Aftonbladet – 5 november 1863, sida 3

2 TEWDOCIE: TE KOUEETOPJEMECRS PAN skrifver om valen och deras utgång: Huru ministåren, med ett sådant va!resultat som det nu gifna för sina ögon, skall FIA IENR kunna rättfärdiga sig inför konuvgen, är knappt fattligt. Hitintills har man intalat konungen, att representantkammaren uttryckte blott ett kotteris åsigt, men icke preussiska folkets vilja. Junkrarne, hvilka konungen i början icke kunde tåla, förstodo skaffa sig inflytende hos honom och slutligen försäkra sig om hans gunst genom löfte att vid nästa val bringa den egentliga folkviljan i dagen. Att denna helt och hållet skulle öfverensstämma med konungens önskvingar och särskildt i armå-reorganisationsfrågan blindt underskrifva hans fordringar, behöfde man icke först säga bonom; derom var han förut öfvertygad. För att nå detta mål började man med pressförordningen; varningsoch suspensions-systemet infördes. Seden det var gjordt, hette det att embetsmannaklassen var revolutionerad; Smyteriet bland skrifvarnet — det stående uttrycketi hofvets militära omgifoiog — måste undertryckas, och derefter skulle allt blifva godt och fogsamt. Medan det så resktionärt ansedda Manteuftel-Westfalenska kabinettet lät embetsmännen veta, att deras valfrihet endast sträckte sig till omröstningen, men ej till valagitatiooen, hette det nu i de ministeriella valmanifesterna, att embetsmännen äfven måste rösa cå som regeringen föreskrefve dem; ja, att afhålla sig från valen vore likaledes pligtstridigt och en kränkning af den konungen svurna eden. Genom att pålägga embetsmännen omkostnader för bestridandet af deras embeten sökte man hin dra deras utseende till deputerade. Och eft ter allt detta och mycket mer i samma väg, en ny kammare, som öfser ministeren skall uttala nationens förkastelsedom! Har någonsin ett system gjort skamlig bankrutt, så är det hr von Bismarcks nu herrskande. Det oaktadt kunna vi ej hoppas på en förändring af detsamma. Sannolikt skall ministeören, för att formelt uppfylla författningens föreskrift, framlägga budgeten för de nya kamrarne, hvilka blifva öppnade den 9 November; om budgeten icke blir antagen, hvilket man måste emotse, skall regeringen nog såsom hitintills veta hjelpa sig utan budget. Ultrareaktionärerna vilja hatva för fattningen suspende.ad; men om konungen kall låta dritva sg till ett så ytterligt steg, är tvitvelaktigt, eburu han för öfrigt är fullständigt i deras ledband. Han till och med låter sig lo ka att låna sitt namn och sin personliga medverkan åt demonstrationer i deres anda. För någon tid sedun, då konungen, på en inbjudning af furst Putbus att besöka Riägen, passerade gerom den gamla staden Stralsund, deltog han uti en till hans ra tf Pormeros och Rägens junkrar förnostaltad bankett, men hade vägrat ivfinna sig vid en middeg, som den fordow svenska stadens lojala och frisinnade borgerskap velat gifva honom, samt afvisat stadens borgmästore, som hade skickats till Berlin, för att der förmå honom att emottaga bjud ningen. Det är lätt och begripligt att under så dana omständigheter valen er än eljest voro uteslutande ämnet för alla samtal. Valanekdoterna aflöete alla andra. Från en större by, ej låegt från Berlin, hvilken är mycket bekant för dees invånares alltför landtliga seder, omtalas ett roligt upptåg af den demokratiska skolläraren, hvilket dock kan kosta honom hans tjenst. Kyrkoberden hade nemligen, såsom andeligt öfverhufvud för sin socken, ansett sig pligtig att uppmana den honom anförtrodda hjorden till konservativa val. Han tyckte det vara en för hans församlings fattningsgåfva mjcket lämplig bild, då hen beskyllde reformartiets män för att vilja alväpna den kungiga armån, låta kanonerna dragas af oxar och kavalleriet rida på getabockar. Djerfheten i detta påstående hade eggat skollärarens satiriska lynne; och då på valdagen de väl bearbetade valmännen strömmade in i skolans lokal för att välja i enlighet med kyrkoherdens önskan funno de på taflan en ritning, föreställande en kanon. dragen af oxar, hvilkas breda pannor förrådde en viss likhet med ortens andeliga herde, samt en getabock, hvarpå red en dragon, i hvilken man tyckte sig igenkänna godsherren. Valmännen brusto ut iskratt och jubel, alla de konservativa förberedelserna gingo förlorade, och man valde skolläraren samt dem han röstade på till elektorer. -— I Berlin visade två konscrvative sin barberare på dörren, derföre att han, tvärtemot sitt i förtroende gifna löfte, hade röstat på en afreformpartiets kandidater, och undar. bådo sig vidare be ök af honom. Men knappt hade detta blitvit bekant förrän mannen blet anlitad af flera andra valmän än han kunde hinna betjena. Tyskland är, som bekant, deadt i två stora politiska läger — nationalregeringens, som vill en tysk enhetsstat med utsöndring at Österrike, samt det stortyska eller reformerande partiet, som likaledes arbetar för en stor tysk stat, men med Österrike inbegripet. Sistnämnda parti har hållit en generalförsamling i Frankfurt den 27 Oktober. Mötet var 485 man starkt och presiderades af baron von Lerchenfeid, en baiersk gem mal-liberal, samt hrr Witte från Ulm och Varnl äöhlen från Stuttgart. Församlingen gillade det österrikiska förbundsreformför slaget, hvilket betecknades säsom ena patriotisk handling och lämplig grundval för utvecklingen al ett frist och enigt Tyskland, samt l:ide alla tyska deputeradekamrar på bjertat att antaga reformförslaget. POLEN Underrättelserna från krigsskådeplatsen i södra Polen äro ännu bögst stridiga. De österrikiska berätteserna röja en viss skadeglädje öfver det nederlag som Czachowski skall ha lidit, hvaremot de polska rappor:terna ännu förneka att nämnda kår blifvit sprängd. Så till exempel telegraferas från Krakau den 26 Oktober: Enligt hit ingångna underrättelser är ielegrammet från Lemberg om Czeachowski oriktigt. Den 20 slog Czachowski ryssarne i vojwodskapet Sandomir. Då han den 21 Oktober anfölls af general Zwirow vid Smerdina, föll en avnan insurgentafdelning under Eminowiez befäl ryssarne i ryggen, och dessa sistnämnda blefvo totalt slagna. Efter stora