Aftonbladet – 7 november 1863, sida 2

skulle följden vara den, att den aktning vi nu förvärfvat oss i Europas ögon skulle förvandlas till förakt, och vi skulle förlora allt inflytande på den vidare behandlingen af denna angelägenhet. Det är temligen otvifvelaktigt, att vi icke skulle få någon stämma med i de konferenser, som komme att behandla och afgöra frågan, och då sålunda det enda mot Danmark vänliga kabinett, som grundligt satt sig in i denna sak och till fullo fattar des3 betydelse och konseqvenser, icke finge vara med, då Danmarks och Skandinaviens intresse skulle bevakas ensamt af lord John Russell, hvars i detta fall tvetydiga och i alla frågor omanliga hållning är väl känd, och af det nuvarande franska kabinettet, som icke har något begrepp om frågans vigt och betydelse, är det icke osannolikt att det skulle lyckas Rysslands omedelbara eller medelbara intriger att få hopkonstlad en ny tysk-dansk helstat, som skulle innebära den politiska frihetens död i det egentliga Danmark och föra till styret det lilla helstatliga och tysk-rysk-sinnade kotteriet, så alt då det nästa vår kanske bröte löst för Polens skull, vi i danska ministeren skulle fiona en öppen eller hemlig allierad med Ryssland, sädan som den Örsted-Moltkeska ministeren, hvars maskopi med Ryssland under det orientaliska kriget föranledde det samma till åtgärder, som hade till följd en riksrättsaktion. Hurudana utsigteroa för en alltjemnt fortskridande sammanslutniog mellan Skandinaviens folk skulle blifva, sedan vi på sådant sätt lemnat det liberala och skandinaviska Danmark i sticket, vilja vi icke nu närmare undersöka. Vi behöfva icke påpeka det kostliga deri att uti närvarande ögonblick tala om den eventualitet, att Danmarks integritet i en framtid verkligen blir hotad4, eller det rent af besatta talet om att Sarbeta Ryssland i händerna?, då vår regering motarbetar de enspråk och fordringar, som just Ryssland uppmuntrat de tyska makthafvande att söka genomdrifva och då svenska politiken går ut på att genom ord och handling söka förebygga ett ryskt inflytande i Danmark för den närmaste tiden och ryska dynastiska anspråk på Danmark för framtiden. Det mest komiska kommer dock till slut, då man hörer hr —Im— nu, då det. gäller att på ett annat håll opponera sig motnall ädlare politisk handlingskraft, tala om vårt intresse för det hjeltemodiga, olyckliga Polens befrielse, samme hr —Im—, som för få månader sedan hade all möda ospard aft söka slå kallt vatten på de polska sympatierna, icke såsom åtskilliga andra endast ur försigtighetens synpunkt, utan genom utfall och stickord mot Polen, den polska na tionaliteten och den polska emigrationen. Vi skulle nästan vilja slå vad, att om det till våren skulle teckna sg så, att vi kunde komma att deltaga i en strid för Polens befrielse, så skall hr —Im— i en stor hast komma till insigt derom, att vi då måste väl akta oss för ett sådant uppträdande och att vi då måste spara alla våra krafter för lösningen ef den skandinaviska frågan.