gen i enlighet med svenska kabinettets goda råd gått så långt i afseende på Holsteins utsöndring, som det väl under närvarande förhållanden är möjligt och rådligt. Det äraf de diplomatiska handlingarne bekant, att svenska regeringen tillstyrkt en sådan åtgärd och om vi ej äro illa underrättade har samma regering äfven lyckats förmå den danska att afstå från afsigten att betrakta förbundstruppernas inryckanda i Holstein såsom krigsorsak. Svenska regeringen har således härvid handlat i full öfverrensstämmelse med ofvannämnda inom borgareståndet uttalade åsigt, och vi äro fullkomligt förvissade, alt de talare, som då uppställde det ifrågavarande vilkoret för en samverkan mellan Sverge-Norge och Danmark, minst af alla skulle påyrka, att de förenade rikena nu, sedan Danmark följt vår regerings räd, skulle draga sig tillbaka och lemna Danmark att ensamt bära konseqvenserna af steg som vi tillstyrkt. etta om den nuvarande situationen och dess förhållande till ställningen vid det tillfälle då de ifrågavarande yttrandena afgåfvos i borgareslåndet. Hvad åter beträffar representationens ställning i allmänhet till den danska frågan torde Allehanda få finna sig uti, att vi äfven framgent kunna komma att, sanningen likmätigt, erinra derom, att svenska ständerna, som egt full kännedom om riktningen af regeringens danska politik, icke funnit sig ega anledning att öfver densamma uttala något ogillande, medan åter brödrarikets representation, det norska stortinget, formligen uttalat ett gillande omdöme derom. RORIKOSKASESTNAANSE OOPS