Aftonbladet – 10 november 1863, sida 2

De öfriga af sviten måste blifva efter i folk trängseln. Jag har dessutom sökt upplys niog af hertiginnan af Montpensier och de öfriga damerna i palatset, men ingen hai sett fröken af Clairvaut, så att hon säker ligen icke befinner sig här. Ar det på detta sätt jag blir behandlad? ropade hertigen af Guise, hvars ögonbryn hotande drogo sig tillsamman. Man vågar drifva gyckel med mig, i samma ögonblick som ... Nej, nej! Kusin af Guise4, afbröt honom drottningen, uppstigande från sin plats och med sammanknäppta händer. Så sannt mig Gud hjelpe, jag vet någonting härom. Jag steg ur bärstolen midt ifolkhopen, rädd och orolig i högre grad än jag någonsin känt mig, och jag trodde verkligen att det stackars barnet följde mig. Mina tankar voro så uteslutande sysselsatta med ce vigtiga händelser, som satte min sons tron i tara, att jag icke kunde egna mycken upj märk. samhet åt hvad som tilldrog sig omkring mig. Men jag vädjar till grefven af Logåres, om jag icke uppbjudit allt för att skydda den unga fröken, hvars frigifvande skett på min befallning. Jag instämmer till alla delar med hennes majestät, sade Carl af Montsoreau. Fröken hade fått plats i drottningens egen bärstol och befann s8g ännu der, då jag knappt hundra alnar iirån palatset Jemnade henne, för att söka skynda förut. Emellertid fruktar jag, att här varit några hemliga stämpliogar på färde, som jag ber att få omtala för ers höghet.4 Och med läg röst redogjorde han i hast för hvad han sett på återvägen ifrån det nya marknadstorget. Denne Nicholas Poulain är en skurk, sade hertigen, sedan han fått del af förhållandet. Jag har förut i dag haft bevis derpå. Hör hit någon, ropade han utät förmaket och fortfor, vändande sig till drott-! ningen: 4Jag vågar bedja ers majestät om : tillstånd att få anställa ett litet förhör med de herrar som beledsagat ers majestät hit.!