Aftonbladet – 12 november 1863, sida 2

mpning (insult). Alternativet har nu in-Je ädt, och vi bafva visligen valt det minstalr två onda ting — förolämpningen, hellre 3 kriget.4 Sens moralen af det hela är, enligt Ties, att nöjet af intervention kan svårlien med värdighet vinnas af dem som ej lja gå längre än till en bemedling i ord, ch att derföre de som ej vilja göra något er handla klokast om de säga ingenting. På detta sätt anser ,TimesX att England ikrast upprätthåller sin värdighet som storrakt och det förtroende hvarmed de frietskämpande folken fordom blickat upp till ingland för vinnande af skydd och hjelp. V kunna dock trösta oss: det är endast f en mäktig stat England mottager Sinsuler; till den svagare är det snabbt nog att kicka sina eskadrar, för att kräfva upprätelse äfven för ganska ringa ting. Den sedaste händelsen med Brasilien är derpå ett ärskt bevis. Det stolta Albion kan dock komma att rfara en dag — ty historiens deg kommer, im den ock dröjer — det nationernas missktning är ej bättre att bära än deras hat. SENTTENRNTSRTE Till följd af inbjudning från bondestånlets ledamöter hölls i går afton i nämnle stånds sessionssal och under dess falnans presidium ett sammanträde af medemmar af alla fyra riksstånden för att öferlägga om åtgärder för att bereda framång åt det kongl. representations-förslaget. 3ondeståndets för detta ändamål aflåtna in judning hade följande lydelse: Vid det tillfälle, bondestårdet inför H. M:t conungen aflade sin underdåniga tacksägelse för let af regeringen framlagda förslag till nationalepresentationens ombildning, förklarade H. M:t ig med fägnad höra ståndets försäkran att vilja nedverka till förslagets antagande, äfvensom att le tänkesätt, som då lifvade ståndet, skulle, ned ihärdighet vidhållna, bidraga till vinnande uf det stora mål, som endast genom samdrägt ch aktning för allas rätt kunde uppnås. Hos bondeståndet, som genom handling vill visa, att det vidhåller samma tankesätt lika uppiktigt och lifligt, som då de uttalades, har, Jå riksdagen nu nalkas sitt slut och lederna börja slesna, den tanken helt naturligt uppstått, att det kunde vara af vigt att, innan skilsmessans sgonblick inträffar, samråda om det bästa och ändamålsenligaste sättet för en hvar att medverka till det stora och efterlängtade målet. Men då ståndet väl vet att det i denna fråga ej står ensamt med sina tänkesätt, sin längtan efter något bättre, då, särskildt hvad borgare ståndet beträffar, detta stånd, lika med bondeståndet, äfven betygat K. M:t sin underdåniga tacksamhet för högstberörda förslag samt äfven inom de andra båda :iksstånden mången kraftfull stämma låtit höra sig för detta samma förslag; har bondeståndet, behjertande sin älskade konungs ord, att det stora målet endast genom samdrägt kan uppnås, vid enskildt sammanträde i ämnet beslutit vördsamt och vänligen inbjuda ej mindre vällofliga borgareståndet än äfven de ledamöter af höglofl. ridderskapet och adeln samt högvördiga presteståndet, hvilka vilja medverka till den stora sakens framgång, att onsdagen den 11 innevarande November klockan 6 eftermiddagen med bondeståndet sammanträda uti dess sessionsrum till gemensam öfverläggning om de åtgärder, hvilka böra vidtagas för att bringa denna stora fråga till en lycklig lösning. I den hfliga och långvariga öfverläggniog) som härom uppstod, deltozo hrr Uhr, Henschen, Widell, C. A. Larsson, L. J. Hierta, kyrkoherden Otterström; hrr Lovån, Dalman, Östman, P. R. Tersmeden, är Säve, Pehr Nilsson, Jonas Andersson, Sköldberg, Ljungberg och Nyqvist. Man hyste i allmänhet de bästa förhoppningar om reformens framgäng vid nästa riksdag, men dock under förutsättning alt nationen ger sina önskninger och sin vilja kraftigt och enhälligt tillkänna. Endast inför en sådan folkviljans påtryckning kunde man med någon visshet oppas att de motståndskrafter, som förefinnas uti de eoskilda intressena, skulle gifva vika: För detta ändemål ansåg man det vara at vigt att tilllälle bereddes svenska folket att allmänt uttala sin åsigt om det på rikets ständers bord nu hvilande kongl. representationsförslaget, och att sedermera genom en adress till näst sammanträdande ständer underrätta dem om nationens ön skan i detta afseende. Resultatet af förhandlingarne sammanfattades sf ordföranden sålunda, att de närvarande ansågo önskligt alt hvar och en af de hemvändande riksdagsmännen måtte i sin ort medverka, der sådant behöfves, till spridande af en närmäåre kännedom om det hvilande representationsförslaget, äfvensom attiorterna måtte bildas bestyrelser för att dermed biträda. Församlingen beslöt derefter att en komit af 12 jersoner skulle utväljas, hvilken skulle -bereda svenska folket tillfälle att genom en adress till näst sammanträdande rikets ständer uttrycka sitt gillande af det köngl. representationsförslaget, och hvilken komitå jemväl skulle ega att töröfrigt vidtaga lämpliga åtgärder för reformsakens befordrande. Till ledamöter i denna komitå utsågos genom acklamation friherre H. Hamilton, hrr P. R. Tersmeden, L. J. Hierta, prof. Selander, hofpredikanten Öfverström, kommerserådet Sjöberg, expeditionssekreteraren Loven, rådman Björck, euditören Blanche, magister Sohlman, bankofullmäktigen Uhr och fullmäktigen I riksgäldskontoret S. Ödmann. I händelse nägra af dessa ledamöter skulle afsäga sig ledamotskapet i komiten, egde densamma rättighet att sjelf utse nya ledamöter i de afgåendes ställe. Åtskilliga af de närvarande blefvo utsedda att justera den sammanfattning af diskussionen och dess resultater, som kommer att uppsättas. I sammanhang härmed torde förtjena nämnas alt bondeståndets ledamöter, för att sprida kännedomen om det kongl. förslaget, låtit trycka detsamma jemte motiverna och en kort sammanfattning at förslagets huf vudbestämmelser i en upplaga af ick min. dre än 15,000 exemplar, sf hvilka hvarje Raa a RR RR ENARE ARA ÅA ANA