Aftonbladet – 10 november 1863, sida 3

denna fråga redan skulle varit afgjord. Bergareständet Diskussionen öfver skogsfrågan öppnades af hr Hierta som förklarade att hani den: na fräga icke hade ämnat begära ordet om han icke af de enskilda öfverläggningar som egt rum trott sig finna att möjligen ett sammanjemkningsförslag skulle kunna tillfredsställa begge de stridande partierna, Talaren ville derföre framställa ett sådant. Det hufvudsakliga felet i utskottets förslag såg talaren deri att man genom detsamma för längre tid förhindrar nybyggens anlägande. Felet i det närvarande systemet låge åter deri att nybyggaren finge ofantliga sträckor med Skog för att genom afverknin unna förtjena ett kapital till hjelp under de första åren till dess jordbruket hinner komma sig för. Nu går emellertid så till att sedan nybyggaren försålt till skogsafverkarne denna skog för en ringa penning, förslöses denna, jordbruket vårdslösas, skogen nedhugges och efter några få år är statens egendom förstörd utan att någon annan än skogsafverkaren deraf haft nytta. Och esomoftast äro dessa 8. k. nybyggare endast uteliggare för skogsafverkarne, som för nybygget ej hafva det rin:gaste intresse utan endast nätt och jemt så mycket sköta detsamma att ej vederbörande myndighet kan dömma detsamma förverkadt. Till hvilken grad dylika förhållanden skola befordra skogsförödelsen, utan att egentligen öka odlingen och nybyggena, är tydligt nog. Det rätta vore derföre att kronan till nybyggare gåfve odlingsbar jord men ej detta kapitalet i skog. Talaren belyste förhållandet med exempel ifrån Nordamerika, der man nu sett sig tvungen att göra inskränkningar i rätten att för obetydliga belopp å ouppodlade marker tillösa sig huru stora jordrymder som helst. Stora missbruk hade nemligen egt rum, skandallösa processer hade lagt detta i dagen och öppnat ögonen på myndigheterna. Eganderätten är konventionel. Hvad ingen eger, eger staten som representant för alla, och staten bör tillse att ingen enskild usurperar denna rätt. Staten kan efterhand etablera ett ordentligt försäljningssystem genom indelandet af skogarne i vissa trakter, hvilka efter vissa års mellanrum skulle få försäljas. Det tillägg talaren föreslog till utskottets förslag i denna punkt innehöll att rikets ständer skulle hos K M:t anhålla, det K. M:t må förordna att, till undvikande af obehörigt bortskänkande af kronans marker, ej åt nybyggaren mä lemnas större skog än som är nödvändigt till husbehof. Hr Henschen föreslog den redaktionsförändring, att i stället för fom icke sådana trakter i kronans öfverloppsmarker c., borde för kronoparker förklaras c, det skulle heta om icke af kronans öfverloppsmarker c. vissa delar borde för kronoparker förklaras ce Derjemte föredrog talaren ett tillägg af innehåll Satt hinder derigenom ej må löggas för afvittring af skog i redan anlagda hemman och nybyggen. Talaren förklarade att de som voro anhängare af utskottets åsigter i allmänhet och gillade bemödandet att hämma skogsförödelsen, för att meningarna ej skulle splittras, öfverenskommit om denna redaktionsförändring och detta tillägg, som talaren nu i boigareståndet framburit. Man hade nemligen velat påstå att meningen med utskottets förslag vore att härefter afbryta all vidare afvittring. Detta rör emellertid endast några socknar i Dalarne samt öfra Lappmarkerna Ve derbörande auktoriteter skola naturligtvis höras. Talaren framställde i lifliga färger nödvändigheten att, medan ännu någon möjlighet finnes och staten har skogen i sin ego, värda densamma ochicke låta den förderfvas. Påminte om huru man i Westergötland, der man numera, sedan man låtit skogen borthuggas, sår skog och får vänta många tiotal innan den hinner återväxa. Detta ärförenadt med stora kostnader. Bättre då att förvara hvad man har. Påminte om att de flesta myndigheter tillstyrkt åtgärders vidtagande i detta hänseende och hemställde om det vore tänkbart, att dessa kunde vara fiendtliga mot kolonisationen, som visserligen ligger i det allmännas intresse att befrämja. Vore det någon som skulle vara opartisk, så måste det naturligtvis vara de som representera det allmännas intresse gent emot de många enskilda intressena, hvilka här äro skogsafverkarne, hvilka af sin handtering draga en så orimlig vinst. Hur skulle det gå om man läte det fortgå såsom det i närvarande stund går? Jo, när skogarne voro nedhuggna, skulle landet törvandlas till en ödemark, de kalla fjellvindarne skulle förstöra all växtlighet. Det gäller således våra efterkommandes väl och ve. Då må väl de 8. k. frihandelsprinciperna, huru berättigade de, såsom talaren medgaf, ock under vissa förhållanden kunna vara, få vika. På tal härom påminte sig talaren, att då man föreslog att genom ökade tullsatser å skogsprodukter hämma skogsförödelsen, hänvisades man till förbättringar iskogslagstiftningen. När det åter, såsom nu, är fråga om sådana, då finner man ett lika ihärdigt motstånd här. Vore det ej beklagligt att de enskilda intressena skola ha en sådan makt. Man måtte dock besinna, att skogen är snart nedhuggen, men växer långsamt åter. Talaren ville hoppas, att man icke måtte blanda bort frågorna och utaf missnöje med utskottets förslag rörande de Senskilda skogarnes rösta emot detta, som är af så oändligt stor vigt för Norrlands, ja, för hela fäderneslandets väl och ve. Finans: ministern har, såsom man behagade påminna sig, å det enskilda sammanträdet förklarat, att regeringen väntade några uttalanden från ständerna rörande hufvudprinciperna i denna fråga, innan den kunde vidtaga några åtgärder. Således försvunne genvom detta finansministerns yttrande det sista skälet för att icke aflåta en skrifvelse rörande denna sak, som man kunde anföra. Det vore visserligen sannt att ständerna vid 1854 och 1858 årens riksdag aflåtit skrifvelser i detta ämne, men detta vore intet skäl för obehöfligheten af en ny eller för afslag å denna punkt. Det vore just för att komplettera 1854 och 1858 årens skrifvelse, som utskottet föreslagit detta. Regeringen kan ej, såsom man vill åstå, i denna fråga handla alldeles på fri hand. 18 riksdagsordningen förhindrar detta och bjuder att efi ständernas fingervisning dylika