Aftonbladet – 12 november 1863, sida 2

emot kätteriets stämplingar, förr än hofvet blifvit befriadt ifrån de lycksökare och uslingar, som ställt sig emellan konungen och bans folk, förr än statens penningväsende blifvit ördnadt och lemnadt i ärliga händer, förr än embeten och värdigheter tillfalla endast den verkliga förtjensten; men med allt detta viljen I ej våldföra konungens rättigheter eller fordra mera än uppfyllandet af edra billiga anspråk. Och likasom isjelfva striden med de kungliga trupperna I ej hafven sökt annat än edert eget värn, kunnen I ej glömma att dessa soldater äro våra Hkar och kristendomsbröder, utan viljen nu efter stridens slut i dem ej skåda något annat. Jag har derföre anmodat mina vänner och medarbetare uti vårt lyckligen fullbordade värf, Brissac och S:t Paul, att sam manföra hit de afdelningar af franska och schweizergardet, som vi inspärrat i skilda delar af staden. Deras vapen skola bringas bit af vårt eget folk, och det sätt, hvarpå vi ämna behandla dem, hoppas jag skall vinna edert bifall. Under hela detta tel afbröts hertigen litet emelian af högljudda bifallsrop, och vid dess slut visade den allmänna hänryekning och belåtenhet, som gaf sig luft, mer än tillräckligt huru väl han lyckats i sitt bemödande att leda den allmänna meningen dit han åsyftade. Ännu. medan han talade, började i följd at-förut gifven befallning. hopar ef folket att frambära de soldaterna fråntagna vejren, och det var en sällsam anblick att skåda män, gossar, till och med qvinnor, lastade med hördor af pikar, svärd och: musköter, trängande sig fram. genom folkhopen och nedläggande alltsammans liksom trofer framför den furstliga anföraren, der han stod på sin upphöjda plats, omgifven af flera bland landets förnämsta ädlingar. Detta skådespel sysselsatte hopen, till dess attrop hördes: FSchweizarne komma. Plats röjdes för dem endast med svårighet, och mången bland fölket, förgätande att solda