Aftonbladet – 6 november 1863, sida 3

k. I tet menliga konseqvenser: e,l 1. Om lagman Palmes resolution i detta fall tt jär lagenlig, bör också hvilken häktad person som aI helst, då han lider af en svårare sjukdom, kunna eI remitteras till lasarettet, för att efter tillfrisknan1) det till häktet återsändas. Ir! 2. Härigenom blir lasarettsläkaren äfven fångt vaktare, hvartill, så vidt mig kändt är, ingen e i nu gällande författning förpligtar honom. I3. Lasarettets anseende måste hos allmänhei-I ten i hög grad nedsättas, enär patienterna nödr isakas att vistas i sällskap med brottslingar, som t i blifvit remitterade från cellfängelset. j Sedan uppläsningen var slutad, började hr u i frih, Sköldebrand med dundrande stämma, datg I rande och blek af vrede: fEn sådan skrift har f säkerligen aldrig förut blifvit producerad i Svertiges rike! En undercrdnad person, en lasarettse i läkare, tager sig till att uppträda som kontrol. Hant af en sådan myndighet som ett landshöf-:; )I dingeembete: En läkare uppträder som justitien kansler! Doktorn må efter sin egen inskränkta a j individuella uppfattning finna en inkonseqvensi I landshöfdingeembetets resolutioner i denna sak, men någon inkonseqvens finnes icke! Jag borde . j visst icke nedlåta mig till att förklara den skenel bara inkonsegvensen i denna sak, men jag kan I göra det. I förra fallet var det direktören von .åKremer, som remitterade den sjuka, och jag, som muntligen resolverade, i det sednare var -I det landshöfdingeembetet. Någon inkonseqvens r I förefinnes således icke (2!) Skriften är oförskämd, -jom den ej är förestafvad af enfald! Och sedan -Jinlemnas den till en sådan auktoritet som en lasarettsdirektion !4 Härvid yttrade provincialläkaren hr doktor Sö , I derbaum: Jag tycker att de af doktor Karlberg i memorialet gjorda reflexioner äro riktiga. I Då röt hr frih. Sköldebrand till åt provincialläkaren: En underordnad person, en läkare, har icke rättighet att göra reflexioner! Han skall tilyda! Derest en myndighet remitterar till ettl, flasarett en med venerisk ejukdom behäftad perIt son, det må vara en tjuf, en mördare eller hvilj ken annan som helst, skall lasarettsläkaren lyda, ij men han har icke rätt att reflektera. Jag anhöll att få yttra mig: Jag har icke Ibrutut i lydnad mot landshötdinge-embetet, ty qvinspersonen Söderberg blef genast efter lagman Palmes reservation på lasarettet af mig inI tagen. Att reflektera lärer väl hvarken landst höfdinge-embetet eller någon annan mensklig I myndighet kunna hindra mig ifrån. Enär Se, j rafimer-Ordens-gillets instruktion för lasarettsläkare af den 23 Mars 1798 tjemförd med kongl. inetruktionen för direktionerna af den 17 DeIcember 1817) ålägger läkaren, att hos lasarettsdirektionen flitigt anmäla, hvad lasarettet i allmänhet och sjukskötseln isynnerhet kan angåv, och som jag ansåg, att det i mitt memorial omt nämnda förhållandet ganska mycket kunde angå lasarettet, ansåg jag mig derom böra göra an1) I mälan hos direktionen, lasarettets målsman, så MI mycket hellre som jag, när jag emottog sjuka I qvinspersonen Söderberg, utöfvade ett åliggande, I som, enligt gällande instruktion för direktioI nerna, tillhörer direktionen, fast direktionen öfI verflyttat detta åliggande på mig. Svårt är nuj mera att vara lasarettsläkare i Kalmar; nyss Å blef jag snäst derföre att jag ej gjort en anmälan Ji direktionen, nu blir jag på det hårdaste beI handlad derföre att jag gjort en dylik. Härtill svarade hr frih. Sköldebrand: Efter som doktorn icke kan sköta sin tjenst, så tag då afsked. Jag svarade: Jag kan lätt finna mitt bröd å ett annat ställe, der jag röner bättre behanding än här. Slutligen vände sig hr frih. Sköldebrand till direktionen: Hvad skall man nu göra vid en sådan skrift? Något skall väl direktionen göra, eftersom den har blifvit inlemnad? Direktionens ledamöter tego nu en stund. Kaptenen hr Nordenankar föreslog, att direktionen icke skulle fästa något afseende vid mitt memorial såsom varande obehörigt, och att det skulle läggas till handlingarne. Häruti instämde landssekreteraren hr Siljeström, possessionaten hr Olsson, lektorn hr Ljunggren, kaptenen hr Jegerhjelm. Provincialläkaren hr dr Söderbaum yttrade sig icke. Då protokollet ju sterades, reserverade sig dr Söderbaum emot detta beslut; hvilken reservation bilades protokollet af den 5 Sept. 1863. Ingen bland direktionens ledamöter yttrade, att mitt memorial borde till högre instans remitteras. Under sina strafftal till mig inlade hr frih. Sköldebrand i sin ton en sådan ilska, ett sådant öfversitteri, förakt och hån, att det torde vara svårt i våra dagar att leta upp en brottmålsdomare, som på det sättet uppträder emot den gemenaste bot elier den uslaste niding. Detta kan jag icke med ord beskrifva, men jag kände och känner det så mycket djupare. Jag är ej ensam om dessa känslor, ty nägra af de närvarande, med hvilka jag sedan talat om detta uppträde, försäkrade mig, att de varit så upprörda af den råhet och orättvisa, hvartill de varit vittnen, att de knappt kunnat tala, och att de aldrig kunnat föreställa sig, att de någonsin skulle få upplefva något dylikt. Sammanträdet, hvarunder få andra ämnen afhandlades, hvilka snart expedierades, var nu slut; det hade räckt från kl. 4 till , 8 e m. Så länge räckte denna tortyr för mig. Under hela tiden yttrades ej ett ord af någon bland direktionens ledamöter, som kunde häntyda på, att de ogillade den uppenbar: orättvisa, skymfliga och upprörande behandling, som vederfors deras oskyldige, oförvitlige lasarettsläkare genom deras ordförande. Då jag af aktning för mig sjelf och den tjenst ljag innehafver, huru underordnad denna än må vara, icke kan lemna opåtaldt hr frih. Sköldebrands missbruk af hans tjenstemannabefattning, hvilken ingalunda berättigar honom till ett förfarande eller till yttranden af den bei ekaffenhet, som jag ofvanföre relaterat, hvilket jallt herr friherre Sköldebrand tillåtit sig utom I protokollet vid ett sammanträde, der protokoll i föres, så har jag ansett mig böra anmäla för; hållandet hos rikets ständers herr justitieomj budsman, med vördsam begäran, att herr justitieombudsmanner ville skaffa mig den upprättelse af landshöfdingen hr friherre Sköldebrand, hvartill gällande lag och författningar otvifvelaktigt berättiga mig, förbehållande mig lika vördsamt, att i det högst oförmodade fall, att riktigheten af min ofvanstående relation skulle j bestridas, få inkomma med uppgift på den bevisning, jag eger att tillgå. j Följande bilagor bifogas: 1. Afskrift af protokollet, hållet vid Kalmar i lasarettsoch kurhus direktions sammanträde i Kalmar den 1 Aug. 1863. 2. Afskrift af ett af lasarettsläkaren dr Karlberg till lasarettsdirektionen vid dess sammanträde den 1 Aug. 1863 ingifvet memorial, rörande fångars remitterande från cellfängelset till lasarettet i Kalmar. j 3. Afskrift af de handlingar, hvilka åtföljde häktade Kristina Albertina Söderberg, då hon remitterades från cellfängelset till lasarettet, nemligen : a Direktören Morens inlaga till konungens befallningshafvande, med hemställan om Söderbergs försändande till lasarettet med lagman Palmes resolution. bv Fångpredikanten Todes betyg rörande Söderberg. ce) Läkarebetyg af undertecknad såsom vi karierande läkare vid fängelset, utfärdadt rörande Söderbergs helsa och arbetsduglighet, då hon skulle till allmänt arbete dömas. Kalmar den 15 September 1863. J. Karlberg, lasarettsoch kurhusläkare i Kalmar. Ofvanstående afskrifts öfverensstömmelse med i j En ÖR SA i i