Aftonbladet – 12 november 1863, sida 3

frihet och kejserdöme uppgå i hvarandra. Visserligen har oppositionen, sedan!det första ruset af dess seger i valsiriden lagt sig, börjet fråga sig, om man verkligen kan vänta en evig och fruktbärande samverkan emellen alla dessa kandidater, som begagnat ordet frihet till hufvudtema i sina politiska trosbekännelser, och det är ej utan att man hört ätskilliga dubier framkastas. Men man älskar emellertid att tro det bäste, och vill ej afstå ifrån förhoppningen att denna session skell blifva epokgörende i Frankrikes konstitutionella utvecklipg. Måtte hoppet ej komma på skam! Kejsarinnan har nu återkommit från sim beskickning till Spanien, ty en beskickning tyckes det i grunden ha varit lika mycket som en lustresa. Åtminstone berättar La France för i dag om det goda förhållande som numera infrädt mellan hofven i Madrid och Paris, efter den spänning som varit rådande med anledning af Frankrikes uppträ dande i Mexiko. Spanien och Frankrike, heter det, äro vumera fullkomligt ense i mexikanska affären, vare sig att erkehertig Max anteger den erbjudna tronen, hvil ket alltjemt är in suspenso, eller det skulle komma i fråga att på den uppsätta en spansk prins, hvilket dock skulle hafva emot sig den emellan Eoglsnd, Frankrike och Spanien ingångna öfverenskommelser med afecende på Mexiko. Men låtom oss lemna politiken för att några ögonblick sysselsätta oss med förhällanden, gom tilltala hvarje individ utan undantag. Vintern är i antågande; höstliga stormbyar och regnskurar svepa kring knutarne och mana en att maka sig till härden. En vinter i södern är långtifrån att vara någonting så mildt och ljumt, som man gerna vill föreställa sig der hemma i norden; och säkerligen har sällan en nordbo mera känning ef kölden än just under en vinter i södern, t. ex. här i Paris. Eno vargskinns pels är dock en välsignad sak i jemförelse med en cachke-nez, och våra varma rum och kakelugnar äro något helt enneat än dessa cheminter, som tyckas vara kopstruerade mera för att värma bimmeltns fåglar än husets invånare, och dessa osiburar till rum, som genom tnsentels springor genomhvisslas af alla himmelens vindar. Jså fatta omständigheter är det godt att hafva, om icke. eåsom. Horrtius säger ett glas gammslt massiskt, så åtminstone ett dito franskt?. Och som pris och tillgåog stå i eå nära beroende af hvarandra, her jog ej ecsett ur vägen, alt taga notis om huru årets vinskörd bär i Frankrike utfallit. Som detta torde intresgera äfven en och annan der hemma, vill jeg meddela hvad derom innehålles i Revue d Economie. I Herault, säger nämnde tidning, är vinets bäde gvantitet och qvalitet bättr: än under de sista tio.årev. 1 Gard ör qvaliteten för träfflig, men qvantiteten ej sä stor fom man kunde ha önskat; samma gäller om Roussillon. I Aube bar produktionen varit ovanig och i Narbonnes af superieur qveliiet. I Beaujolais och Lyonnais är vinet godt och öfverflödande. I öfre Bourgogne och Macon nais her skörden vorit förträfflig, men deremot ej i nedre Bourgogne. Särskildt Chablisskörden har nästan helt och hållet blifvit örstörd af hagel. I Ain och Isere är produktionen tilifredsställande; i Dröme förträftig till qvaliteten, men ringa i avantitet. I Moselle uch särskildt i Meuse hafva drufvorna ej hunnit till fullkomlig mognad. Champagne har haft ex lycklig skörd och dese export bör således blifva af exceleut qvalitet. Deremot är i Bordelais pro. juktionen sämre än under vanliga år, synerligest för de hvita vinerna. 1 Charente är örden medelmåttig och särskildt i Charente nferieur hafva drufvorna ej blifvit fullmogpa. Samma är förhållandet i Loiret och Bougency, hvilkas viner alltså torde blifva af underbaltig beskaffenhet. I närheten ef Paris och specielt i Suresues är skörden tillfredsställande. L Savoyen har vinet blifvit törträffligt och våde ull qvantitet och qvalitet vida öfver hvad det är i vanliga år. Resultatet är, att 1863 års vinskörd öfverträffer förra årets. I Paris fär murbräckan och murslefven hvarken deg eller natt någon hvila. Rastlöst ifver man gamla bus och qvarter för att ygga nya, och det ser ut som skullv man dermed ej vilja upphöra förr än Paris blitvit ett enda stort monument af den napoeonska dynastien. I närvarande ögonblick är man sysselsatt med att från Verndöme-kolonpnen nedtaga den samla Napoleonsstatyen för att uppsätta en ny. Som bekant är, upprestes Vendöme solonnen af Napoleon I, är 1810 tili förherr igande af hans seger öfver Ryssland och: Österrike 1805 och göts af 1200 eröfrade sanoner. Vid de allierades in åg i Paris I814 läto rojalisterna från densamme nedaga Nspoleons staty, som då framställde mperatorn som kejsare iklädd kröniogsman eln. Ludvig Philip lät sedan 1831 äter ippsätta en staty af Napoleor, iklädd sin raditionella drägt, öfverrocken och dentresantiga hatten, och det är denna staty, som wu i sin ordning skall utbytas emot en anan; hvilken i likhet med: den ursprungliga ramställer Napoleon som romersk kejsare. än del af pressen har icke utan skäl oppoerat sig mot denna apoströfering, förmenande att det vore lämpligare att hafva den store eröfraren för ögunen i.den drägt som han gjurt verldebekant och som fransmänen älska att se honom i. För att gå ät ven denna önskan till mö:es, har nu kejsaven beslutat att den gamla statyen skulle ippresas på en tnnan plais, och dermed är väl till en viss gred anednmingen till missnöje undanröjd. Iförbigående vill jag nämna