kontor är öppnadt i nedra våningen afsawme hr P. Sjöbergs bus, beläget vid torget. Fattighuset är, såsom nämndt, tillsvidare ppösh i det fattighjonen blifvit utlegda till landsbygden. Ännu i går, onsdag, fortfor det att ryka i ruinerna; men på eftermiddagen föll ett ihållande regn, som belordrat släckningen, hvilken fortgått alla de föregående dagarna. Af de nedbrunna 16 qvarteren eller 140) gårdarve qverstå yttermurarne at Bruniusska huset och rådhuset, båda belägna vid torvet. Källarne i Bruniusska huset synas oskadade. De hardlande, som blifvit husvilla, äro Ad. Lundqvist (ångbålskommissionär), M. Sandberg (bokhandlare), Fagerstedt Palm (hvilkas sädesmagaiver cj nedbrunnit), Adamsson Ohlsson (jernhandlare, med veone butiker), J. V. Rydberg (väfhandere), OC. P. Adamsson, OC. L Elmgren, A. Walln, J. A. Elmgren, L. Sjöberg, mamsell Malmstedt (manufakturhandel), Britta Olsson (diversehandel), OC. A. Kindvall (pappershandel och bokiryckeri), J. Lignell och J. E. Dahlberg. Bland öfriga brandskadade märkas: färgerifabrikör 5. E. Gadd (2 gårdar med färgerier), garlfvaren BSjöbäck, smedsmästarne Fiean och Westerman, kopparslagarne A. O. Elmgren, N. Carlström och J. Lindqvist, tunubindaren Rosengren, skomakaremästarne E. Norman, Oblsson och Westerman, kakelugnsmakurne Hellström och Karstorp s:r, skräddaremä starne B. W. Lindström och Svanberg, oryggaren och bagaren IE. A. Lundqvist, bagarne Wennerholm, Elmqvist och Pehrsson, guldsmeden A. J. Börjesson, glasmästaren H. Leberman, vagnmakaren J. P. Holmgren, handskmakaren Karstorp, bokbindarne H L. Colliander och M. Erickson, urmeakaren Liljegren, sadelmakaren J. P. Lindström, bleckslagaren A. Lagerblad, måaren Ståblbom, mjölnaren Jönsson m. fl., samt för öfrigt: kommissionslandtmätaren, sapteo C. F. Björnberg, restsuratören Börje Pehrsson, förre kollegan L. Gullbrandsson, kronofogden S. Ringius, rädman J. L. Selloren, stadsfiskal J. L. Fischerström, mag. G. E. Psilander, mag. N, P. Andersson, telegrafkommissarien A. F. W. Törobladh, f. landsfiskalen Pettersson, officerskadetten P. J. Kiodberg, orgelnisten G. Stolpe, klockaren J. Fagerstedt, krögaren N. Larsson och flera andra. Af fastigheterna lära 5 icke hafva varit aseurerade; de öfrigas brandförsäkringevärde lärer uppgå till cirka 600,000 rdr. Något fullt visst är dock ännu ej bekant. Lösören skola vara försäkrade i städernas bolag till mellan 3 å 400,0600 rdr. En del hade sina lösören och lager försäkrade i Skandia. Man fruktar, och detta icke utan orsak, att ejukdomar skola komma att öka eländet, emedan i många bostäder ända till 20 330 personer nödgas bo i samma rum och 8 å 10 familjer begagua ett och samma kök. Att orenlighet och förskämd luit häraf uppstå, är en naturlig följd. Af brist på tidning bar man å torget uppsatt en tabula nigra (svart tafla), hvarå alla illkännagifvanden uvpslås. Torget är den