Aftonbladet – 7 november 1863, sida 3

Af statsutskottet. N:r 211. Hemställer, i anledning af från ridderskapet och adeln samt bondeståndet erhållen J återremiss å 26 punkten af utlåtandet n:r 100, angående utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, att bemälde riksstånd måtte, i likhet med presteoch borgarestånden, medgifva att, på sätt K. M:t begärt, det särskilda anslag å 70,000 rdr, som vid sistlidne riksdag uppförfördes såsom sersättning till postverket för ökad kostnad i följd af postskjutslegans höjande, måtte med innevarande statsregleringsperiod från riksstaten utgå och besparingarne under denna tid af tre år, tillsammans 210,000 rdr, till riksgäldskontoret öfverlemnas. N:r 212. Hemställer att borgareståndet, som återremitterat utskottets utlåtande mn:r 172, i fråga om imrältande af em pensionsanstalt för sjömän, hvilket förslag blifvit af ridderskapet och adeln samt presteständet bifallet, men af bondeståndet afslaget, måtte i denna fråga fatta beslut. N:r 213 Hemställer att borgareståndet, som återremitterat utskottets utlåtande n:r 196, rörande af K. M:t äskad tillökning i armens nuvarande kavalleristyrka, måtte fatta beslut i denna fråga, rörande hvilken inom de trenne riksstånd, hvilka i densamma fattat beslut, skiljaktiga meningar uppstått i afseende å de åtgärder, som i anledning af den nådiga framställningen ändamålsenligast borde vidtagas. N:r 214. Hemställer, i anledning af från borgareoch bondestånden erhållna återremisser å statsutskottets utlåtande n:r 169, angående revision af nya Trollhätte-kanalbolags räkenskaper, det rikets ständer måtte i underd. skrifvelse anhålla, att K. M:t täcktes, för bevakande af statens rätt i afseende å revisionen at nya Trollhätte kanalbolags räkenskaper, styrelse och förvaltning, vidtaga de åtgärder, hvilka må synas lämpliga, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad k. kammarrätten under den 15 sistlidne Juni föreslagit. N:r 215. Tillstyrker bifall till K. M:ts proposition, i fråga om försäljning af nya varfvet vid Göteborg. N:r 216. Framlägger förslag till voteringsproositioner i anledning af riksståndens skiljaktiga eslut rörande utlåtandet n:r 191, i frå, a om kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden. Uti afgifven gemensam reservation I hafva hrr Hierta, Berger, Ekrot, Ekholm, Kistner, Stråle, Bäcklin och Falhem samt riksdags-1 fullmäktige Pehr Nilsson, Daniel Danielsson, Jonas Andersson, A. Erikson, M. Pehrsson, C. J. Svensån, J. Fredriksson, Jon Andersson och P. O. Hörnfeldt ansett att, då två stånd uti denna fråga stannat mot två. frågan för denna j gång förfallit. N:r 217. Framlägger förslag till voteringsproposition i fråga om ett af K. M:t äskadt, af vidderskapet och adeln samt presteståndet bifallet, men af de öfriga tvenne riksstånden afslaget anslag å 17,470 rdr för stora vestibulens samt trapparmarinas i nationalmuseum beläggning med stucco lustro. N:r 218. Hemställer att rikets ständer måtte tilldela statskommissarien, O. F. af Silln, som tillhandagått statsutskottet med erforderliga upplysningar vid behandlingen af stetsregleringsoch andra statsverket rörende ärenden, en gratifikation af 2750 rdr. Af sammansatta bankooch lagutskottet: N:r 6. Framställer förslag till voteringspropositioner i anledning af riksståndens skiljaktiga beslut öfver de af utskottet framställda förslag rörande lag om enskilda banker utan rätt att ntgifva egna banksedlar. Reservation är anmäld af hr J. Lindström. N:r 7. Hemställer om en gratifikation af 420 rdr åt den person, hvilken tjenstgjort såsom sekreterare hos sammansatta utskottet. GÄRDAGENS PLENA. Ridderskapet och adeln. Vi lemna i dag en korteligen affattad redogö-. relse för öfverläggningen vid sammensatta lagoch ekonomiutskottets betänkande n:r 39, i an-1: ledning af väckta motioner om förändrade stad-Å: ganden i afseende å frejdebetyg. Punkten 1, afstyrkande Ola Olssons motion, att presterskapet icke må ega rättighet hädanefter ufärda frejdebetyg, utan att dessa måtte utfärdas af vederbörlig domstol eller mantalskommissarie, och endast innehålla, huruvida en person är eller icke är för vanärande brott straf fad, bifölls utan diskussion. I punkten 2 hemställes att rikcts ständer måtte i skrifvelse hos K. M:t anhålla att, derest strafflagförslaget varder, i det skick rikets ständer detsamma antagit, af K. M:t såsom lag utfärdadt, K. M:t täcktes i sammanhang dermed i nåder förklara, att, i de fall, då enligt särskilda törfattningar det är presterskapet anbefaldt att meddela betyg om personers frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida den ifiågavarande personen, vid den tid då frejdebetyget meddelas, agligen är i åtnjutande af medborgerligt förtroende, eller genom domstols utslag, deri ändring ej skett, är dömd sådant förlustig, och i sistnämada fall, huruvida han för alltid är förlusti; medborgerligt förtroende, eller vid hvilken tid l den honom sålunda ådömda påföljd af brottic upphör. f Trih. C. G. Leijonhufvud hyste mot föreslaget åt1. skilliga betänkligheter. Enligt detsamma skulle ; man icke af presterskapets Detyg kunna få nå gon upplysning om en persons frejd, så framtå! han icke förlorat medborgerligt förtroende. an 1 vore likväl af vigt att domstolarne äfven i andra fall erhölle dessa upplysningar, som kunde räknas till mildrande omständigheter, om hvilka !. det under nu gällande rättegångssätt ovilkorligen I c åligger domstolen att göra sig underrättad. Tal. 1 skulle ingenting haft emot förslaget, om blott i( utskottet derjemte föreslag:t någon annan auk-lt toritet, som kunde meddela dylika presterskapet I 1 nu åliggande up lysningar, utan hvilka ofta itel! rationsstraffen litva försvårade. Ordalagen ia förslaget vore ej heller lämpliga, särdeles motj: slutet Antingen är det fullkomligt klart närj( påföljden upphör och då är det ju lika brald om domstolen bestämmer det; är beräkningen jåter tvistig, bör presten icke vara någon cxeku1! tor och åläggas densamma. Det hade derföre:! varit lämpligast om man förklarat att presterskapet endast behöfde å betyget anteckna daii en, då en person blifvit åömd medborgerligt i: förtroende på viss tid förlustig. — På dessa grunder yrkade tal. återremiss. Il Hr v. Koch trodde atten återremiss i detta riksI 1 dagens tidsmoment vore ungefär liktydande med 1! afslag. Sedan man nu en gång vid lagstiftnin1 gen om vanfrejd antagit det system, som tal. j: visst icke gillade och hvaremot han förut uttalat )3 sina betänkligheter, vore det nu gjorda förslaget j anska lämpligt och bättre än det vi nu hafva. vad beträtfar de upplysningar angående häk-;f tade personers förutgående lefverne, hvilka en-!1 ligt Kongl. förorduingen d. 11 Juli 1753 åligger !y presterskapet, hade lagutskottet i sin motivering ix uändantagit desamma, och ehuru förslaget visserligen blifvit tydligar2, om deri äfven detta ämne ; blifvit inryckt, egde det likväl så stort företräde :s framför nu gällande stadga, att tal. ansåg sig jr böra förorda bifsll. it Grefve E. Sparre försvarade utskottets förslag. it Klagomålen öfver nuvarande frejdebetygsinsti;e tution äro mycket gamla. Ett af ungdomsfört seglse begånget brott kan nu medföra en fläck, som vidhäftgv en percon äfven efter en redlig 50-årig vandel. Huruvida bibehållandet af ep sådan lagstiftning endast för att bestämma ite-s rationsstraffen kan öfverensstämma med huma-je nitetens grundsatser lemnade tal. åt enhvar att af; a öra, isynnerhet somiterationsstraff, hvilket medI 1 för vänfrejd, blott finnes vid ett enda slags brott, ) I nemligen stöld. g Gretve C. G. Mörner hade samma åsigter com yv frih Leijonhufvud och frågade bland annat huru ;j c hör AA TY L MR AN mm Lon a 4 Is