Aftonbladet – 12 november 1863, sida 3

Första brefvet. Hr redaktör! Sedan jag nu förnågon tid lemnat Sverge ber jag utt genom craktade tidning få uttala ett afskedsoch tocksägelseord till de många kända och af mig personiigen icke kända vänner, hvilka under min sju månaders långa vistelse i detta land gifvit mig så många bevis jå eu bögoslvund ympa Och jag värderar denna sympati så mycket högre som den haft tili föremål en ryss, hviken aldrig förnekat hvarken denna benämning celler sin ryska fosterlandskänsla; och detta i ett ögonblick då detryska numnet är betäckt med vanära, icke blott genom petersburger-regeringens nedriga poliuk och lägsinta grymhet, uton ock genom det lika fega som frivilliga bifall, som en sior del af den rycka privilegierade och 8. k. upplysta samhällsklassen öppet och med en ojemförlig cynism fortfarande gifver åt denna regerivgs åtgärder. Bevisar uu ieke detta, alt den svenska allmänheten börjar göra en tillbörlig åtskilnad mellan det officiella, guvernementala, vrivilegierude Ryssland och det nationella Ryssland, hvaraf jag anser för en ära att vara en bland de mest uppriktiga represeentanter? En enstaka och i följd deraf maktlös individ, huru goda hans åsigter och önsk ningar än må vara, skulle -j kunna på sig fästa ett tänkande folks uppmärksamhet, och om svenskarne hedret mig med sina sympatier i trots af de förfärliga handlingar som vittna emot oss, och oakiadt alla de skenbara omständigheter, som tyckas ådagalägga moktlösheten hos det parti jag tillhör, nudiibland alla dessa vilda lidelser, som nu äro lössläppta inom Ryssland, få är det derföre, alt iman i min svaga stämma hört ett genljud af sjelfva ryska folkets mäktiga röst, som snart skall höjas för att protestera emot alla dessa gudlösa, som på en gång van hedra och siörta det i olycka. Detta deltagande från den ryska privilegierade samhällsklassens sida uti petersburgerhofvets ärfda och sedvanliga nedrigheter bar till och med hos oss väckt en viss för våning, ehuru vi hade bort vänta oss en dylik företeelser Den har till sin grund först och främt en stor egoism och intresset hos en klass, hvilunde på väldet och ejle vande på annat än missbruk, och derjemte en mäktig fördom, som är utbredd icke blott inom Ryssleods officiella kretsar, utan ock öfver nästan hela Europa. Denna fördom består i löres ällvingen om statens storhet och makt. Det är endast på grund af denna föreställning, lika stridande emot dena inre friheten som emot rättvisan och nationernas yttre lugn, som tyskarne, hvilkas hela internationella politik för närvarande ej är någonting annat än en fantastisk kedja af osunda drömmer, och hvilka icke ens ännu lyckats konstituera sig till en verklig nation, göra anspråk på Slesvig, de polska provinserna, Böhmen, Mähren, österrikiska Schlesien, Triest och Venedig. Det är densa poliuk, som bestämmer Preussens nuvarande handlingssätt och den skrymtaktiga tveksamketen hos denna gula icke botfärdiga Magdelena, som man kullar Österrike. Denna mekt har hämmat Iteliers stora och vacara jänyttfödelseverk i dess lopp, och dibterar