Aftonbladet – 10 november 1863, sida 3

SA BR YR, FYIMGSER CISA KIL SERMOUTA Salas nu ligger folktomt, okultiveradt, en ödemark, sedan man beröfvat detsamma skogarnes grönska, så skall det ock gå med Norrland. Huru hushållas det för närvarande med våra skogar. Ett exempel. Man har tillåtit hemmansegare att för en afgift af 24 sk. bko pr hemman disponera ekskogon och hugga storverkstr äd, med den påföljd, att några ekskogar snart nog icke vidare finnas i Sverge och att staten redan nu måste inköpa ek utifrån för flottans behof. Sak samma med mastträd, som måste från Preussen införskrifvas. Måtte man inse detta och med talaren instämma i yrkandet på bifall till det af hr Henschen framlagda redaktionsförslag. Hr Cygnaens s) hänvisade, angående 3:e punkt, rörande kronoparker, till sin vid betänkandet fogade reservation, hvaraf han hoppades åtminstone ce flesta tagit kännedom, och deri flera faktiska förhållanden rörande de norra länen voro med bevis styrkta. Talaren framhöll att följden af kronoparkers inrättande vore den, att nya hemmans anläggande och landets uppodlande derigenom förhindrades, enär någon odling icke tilläts å sådan park. Förslaget vore således, förnämligast utur denna synpunkt, förderfligt för ifrågavarande provinser, hvars kultur till sior del framgått ur institutionen rörande nybyggesväsendet. Norrbottens län hade ej mindre än 284 kronohemman, hvilka tillförene varit nybyggen, blifvit från kronoti.l skatte omförda under åren 1856—1862. med undantag af några få, som blifvit till skatte köpta. I Vesterbotten voro 323 kronohemman till skatte omförda under åren 1856—1860, och i Jemland 183 under samma tid. Detta ansåg talaren vara ojäfaktiga bevis på att institutionen om nyhemmaänsanläggningar varit särdeles nyttig icke allenast för de norra provinserna, utan för hela riket, En mängd nybyggen äro också under de sednare ären anlagda, hvilka i sinom tid blifva skattdragande hemman. Den grundsats att jordens uppodlande är af största vigt, har varit och lyckligtvis är allmänt erkänd, och hvad de norra provinserna angår har man deri hitintills icke gjort något undantag. Man talar om tt det är en stor skänk af staten, då den lemnar odlingsjord och skog åt nybyggaren, men taloren trodde att det tvärtom vore staten som fick en skänk genom landets befolkande och i de många hemman, som uppstå och skatta till staten, hvarföre talaren trodde att staten alldeles icke gjorde någon uppoffring, då den upplåter sin mark till nyhemmansanläggningar. undrade, ja tusentals hemman hafva på sådant sätt tillkommit, som nu skatta till staten. Talaren frågade huru de norra provinserna skulle hafva sett ut, om sådana, odlingen hämmande föreskrifter, som nu äro i fråga, förut funnits. Svaret blefve det, att en stor del af den nu odlade jorden legat ofruktbar. Vilkoren för nyhemmans upptagande voro dessutom särdeles stränga, ty dervid föreskrifves att upptagaren skall till viss bestämd del årligen odla och bebygga nybygget, som inom vissa år skall vara fullt odladt och bebygdt, för hvilket allt vederhäftig borgen skall ställas, och om nybyggaren icke fullgör dessa skyldigheter skiljes han från nybygget och derå nedlagda kostnader. Om t. ex. en nybyggare under 10 år nedlagt årligen arbete svarande emot 150 rdr eller tillsammans 1500 rdr, men brister i sina skyldigheter för det 11:te året, så skiljes han från nybygget, förlorar sitt nedlagda arbete och står jemte rgesmännen i ansvarighet f5r det 11:te årets byggnadsoch odlingsskyldigheter. Hvilka försakelser och svårigheter af alla slag hade icke nybyggaren att kämpa med? Ett hårdt klimat, i Åesta fall utan vägar eller kommunikationsanstalter, ofta utan grannar att inödens stund vända sig till, utan tillfälle till läkarehjelp, och med en trång och dålig bostad, enär till följd af bristande kommunikationer icke kan anskaffas annat än det allranödtorftigaste i byggnadsväg. På sådana hårda vilkor låter staten uppodla sin jord i de norra provinserna, och det kallar man att skänka bort statens mark. Men nu vill man gå ännu längre. Man vill afskära nybyggarne tillfälle att utvidga och förkofra sig Staten skall taga om icke allt, så åtminstone sannolikt det bästa och mesta för skogsskötsel, och detta i ett land, der rik tillgång på skog finnes. Man säger, att det vore lättare att skydda skog för åverkan om krowoparker inrättades, och att det åverkas mycket. Hvad det sednare beträftar trodde tal. att detta numera vo:e mera ett allmänt rop än verklighet; åtminstone hvad Norrbotten beträflar, derifrån årliga ersättningen för hygge på kronomark utgör cirka 100,000 rdr, skedde derstädes, efter talarens åsigt, icke någon anmärkningsvärd åverkan, hvilket man äfven kunde inhemta af länsstyrelsens sednaste femårsberättelse. För öfrigt kan, genom strängare kontroll och ökad jägeribetjening, åverkan i de trakter, der sådan möjligen kan ega rum, förekommas utan inrättande af kronoparker, hvarest åverkan jemväl kunde ske, om tillsyn brister och derest befolkningen kring sådana kronoparker vore dertill böjd. Man borde dessutom icke bota ett ondt med ett annat, som vore värre, nemligen odlingens förhindrande. Talaren erinrade, att en nybyggare icke får från sitt nybygge till försäljning afverka en enda stock utan föregången syn af jägeribetjening och tillstånd af länsstyrelsen. Det vore för öfrigt ej så lätt, som man tror, att med yxa förstöra skogen i aflägsna trakter, der strömdragen först måste rensas. Hundratusentals timmer få ruttna ner i aflägsna trakter, och sådana finnas, derifrån det är omöjligt, att med nu brukliga medel hemta timmer. Man har sagt, att nybyg en sökas afträvaruexportörer eller sågverksegare Öm så också någon gång har inträffat, så vore icke ondt deri, enär de äro underkastade samma kontroll och skyldigheter som andra i afseende å odling. Kronan hade också i dessa fullt utlika god säkerhet i afseende å skyldigheternas fullgörande, som den kunde påräkna hos en fattig arbetare, hvilken begär pptaga ett nybygge. Talaren omförmälde vidare, hurusom baron Hermelin i slutet af 1700-talet och början af det 18:de nedlagt en stor förmögenhet i Norrbotten, och der dels upptagit en mängd nybyggen, hvaraf många nu äro goda hemman, dels ock anlagt några bruk och sågverk. Det kunde icke falla någon in, att säga, det sådant varit annat än högst gagnande för orten, och önskligt vore, om nånga ville nedlägga sina kapitaler i de norra nen, för att tillgodogöra der befintliga ymniga iilgängar. För egen del behöfver kronan numera ingen kronopark, enär jern hädanefter kommer att brukas vid örlogs varfven. Om kronoparker nödvändigt skola inrättas, så finnes godt tillfälle dertill på redan befintliga öfverloppsmarker, eljer afvittrade trakter, af hvilka flera säkerligen iro ganska betydliga, och flertalet af dem torde icke behöfva tillspillogifvas, såsom utskottet förmenar, och hvarom utskottet icke kan hafva någon speciel kännedom, helst sådana äro undersökta endast i få socknar. För närvarande har kronan ej så obetydlig inkomst af kronomarkerma, men skola kronoparker inrättas, för att af skogsstyrelsen förvaltas på sätt utskottet föreslasit, då torde kostnaderna blifva så stora, att öga återstår såsom behållning. alaren erinrade vidare, att skogskomitån, ammarkollegium, länsstyrelsen och hushållningsällskapet i Norrbottens län förordat bibehållanle af nyhemmansanläggningar, hvartill det ännu innes tillfälle till ett oberäkneligt antal. Under 856-58 årens riksdag hade representanten för len kommun talaren tillhörde också förordat detamma. Orternas invånare, af hvilken samhällsdass som helst, hafva samma åsigt. Utiettsärkildt fall har länsstyrelsen i Norrbotten, kronoogde, nfyittringsstyresman och socknemän aftyrkt anläggande af kronopark, hufvudsakligast f det skäl, Yt sådan hindrade nya hemmans upptagande. förutnämnde auktoriteters äsiger ansåg talaren afseende borde fästas, och att lesamma borde väga åtminstone något emot