Aftonbladet – 16 november 1863, sida 3

det dramatiska beträffar, torde sångerska bättre lyckas i operans första del än i de sednare. Det egentligen nya för aftonen va hr Willmans uppträdande såsom Sulpice Det är ingen lätt uppgift att på ett natur troget sätt i sin framställning Jåta, unde den grånade krigarens kärfva och barsk lyta, ana det friska och ungdomslifliga hjert som klappar derinunder och som alltemel lanåt gilver sig tillkäona i en godmodig hu mor; detta blifver äfven desto svårare ji mera sjeliva typerna derför tyckas alltmer försvinna vr verkligheten. Det var bäri son Lars Kinmansson var mästare och äanu stå oupphannen. hvilket li i hindrar at lemna hr Willman ett rättvist erhännand för det i flera fall ganska förtjenstfulla och hvad särskildt sången vidkommer, i allo vär diga fätt, hvarpå han fyllde sin svåra upp gilt. : Det är oss både ett nöje och en skyldig het att hos hr Sandström erkänna det mo difierade utförande af talarens parti han un der de sednare representationerna al Troll flöjten? iakttagit, hvarigenum de anmärk ningar, vi tilläto oss deremot efter första re presentationen, helt och hållet bortfalla; och om åtskilliga — försyndanden emot Mo zarte iotentio.er hos en och annan ännu qvarsiå genom en oriktig och ihålig pathos, en ötverdrifven ekärpa i rört och gester, så kan åtminstone icke hr Sandström längre lörebrås derför. Hr Fridolf Books konsert sistlidne lördags afton å kongl. teatern höll fullkomligt hvad det vackra programmet lofvade, och, ehuru den temligen glest befolkade salongen ga! en föga hugnesam och uppmuntrande an blick för cn med varm nitälskan för sin koost frsmåtstäfvande inhemsk telang, som efter en i utlandet tillbragt och, som man kunde finna, genska väl använd studietid, nu första görgen sedan gin hemkomst offentligen åter uppträdde — så bade åtminstone den talangfulle konsertgifvaren att fägna sig åt ett rikligt och odeladt bifall at de tillstädesvarande. Utom en synnerlig ledighet och smidighet i sträkföringen, en utmärkt precision samt en mera omfattande uibildning och säkerhet i de tekniska detaljerna öfverbufvudtaget, förmärktes i hr Books alltid rena och flärdlösa föredrag en friare och konstoärligsare uppfattning, äfvensom mera styrka och välljud i tonen än förr, hvilket gedpare var väl föru mbeart vid de mera kantabla ställena i så-al Beitevene storartade violinkonsert sco: det löpet intressanta endandet och all:g:x ur Variicis femte sonet (A-moll) fevt Vivuxien, Irganta Sfantalsiet Öfsir foaver ur Vistia opera SI Lombard: En aria or Devizettis SLuci5, som icke förekor mit an gifv1sbaerståder, sjöngs af fru si chaeli, som för siti förtröfil ga och lysande föredrag ueref belönade. med stormande bita:l och bla irioropningar. Lifligt erkännande tillföll äfven hr Behrens för heus särdeles gora utförande af en aria ur Verdis opera Les Vöpres sic:-hennest, byari en kraftig och effekuull hyllving egnas ej mindre åt friheten än åt staden Palermo, som deri helsas som 4La reine des cit6s4, Af vokalnummer förekom äfven den rätt vackra sex.ctten ur Lortzings Czar och Timmerman, hvilken opera lärer vera ti!l insnad ett återupptagas på repertoiren. Sexetten sjöngs af hrr Stenhammar, Dahlgren, Sandström, Wei Willman och Behrens. Konserten börjades med Cherubinis ouvertur till SAnekreon4, hållen alltigenom i en stil så storartad, ädel och konstskön, att man vid dess åhörande vore frestad tro, det onskalden velat lemoa en skildring deri af Pericles tidehvarf och den grekiska kon stens gyllene ålder. Säväl nämnde ouverur, e6om Haydns Essdursymfoni, en af mästarens yppersta, med dess berrliga endante och ijusunde menuett, utfördes af kongl wfkapellet med en precision och sammanvällning som svårligen torde kunna öfver 2