Aftonbladet – 12 november 1863, sida 3

poiska uppresmngen, som de ha att teckKS för de falska smekningar, för hvilka de nu gjorts till föremål. Man visar css nu sam. metstassen7, heter det i ett bref, som jag fått från Heisingfors, ?men vi vänta oss sner att få se den kejserliga klon, och vi bereda oss på att emotiaga densamma?. (Forts.) Bref från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 2 Nov. Under den sist förflutna veckan hafva in. om det politiska området inga tilldragelser af någon synnerlig vigt egt rum. Åtskilliga få äl engelska som franska tidningar ha mer eller mindre sysselsatt sig med dansk-tyska frågen. Somliga af dessa ha tyckt sig finna, att nämnde eviga fråga vore på vägen att taga en för Europes fred högiigen hotande vänning. Andra deremot anse henne i detta afseende vara ganska oskyldig och utan ell annan betydelse än den hon kan hafva för den tyska, teoretiska spekulationen. Tyskland betinner sig lör ögonblicket åtegligen i ett tillstånd af sådan löshet och rist på praktiskt politisk avsats, att ingen stort bekymrar sig om dess afsigter utomhus, så mycket mera gom dessa ej kunva undgå en kollision med vestmakternas intressen. Och särskildt har Preussen under sin närvarande, erbarmliga politik till och med rent af mistat sitt anseende af en stormakt. Tyskland, säger man, kan väl resa borst och viena sig mäkta förgrymmadt öfver det lilla Danmarks manliga och deciderade hållning, men skall dock sluta med atttaga skeden i vackra handen. Hvad som beträffonde gången o h beskaffenheten ef de diplomatiska underhand lipgarne i polska frågan på sednare tiden kommit i dagen, är hvoarken något nytt eller öfverraxkande, uian enarare en bekräf. telse på hvad man visste förut. Såsom jag Alerfaldiga gårger tillförae omnämnt, bar det, att döma af förhållandena och ef hvad som (om franska regeringens planer kommit till publikens kunskap, slitifrån underhand: lingarnes öppnande varit Napoleons sfsigt att till Polens fördel gå så långt som han utan fara för sina dynastiska intressen och uton. att mot Frankrike framkalla en ny koa lition kunde våga. Franska regeringens, i mitt sista bref omnämnda depescher till Evgland och Österrike af den do och A Juni lemna derpå ett tydligt bevis; cå mycket mera som franska regeringen, förutseende ett ogynsemt svar från Rysslands sida, i dessa depescher på förtand och till före kommande ef tidsutdrägt förklarar eig villig att lemna åt Österrike de gerentier som för en gemensem och verksam bandling i Pojens intresse knrde våra ef nöden. Som bekant är, har emellertid England ej velat med annat än fraser bjelpa Polen, och Österrike har i sin kiukiga belägenhet ingenting vågat, så länge det ej ännt-äfven från Engends sida hade några gerantier att trygga sig vid. Frankrike, som redan från början fattet sitt beslut och förklarat sig beredt att handla gemensamt med de andra båda mak terna, har under den sednare tiden ej haft något att tillägga, utan blott afraktatutgånsen på underhandlingarne mellan Österrike och England. Från flera håll ha pu under: rättelser ingått, att dessa underhandlingar ej edt till något resulsat. England har ej vis ) vis Österrike t ikläda sig några förbindelser, som skulle kunna föra det bort rån sin fredliga stråt, och lord Russell haje derföre tillsändt Petersburger kabinettet Pn pot i vida iredligare enda än hans tal i Blairgowris. England har således helt och vållet slagit till reträtt. Den famösa och, om jag mer än en gång antydt, aldrig i verkligheten existerande ententen de tre mak lerna emellan är dermed inför hela verldens ;gon reducerad till en ren fiktion. Skall nu Frankrike eusamt draga svärdet ör Polens beirielse? Detta är ea fråga som nan gedan någon tid tillbaka från alla silor framkastat, och som den liberala frenka pressen mer eller mindre prononceradt ;esvarat jakande. Man menar att ett krig för Polen är ett krig under ridderlighetens och huwmanitetens fana, som skulle göra Na volekon populärare än någonsin, hvarförutan sjelf. t Polen skulle blifve Frankie bundsförvandt och gifva kontinenien ett fast stöd. Detta ir väl sannt; men troligen skall Napoleon pesivna sig väl innun ban kastar sig i ett tig, e0om genom. en möjligen ogynsam rändning ekulle under närverande förveekingar sätta på spel hans med så mycken lughet, skisklighet och ihöärdighetgrundade cejsarvälde och — hans dynasti. Under sådena förhållanden torde man göra väst i att ej vänta för mycket med afseende. å polska frågan af Nepoleons tal vid kamarnes öppnande. Den säkallade Gula boen? inoehåliande de diplomatiska akterna, ärer ej heller blifva framlagd förrän i Deember, och gåledes förflyta ännu några vec sor innan Polen kommer allvurligt på tajeten inom representationen. — För öfrigt orde jag härvid ej vidare böra uppehålla vig, då inom ett par dagar och förrän detta ref kommer eder tillhanda, telegrafen delritvit eder det så ifrigt efierlän tade tronalet. Kanske har sldrig representanternas samnanträdande varit emotsedt med ett så stort otresse som denna gången, ej endast med ufseende på den utrikes politiken utan ännu nera med hänseende till hvad men väntar ig af detsamma för den inre utvecklingen, Allmänt tyckes man vara öfveriygad om att indtligen tiden är inne för kejsaruöreet att öra eftergifter åt friheten, Det är omöjigt, säger man, att män sådana som Thiers, Berryer ce. skola besvika det ah nänna förtroendet , och kejsaren kan ej vara blind för ligheten ett låte