Aftonbladet – 12 november 1863, sida 3

Det är den tygellösa passion som beherrskar honom, svarade Carl at Montsoreau. Jag har af Maria sjeif erfarit, att han för henne vågat yppa sin böjelse i förolämpande ordalag -— en oförskämdhet, för hvilken han ej nog ken straffas. Honom är det som ers höghet bör låta följa, bevaka och göra oskadlig, ty han och ingen annan är själen i denna dags händelser.4 Jag skall bafva honom i godt minneX, sade hertigen. Men nu får ni icke möda er längre med att tala. Dock ännu en fråga ber jag alt få besvarad. Jug har hört att grefskapet Morly tillfallit er i arvf efter den siste ionehafvaren. Detta kan tillika med Logeres uppsätta en ansenlig trupp krigsmän, Ni är för oärvarande urståndsatt att sjelf anföra edra vasaller. Villni gifva mig fullmakt att taga befälet öfver dem till dess ni blir återställd? Af hjertat gerna, svarade Carl af Montsoreau. Jag har redan varit betänkt att ställa allt mitt folk till ers högheis förfogande. Dock, ers höghet talar om mitt återställande såsom något alldeles otvifvelakligt. Jag ser saken icke ur samma glada synpunkt, och då jag kanske icke har många timmar öfriga, har jag redan låtit efterskicka en Jagklok, hvilxen skall uppsätta mitt testamente. Med undantag al några milda gåfvor och föräringar till mina tjenare, öfverlemnar jag bela min egendom åt henne, som jag älskar öfver all tiog i verlden, med ers höghet ull förmyndare. Det kommer aldrig att behöfvas, Logeres, afbröt honom hestigen, jag ser det på edra ögon, jag hör det på er röst. Tro mig, jag förstår mis på sådant. Ni skall ännu komma alt vid min side utkämpa mången strid. Jag förmanar er nu till tystaad och stillhet. Jag märker på min vän Reignaut, att också han är af såmma tanka. Farväl så länge. Jag skall komma hit litet emellanåt så svart jag, som jag förmodar, för några goda tidningar att meddela.