Bonudeståndet. Diskussionen I frågan om skegshushållningen. Vi meddela här nedan i ett sammanhang en redogörelse för behandlingen af detta betänkande: Vid föredragningen af 1:sta punkten, som af. styrker hr Ljungbergs motion om en pröfning af nu befintliga iörfattningar i afseende å skogshushållningen, uppstod en liten skärmytsling, i afseende på föredragningssättet, emedan vice tal mannen, Jöns Persson och August Andersson yrkade att betänkandet helt enkelt måtte läggas till handlingarna, med ogillande. Olof Nilsson önskade att betänkandet måtte diskuteras ;. men i sin helhet, och derefter proposition framstäijlas å hvarje punkt. Mengel förklarade sig ej kunna biträda Jöns Persons framställning, enär finansministern vid det allmänna sammanträdet i frågan just uttryckt den önskan, att ständerna måtte uttala sin åsigt i skogsfrågan. Att lägga betänkandet till handlingarna, vore derföre detsamma som att säga att man icke ön:kade någon kongl. pröposition i ämnet, eller att man vore oförmögen att uttala sin åsigt. Svensen ansåg det i hög grad olämpligt att ett betänkande, af den omfattning och betydelse, som det förevarande, blifvit ständerva förelagdt så nära riksdagens slut. Bäst ansåg talaren vara, att regeringen genom landstingen inhemtade landets mening i skogsfrågan; men fann det dock af nöden, att ständerna nu uttalade sina tankar. För sin del ville talaren, medan han ännu hade ordet, på det bestämdaste protestera mot den i hr Witts motion uttryckta mening, att skogen ej tillhör den lefvande generationen. Lönnberg molsåtte sig, i likhet med Mengel, yrkandet om frågans läggande till handlingarna, och ansåg att betänkandet åtminstone kunde ega en negativ förtjenst, så till vida att om ståndet funne sig ej kunna bifalla utskottets förslag, låge häri dock i alla hänseenden en vägledning för regeringen. Rosenberg förenade sig i Mengels och Lönnbergs anföranden, samt hemställde till ståndet hvad ledning i saken regeringen skulle kunna j inhemta deraf att betänkandet Jades till hand: lingarna, eller om man på det sättet någonsin skall få en förbättrad skogslagstiftning. Uhr var äfven af den tanke att ståndet borde uttala sin åsigt om betänkandet, och önskade att man ju förr dess hellre måtte komma från preludierna. . FH dström uttalade sig i samma syftning. stman ansåg att man genom ett beslut i af.