Aftonbladet – 9 november 1863, sida 2

Camp Sherman Black River Miss. Aug. 1863. Till redaktionea af Hemlandet! En längre tid har förflutitfsedan något har hörts från svenskarne i denna kår. Händelsevis såg jag ett nummer af Hemlandet, hvaruti öfverste v. Vegesack af Östra armåön omtalas. Måhända lansmännen ha glömt alt äfven Vestra armån ha svenska officerare, hvilkas namn, förenade med ärofulla minnen från sådana s t som Shiloh och Vicksburg, äro redan h iihörigheter. En bland dessa öfversten Malmborg, för närvarande i kommando af 2:dra brivaden 2 div. 15 kåren. Under belägringen af Vi verste Malmborg) befäl l af general Lightburns brigad: han ledde personligen deras arbeten, tillbringande natt och dag i löpgrafvarne. Jag bifogar här utdrag ur officiella rapporter från general Blair. . Juni 19. Öfverste Malmborgs löpgrafvar och paralleler hafva redan avancerat till 30 fot från de fiendiliga fästningsverken. Sappörerna arbeta under en oafbruten eld från de fiendtliga skarpskyttarne jemte en och annan skur af handgranater, nästan alltid åtföljd af flera svåra mörsarbomber, hvilka rebeilerna vedrulla i rännor, öfver parapeten (liknande rännor begagnade vid kägelbanor). Ofverste Malmborgs skicklighet som militäringeniör har blifvit allmänt erkänd. General en chefen U. S. Grant, kårgenerslen W. TFT. Sherman, divisionsgeneralen F. Binir och brigadgeneralen Lightburn hafva alla personligen uttryckt deras stora tillfreds ställelse och förtroende för Malmborg, och om han ej ekulle erhålla stjernan, är det endast derföre, att han har det nästan oöf verstigligt stora felet att vara född på hin sidan oceanen. En annan svensk officer, som står högt, är major C. J. Stolbrand af 2:d reg. 1116. Art., chef för artilleriet i majorgeneral Logans division, för närvarande chef af artilleriet i Vicksburg Mise. Jeg har ej vöjet att känna till mycket om bans göravde, ty hans blygsamhet förhindrar honom att sjelf berätta det. men det stora förtroende och den stora aktning som visas honom af kårgeneralen Me-Pehrson och divisionsgene relen Logan, äro utan tvifvel en rättvis gärd ät hans militäriska talang. Jag har hört om lysande och djefva bedrifter under den sista kampagnen, men om jag skulle säga för mycket, ville han utan tvifvel motsäga mig, och min välkända sannfärdighet komme då alt lida. En fiendtlig bomb sönderslet hans tält vid Viecksburg, och innån han hunnit få det andra uppstäldt blef äfven detta sönderrifvet; men detta är endast hvardagliga episoder i hans ögon. Sedan hafva vi kapten Ernest Lundström från Galesburg. Hans regemente är det 15:de Iowa. För närvarande tjenstgör han på general Halls stab. Äfven hau har rätt till en ärofall plats i landsmännens minne. Kapten C. C. Arosenius aft 43:dje Illis. regementet intar en af de främsta rummen blana de landsmän som hafva utnörkt sig i närvarande krig. Han ingick som simpel soldat i ledet, stred i det blodiga slaget vid Pea Ridge Arkansas med utmärkelse och blef kort derefter befordrad till kapten. Måoga episoder ur hans krigarbana äro utap tvifvel värda att erinras, men de äro tyvärr mig obekanta. Al!a de ofvannämnda stå på höjderna, och glansen af deras epåletter väcker uppmärkamhet nog; glömmen derföre ej de lands män, som i ledet obemärkt, troget, tappert och tåligt strida för samma heliga ssk, då deras eget stolta sredvetande att hafva stridit och lidit för det land, Bom adopterat dem, och den flagga, som skyddat dem. 2) Enligt privat bref till Sverge, af den 16 sistl. Sept.. var öfverste Malmborg, som med sin brigad deltagit i de båda misslyckade storm: ningarne af Vicksburg, och som derefter ledde den under 20 dygn fortsatta reguliera belägringen af samma fästning, ännu samma dag vari lägret vid Big Black River vid Missisippi, men skulle dagen derpå, återställd efter tvenne blessyrer, som han erh illit i löpgrafven, afmarschera derifrån, för ett med sin brigad förstärka general Rosenkrantz armåkår. burg förde öförkåren — Till bemötsnde ef deras resonnementer, hvilka i ändamål att hindra enighet och samverkan mellan nordens trenne riken, nu i en hast finna för godt att framställa det skandinaviska sträfvandet säsom en tom bubbla, derföre att detta sträfvande ännu icke lyckats åvägabringa en i bestämda former afslutad politisk förening, tecknar UpsalaPosten med töljande väl sagda ord, hvad det skandinaviska sträfvandet på en mycket kort tid redan kunnat åvögabringa, efter hela århundradens föregående alldeles moie satta arbete, som endast hade gått ut på splittring, sövdring och fiendskap: Trots allt detta, hvilken förändring i de tre folkens sinnesstämning mot hvarandra och i deras uppfattning af sina högsta intressen! Från den fåtali a kretsen af uni-: versitetens mediemmar har förbrödringstanken trängt ned genom alla loger af befolkningen och uppåt till statsmännen och de politiske ledarue, Besinnar man huru låpgsamt det gemenligen går att hos massan aff ett folk förändra en krets af ärfda, medl hela föreställningssättet sa. manvuxna åsig-! ter. sympatir och antipatier, torde man ega mer skäl att glädjas öfver det myckna, l: än Llarmas öfver eller ringakta det lilla, l! som hittills skett till förberedande af eni! sammanslutning mellan de nordiska folken. : Att enhetens och förbrödringens tanke slapit rot djupt ned bland de klasser af be-l; folkningen i de nordiska länderna, som stå: utanför eter. blltva jemförelsevis oberörda; eller först sent nås of kulturetrömningarna!s. inom de s. k. högre eller bildade klasserna, derpå finnas bevis, eom ej kunna under-: kännas e:ler misstänkas. Äfven på sjelfva 4 samhällets öfversta tinvar, der man gerna!x skulle tänka sig att blicken är fri och obei! hindrad, pläga politiska traditioner hålla sig ! segl qvar, trotsande de nya idter, som äflas ; att påkalla furstars och statsmäns uppmärk-. samhet; diplomatien plägar ej få uppbära!a illvitelsen att vara öfver måttan ung ochif iflig?. Och likväl har skandinavismen uri( a rnnhat arhaota! an vann älvan ll Aaaca I