DANMARK. Riksrådet diskuterar för andra fången regeringens grundlagsförslag. Konseljpresidenten har gjort det tillägget att lagen skall träda i kraft redan den 1 nästkommande Januari. En författare i Feedrelandet gör anmärk niog mot sjöministern för det han icke skickat ut några större fartyg för att skaffa sig öfvadt manskap till ett möjligt krig mot Tyskland. Afven Dagbladet, hvars utgifvare är beslägtad med sjöministern, anser Jatt flottan är i ett mycket otillräckligt skick, latt det nya kupolskeppet Rolf Krake är långt ifråa ändamålsenligt och ett linieskeppen Dannebrog och Peder Skram äro misslyc I kade i pansarklädningen. Slesvigska regerinzen har afsatt skolmästaren Comeniz i Tönning för det att han såsom ombud för stadens turnförening del tagit i den tyska turnfesten i Leipzig. Belägringsartilleriet i Rendsborg är nu fördt norrut, mot Dannevirke. FRANKRIKE. Det tal som grefve Morny höll vid legstiftande kårene första sammanträde, var af följande innebåll: Mina herrar! De sednaste valen hafva åter uppväckt politiska sträfvanden, som i flera år slumrat. Ordet frihet Har ofta uttalats och skall utan tvifvel ytterligare uttalas. Regeringen oroar sig ej deröfver: vi få ej förgäta, att det är suveränen sjelf, som egentligen satt denna liberala rörelse i gång. Är det icke kejsaren, som tagit initiativet till alla de reformer, med hvilka den föregående kammaren begåfvades? Det beundransvärda tal, som I i går mottogen med tå d många bifallsyttringar, uppräknar vidare åtskilliga vigtiga förändringar ilagarnes handhafvande och alla i djupt liberal syftning. Ingen inom denna församling kan i högre mån än jag skänka sitt bifall åt dessa åtgärder. Jag har från min ungdom beundrat detta engelska samhälle, der den absoluta personliga friheten ingifver medborgaren känslan af hans värdighet och oberoende (bravorop), der föreningsfriheten så utvecklar den personliga företagsamheten, att hon ej bryr sig om statens förmynderskap, der de mest vidsträckta politiska friheter mildras genom en religiös känsla för lagen, genom blind underkastelse under styrelseprincipen och genom god allmän anda (lifligt bifall). Men tiden helgar endast hvad den bidragit till att uppbygga: Betrakten huru många år England användt på förverkligandet af de samhällsförhållanden, af hvilka jag tecknat en afunsvärd bild. I Frankrike har striden mellan de stora statsmakterna alstrat rtevolutioner, men dessa hafva aldrig utfallit till förmån för en varaktig frihet. Tron mig, mina herrar, jag säger det af fosterländsk öfvertygelse, friheten kan blott med fredliga medel upprättas genom den uppriktiga öfverensstämmelsen ruellan en liberal suverän och en hofsam folkrepresentation. Också har jag oaflåtligt sträfvat att upprätthåtla denna endrägt. Det förtroende, som de begge föregående församlingårne visat mig, har tillåtit mig uppnå detta lyckliga resultat; jag hoppas, ait samma känslor från er sida skola hjelpa mig att lösa min uppgift med lika framgäng tja, ja! bravol). Folkvalen hafva bland oss återinsatt lysande parlamentariska storheter från förflutna dagar; jag vågar för min del säga, att jag gläder mig deröfver. Sjeltva deras samtycke att vara ibland oss är en hyllning åt den regeringsform, som ej utgjort deras parlamentariska skola, och jag värderar dem för mycket, för att ett ögonblick betviflia uppriktigheten af deras afsigter. Vårregering kan för öfrigt blott vinna på att blifva närmare granskad (bravo!) I ett land, hvilket, så som vårt, varit skådeplatsen för så många hvälfningar, finnes alltid i de mäns förflutna lif, hvilka haft en framstående roll i det allmänna, något som kan tjena andra till undervisning och stundom dem sjelfva till lärdom (sannt!). Nåväl, må vi då utan fördomar och utan partianda sammanföra våra ideer, vår erfarenhet! må vi sträfva att genom uppriktiga och höfliga diskussioner upplysa hvarandra, må vi lösa frågorna i endast ett syfte, i landets sanna intressen! — Hertig de Morny slutade sitt tal med att i några vackra ord evxinra om den bortgångne statsmannen Billault. ENGLAND. Lord Russeils not ar den 20 Okt. till engelska sändebudet i Petersburg lord Napier, rörande den polska frågan, är af följande lydelse: Mylord! Baron Brunnow har meddelat mig en den 7 Sept. daterad depesch från furst Gortschakoff såsom svar på min depesch af den 11 Sept. n:r 178 till e. exc., hvaraf ni skulle lemna afskiift. Hennes M:ts 1regering önskar ej fortsätta korrespondensen om Polen blott för kontroversens skull. Hennes M:ts regering mottager med tillfredsställelse försäkran, att kejsaren af Ryssland fortfarande är lifvad af välvilliga änkesätt mot Polen och af en försonlig sinnesstämning mot alla utrikes makter. Hennes M:ts regering erkänner att Rysslands förhållande till de europeiska makterna regleras af folkrätten. Men kejsaren af Ryssland har särskilda förpligtelser i afseende å Polen. Hennes M:ts regering har i depeschen af den 11 Augusti samt i föregående depescher visat, att hvad denna sär skilda fråga angår, Polens rättigheter innehållas i samma dokument, som gör kejsaren af Ryssland till konung i Polen. POLEN. — Lilligheten på krigsskådeplatsen her ej förminskats genom Waligorskis kårs missöde. Waligorski hade, sedan en del af hans folk såsom vanligt blifvit tillfånga-. tagen på det galiziska området och resten j var förrådd, knappt 800 man med sig öfver gränsen; på andra sidan om denna blef han i genast anfallen från tre sidor af ryska ko; 1 l ) 4 t Fe nn nar looner, af hvilka hvar och en var starkare än hans kår; utom 10 kompanier infanteri samt 5 sqvadroner ulaner och koseacker hade de 1!V, batteri artilleri med sig. Detta är ryska uppgifter, meddelade i OstseeZeitung. I Breslau Zeitung omtalas en het strid, som skall ha stått vid Czekanow, 6 mil från Kaliech. I den ryska Dziennik skrifves det: I allmänhet visar det sig af de på den sednaste tiden erhållna autentika underrättelserna, att revolutionspartiet i Galzien bildar nya band.? Detta sker dock äfven i sjelfva konungariket, och revolutionsmännens tillföreigt uppgifves nu vara större än rågonsin. Czas meddelar från Wilna två förteckningar å politiska fångar af båda könen, !l Hon blir myndig på sjelfva juldagen iln år, sade Villequier. Sedan denna daglt förflutit, kan ingen, icke ens konungen tvinga I t